Rörd

Det har inte blivit av att jag skrivit på ett tag så jag tänkte försöka sammanfatta lite som hänt..

När Signe kommit tillrätta gick jag på en väldigt blåsig promenad, med blåsig menar jag så blåsig att jag nästan slog omkull när jag kom över ett backkrön. Det hade varit fint att rulla baklänges ner för backen så jag hade behövt gå den en gång till (för vänder gör jag inte när jag kommit mer än halvvägs..) Väl uppe på toppen var det till att gå ner på andra sidan och det var lite spännande faktiskt. Det gick nästan att "hänga" i vinden så jag fick streta rätt bra, gissa vad som händer när det slutar blåsa? Men jag lyckades parera och hålla balansen :)

Dags att hämta kära bror på tågstationen. Skulle tro att utmaningen att få en tågbiljett den här lördagen före julafton var ungefär lika stor som att hitta en parkeringsplats i hålan Nässjö, till och med betalplatserna utanför stationen var fulla.. var kommer allt folk ifrån? Det är ju inte så att man åker till Nässjö om man inte bor där.. Väl??
Nåja, jag hittade en plats och nådde perrongen samtidigt som tåget.
Jag hade fått en liten "hint" om att det kanske fanns en inte-julklapp i hans resväska och att den nog var till mig. Nog fanns det det...

Vilket minne!!

Och jo, nu kom tårarna. Börjar visst bli lite blödig så här på ålderns höst ;) Eller vad ska jag annars skylla på? Det värmde mitt systerhjärta och jag behöver bara titta i dvd-hyllan så ler jag och minns hela konserten.
Nu räckte det ju inte med det här, som grädde på moset hade han lyckats ordna något riktigt fint från en konsert jag var inte så lite avundsjuk på..

Iiiiiiii \o/ Varken svenskt eller metal att låta så. Tur jag har öron så smilet stannade där :D
Tack kära bror

Vi har en tradition dagen före julafton:

Så mycket smågodis man bara orkar äta till så mycket film man bara orkar se... Vi hade inte köpt för lite godis det här året heller, det blev över..

Julafton åker vi till mor och far. Signe också. I år kändes det extra bra att samlas allihopa då min kära far fått kryptonit i magen eller hur jag ska uttrycka mig. Familjen är viktig och i morgon börjar kriget mot kryptoniten.
Som ni förstår har det varit en ovanligt omtumlande period i livets bergochdalbana. Men det är bara att åka med, hålla i sig och skrika lite i de läskigaste backarna. Resan ska inte ta slut riktigt ännu och vissa backar är ju riktigt roliga.

Och Signe? Hon tog julen med ro. Hon roade oss en del och var lite lagom stökig som en katt bör. Inte så värst mycket gnäll om att inte få gå ut så därför trodde jag att hon skulle ta igen det på fredagen när vi kommit hem igen. Kvällen slutade såhär:

Kram till alla nära och kära

Försvunnen katt

Signe har varit lite extra "mattig" sista tiden, följt mig mellan sovrum, badrum, matsal och soffa. Ganska mysigt med en gosig katt.

Ganska söt va?? Mattes goa :)
Så i torsdags kom hon inte springandes när jag kom hem med bilen efter jobbet... det gör hon ALLTID. Nåja, till 98% i alla fall. Okej, hon kollar väl av sitt revir och kommer om en stund.. inte heller efter att jag gått min promenad dök hon upp..
Jag åkte till Jönköping och handlade, inte heller efter den resan var hon hemma. Var är mattes katt??

Fredag morgon kom och ingen katt. Jag åkte till jobbet och kom hem - ingen katt. Jag kollade utanför dörren hela kvällen och ropade vid flertalet tillfällen - ingen katt.
Med oroligt mattehjärta gick jag och lade mig. Någon gång under natten vaknade jag och tyckte jag hörde henne.. upp och till dörren - ingen Signe.
Ingen Signe på morgonen nu heller.. Oh så orolig jag blev..
När jag skulle gå på morgonpromenad träffade jag på grannen och frågade om de sett henne? Vi letade i uthusen och tillslut ger hon sig till känna med ett litet pip.. JIPPI!!!

Glad igen

DM

Malmö :)
Ingen snö och hyggligt promenadväder. Jag anlände något tidigt för lunch men traskade runt en stund tills det började öppna. Det är inte riktigt lika stort utbud av matställen så här på vintern. Sommartid svämmar det över av uteserveringar och alla krogar verkar slåss om att på bästa sätt locka till sig kunder. Nu är det vinter och staden ser helt annorlunda ut. Små diskreta skyltar som talar om öppettider och mycket bredare vägar att gå på.
Lunch fick jag (jo, jag åt lite broccoli utan att varken kräkas eller få huvudvärk) och sedan en lång promenad innan jag satte mig på ett café och mös en stund. En liten runda till på stan innan jag traskade hem till en vän för kvällens event.

