Välkommen höst

Visst,
det är alltid lite känslofyllt när sommaren på allvar tackar för sig. Det är så mycket mer jag ville ha hunnit med och så många fler timmar jag skulle ha laddat upp alla solceller i kroppen så jag har lite att ta av när det är kallt och mörkt. Som ett litet uppladdat batteri att använda lite i taget av de där dagarna när inte ens stearinljusen hjälper till att lysa upp mörkret.
Men så en dag utan förvarning är luften alldeles hög och klar, solen får ett annat ljus och det börjar dofta mylla i skogen. Då kommer jag ihåg varför jag gillar hösten så mycket. Nu är det tillåtet att kura under filten med en kopp te. Det är tillåtet att hasa runt inne i morgonrocken en hel dag och inte få ett dugg gjort. Lite som att gå i ide och nu tänker jag istället att det är NU jag ska ladda batterierna så jag orkar med den sprittande våren och allt jobb som kommer med sommaren.
Det verkar som att jag gillar alla årstider på sitt sätt.

I helgen som gick hade jag besök av kära mor. Jag skulle få lite hjälp att bädda om i trädgården så att den vaknar på sin glada sida i vår. Så den sover gott i vinter liksom.
Mamma hade med sig lite nya växter och jag hade ett land här som på något vis kvävde sig självt med växtlighet. Så vi satte igång att gräva och flytta på växter.

Tanken är att gräset ska hålla sig lite i schack med hjälp av andra växter, jag kommer inte riktigt in med gräsklipparen runt vissa stenar i trädgården.

På sikt ska det få växa lavendel utmed en längre sträcka av staketet. Den här jättestenen var förresten nästan helt täckt av mossa nyss... vilket får mig att tänka på uppväxten: Av alla lärare i skolan (oavsett vilket stadie och på vilken ort verkar det som) var väldigt pigga på att tuta i oss att mossa var något alldeles speciellt fridlyst som vi bara fick plocka ytterst sparsamt för att lägga under mikroskåpglaset. Inte förstöra för det tar sååååååå lång tid för naturen att återställa just mossa. Men eller hur... mossan sprider sig som en löpeld ifall man inte begränsar dess framfart.

Det var dags att skörda det som fanns kvar i odlingskragen också

Vitlök, kålrabbi och rödbetor. Och vilka rödbetor sen...

Tvätta ur alla krukor och stoppa ner det som skall övervintra i en av odlingskragarna ingår också i arbetet. Kryddor och den lilla rosen får trängas med ruccolabusken under ett vintertäcke av löv

Sen tyckte vi att vi varit tillräckligt duktiga så vi gav oss ut i skogen för att plocka kantareller i stället.

Glad höst alla

Färdig

Jag har ägnat mycket tid den här sommaren åt alla möjliga sorters skrot/ trasiga ting. Till exempel trasiga bilar... Min bil var på verkstaden medan jag själv var på lyxig Amerika-semester, det var dags att ge den nya stötdämpare framtill. Kändes fint att hämta en nylagad bil på parkeringen och köra hem.
Tyvärr hann jag inte riktigt ända hem, bara nästan. Riktigt nära faktiskt... när jag bromsade vid infarten sjönk pedalen ner till golvet och inte mycket hände. Typiskt. Efter lite letande fann jag att en bromsslang/rör läckte ovanför bakaxeln. Bara att lämna ifrån sig bilen igen.
Sen har det hållit på. Skarv på avgasröret, relä till bränslepumpen, oljetrycksgivare, bränslepump, bromsok....
Hur tar jag mig då till jobbet utan bil? Jo, men jag har världens mest fantastiska mamma och pappa som åker hit i två bilar och lämnar kvar den ena när de åker hem. Det har blivit lite trix med att byta fram och tillbaka och som tur är har bilen pajat när de ändå har varit på väg hit. Tur i oturen alltså.

Så: TACK mamma och TACK pappa. Ni är toppen.

Medan bilarna har krånglat på så har det röjts, kastats, sorterats, getts bort och burits omkring på grejer i garaget. På ett eller annat sätt har jag och mina bilar "bott" där i 18 år.
Men eller hur!!?! 18 år!! Tiden går fort när man har roligt... eller nåt..

En jättehög med järnskrot... Det visade sig bli ca 1400kg. Med tanke på att jag var till skroten med lite drygt det i våras kan jag undra hur mycket man samlar på sig... Och som vi har slitit. Mor o far har kört oräkneliga lass till tippen, jag har kört lika många hem hit. Timmar och åter timmar med sortering av skrot.
Förra fredagen blev vi så klara. De sista lassen kördes till respektive "arkiv", det sista dammet sopades ihop och lades i soppåsen och dörren till garaget låstes för sista gången.
I morgon ska jag åka till föräldrarna och vi ska fira denna tilldragelse. Wohoo!

Och på tal om att fira....
I tisdags fick jag kredit-fakturan från skroten och det visade sig att det var värt all tid jag lade på att skruva och sortera.
I samma postsändning kom ett paket från Amerika... Jo, det visste jag ju. Det skulle komma en grej för vidare befordran inom landet. Däremot var det en överraskning inuti..:

Pakeeeeet. Till mig! Han är rolig och alldeles underbar min bror. Lägger små detaljer på minnet och överraskar när det behövs som bäst. Du är guld värd brorsan!!
Inuti? Jo, jag råkade säga en sak i somras....

Någon som minns?

Så... idag känns det som jag älskar hela världen (nåja... nästan. Med vissa undantag) Tack alla som varit inblandade i den här sommaren. Ingen nämnd, ingen glömd. Det är ni alla som sätter guldkant på vardagen.


Nu är jag färdig. Tack