Depeche Mode :)
Det regnade lite på vägen så vi beväpnade oss med ett paraply och traskade till tågstationen. Väl på arenan insåg vi att vi hade med oss ett potentiellt vapen. Paraplyet skulle slängas om vi skulle bli insläppta.. "men vi måste väl få hänga det i garderoben??"
Det blev att stå i skamvrån och vänta på säkerhetschefen. Men det visade sig gå bra till sist. Eskort av stor och muskulös säkerhetssnubbe och vi fick gå före i garderobskön så vi inte skulle hinna slå ner någon på vägen ;)

Dags att kliva in på arenan lagom till förbandet började. "Big Deal". De var faktiskt ingen "big deal", ganska kassa faktiskt var vi rörande överens om. Men det var inte för deras skull vi var där.
Huvudbandet för kvällen levererade! Väldigt bra spelning med massor av energi och ett helt underbart ljud. Vi var överens om att ljudteknikerna var värda medalj. Det ringde inte ens i öronen eftter spelningen och ändå hade vi glömt propparna.
För att sammanfatta konserten: I JUST CAN'T GET ENOUGH

Yra

Alltså snöyra. Efter en solig lördag i Göteborg var det dags för hemfärd. Vi hade beslutat att komma iväg tidigt så vi var i frukostmatsalen strax efter sju. Först skulle jag köra min vän till Landvetters Flygplats innan jag själv skulle ta vägen via Ullared hem. Eller det var i alla fall planen.
När jag hämtade min påtår tittade jag ut genom fönstret och såg att det snöade... igen... Well, det är ju tur att vi ändrat planen och åker tidigt som sagt.
Vi sätter oss i bilen och ger oss iväg på snöiga vägar. Väl uppe på Rv40 inser jag ganska snabbt att det inte ska bli någon sväng till Ullared. Vägen var bedrövlig och snöyran tilltog, raka vägen hem blev beslutet. Så 3.5 timmar senare styrde jag in bilen på Sonarps parkering. Helt slut i skallen och kroppen och öronen. Fy bubblan! Hela vägen var isknagglig som en tvättbräda. Ända hem! Vibrationer och oljud och spända muskler och koncentrationen på topp.

Skönt att vara hemma helskinnad

Väder

...kan man säga att vi har haft. Det har blåst ganska mycket hela veckan men "den stora stormen" skulle anlända under torsdagsdygnet. Jag stormsäkrade lite grann utomhus och kurade ihop i soffan med tända ljus när vinden började friska i frampå kvällen. Det är lite mysigt ändå, speciellt när strömmen fortfarande fungerar. Vinden visslar i skorstenen och rycker i huset, allt verkar knaka och gunga och så började snöflingorna singla.
På fredagsmorgonen vaknade jag mitt i ett riktigt vinterland. Det var vitt överallt. Kändes lite som att gå omkring i den där mysiga stugan som finns på julkorten.
Och Signe? Hon ruskade på sig när jag öppnade dörren och rullade ihop sig på soffan. Den som ändå fått göra det.. men jobbet kallade så det var bara att pulsa ut i snön och gräva fram bilen. Vad det blåste! Det är ju en sak att röja av bilen efter ett oväder men medan det fortfarande pågår kommer det ju tillbaka hela tiden. SUCK.
Tillslut var det ändå farbart så jag gav mig iväg. Det var ingen rolig resa men det gick bra. Däremot var det inget kul att komma ut från jobbet:

Så kan det gå. Tog 35 minuter att skotta fram bilen ur den snödrivan. Och resan hem? Ja, den brukar ta ca 15 minuter beroende på trafik. Den tog drygt en halvtimme och var inte alls kul. Tokstollar som kom i mötande i min fil för att de väjde för drivbildning på vägen.. det var nätt opp ett par gånger.
Grannen fick ta fram traktorn och dra upp mig då drivan vid ladugården gick upp till halva dörren på bilen, klarade inte riktigt att forcera den.
Senare var det dags att bege sig till Göteborg. Inget att se fram emot direkt, men Rv40 skulle vara öppen igen så jag gav mig iväg. Tänkte att kommer jag till Jönköping så har jag gjort värsta biten.
Tack o lov för mobiltelefonen! Jag ringde en vän som jag vet gav sig av ca en timme före mig och de satt fast i helt stillastående kö. Jag tog beslutet att köra av på Nissastigen för att runda Ulricehamn där stoppet var. Väglaget var väl inte helt toppen men jag slapp stå stilla i kö. Kom ner till Göteborg helskinnad på ca 3 och en halv timma.
Och det blev en bra kväll.

Kram

Gran(n)

Snön har kommit o gått i omgångar och det har blivit december. Julen närmar sig med stormsteg och mörkret ligger som en tung filt över min lilla värld. Visst, det är advent och man ska börja pynta. Hänga stjärnor och ställa stakar i fönstren och snart kommer lucia.
Fast jag är inte så mycket för att pynta sådär. Dels tycker jag att det redan står så mycket grejer i fönstren som jag måste plocka bort först, sen är det ändå snart dags att byta tillbaka.. Och tanken är ju att jag ska åka till kära föräldrarna på julafton och stanna ett par dagar så vem ska då titta på pyntet?
Men i år har det ändå infunnit sig någon sorts förväntan, jag har ju bakat lussekatter ;)  och tanken på att ändå pynta lite har gnagt i bakhuvudet. Kanske berodde på att det kom så vacker snö tidigare?

...såååå...

En gran utomhus kan jag väl åtminstone ha. Jippi! Nu har jag en plan. Den kan stå kvar ett tag också, alltså lite mer värt besväret. Idag tyckte jag att det var en bra dag att rekognosera i skogen och kolla in utbudet.. Tur jag hade med stöldverktyg på en gång (ett större än det brorsan och jag hade häromåret när infallet senast drabbade)

Himmel en så vacker gran! Det verkar som att Signe håller med. Nästan syndigt att inte ha den inne full med pynt men det går ju inte då jag är allergisk. Nåja, grann gran pryder Sonarp :)
Jo, ljusslingan är lite kort. Det tycker jag också.

Kram