Den där katten

Jag bodde här ute på landet ganska länge utan. Det gick rätt så bra, en och annan mus som sprang över golvet på ovanvåningen och kanske en och annan i köksskåpet också... Inte så farligt, jag hade en massa fällor utplacerade och ibland var det fångst flera dagar i rad och ibland inte på ett par veckor. Jag hade bestämt att jag inte skulle ha nåt husdjur. Det räckte med hästen som var inackorderad, hur skulle jag ha tid för en katt? Och vem skulle passa den när jag ville åka bort? Nej, jag klarade mig bra utan.
Det gick ett par år och plötsligt blev det musinvasion. De var överallt!! I fruktskålen, i vedkorgen, bland blommorna, på köksbänken... blä!! Men jag härdade ut. Köpte fler fällor och fyllde soptunnan... Nja, kanske inte riktigt men många var det. Så fort jag satt stilla en stund hörde jag att det tassades i huset. Såg med för den delen.
Men någon katt skulle jag inte ha... Vem vet hurdan en katt blir? Jag hade kanske redan haft min beskärda del av fantastiska katter? Det kanske blir en sån där som klöser på allt och river ner vad som finns i huset.. För att inte tala om att det kanske skulle bli en usel jägare! Den chansen tog jag inte...

Så kom ett år till med riktig invasion... suck... En jobbarkompis frågade om jag inte skulle ha en katt, det hade fötts en kull hos honom i helgen. Nä, nä svarar jag. Jag ska inte ha katt. Vem ska ta hand om den när jag inte är hemma?
Men det blir inte alltid som man tänker sig... Jag kom hem en natt efter konsertbesök. Trött var jag efter en lång bilresa, jag låser upp dörren och tänder taklampan i köket. OCH DÄR PÅ GOLVET, mitt på golvet, satt en rätt stor mus och väste åt mig. Eller hur!! Den hade fräckheten att sitta mitt på mitt golv och väsa åt mig. Åt MIG!!!! Hallå.... mitt hus, mitt golv, mitt kök. Bägaren rann över den natten kan jag avslöja. Måndag morgon gick jag direkt till kollegan och frågade om det fanns några katter kvar?

I slutet på sommaren fick hon följa med hem till mig. I bilen "sa" hon att hon heter Signe. Vi kom ganska snart överens Signe och jag. Så snart hon blev varm i kläderna kom hon på att hon har valt det ultimata hemmet. Och hon är snäll nog att låta mig bo kvar... hon behöver väl någon som ger henne mat de dagar hon är för lat för att jaga... och det är rätt bra att ha någon som eldar i kaminen och plockar bort fästingar. Kort sagt, varje katt behöver ha en matte/husse som kan sitt jobb.

 Hon har haft lite olika favoritställen sedan hon flyttade hit. Vissa lite knasiga och andra lite som att hon vill säga nåt...

Ett favoritställe under lång tid var badrumsmattan. Gissar att det fanns många anledningar till det... mattan var lagom lurvig, det är lite avskilt att gömma sig där inne och det finns golvvärme

Se bara hur skönt det kan vara... Den runda mattan lade jag dit i ett försök att bevara den vita mattan just vit. Det lyckades inte så bra. Efter att Signe haft sin favoritplats där i nåt år och jag försökt att tvätta mattan ett par gånger gick det inte längre, jag fick helt enkelt köpa en ny i en bättre färg än vit. Det visade sig att Signe har sina principer. Hon har inte legat i badrummet sen matte bytte matta. Den nya duger inte, inte ens när jag tog in den runda igen och lade på den nya mattan för att det skulle vara lite "invant" för damen. Nya saker gillas helt enkelt inte, inte nya mattor (oavsett i vilket rum), inte ny möblering, inte ny mat... helst inte ny nåt.
En annan riktig favorit är möbeln hon ligger på i första bilden. Den fick hon när hon bott här ett par månader. Den är väldigt sliten nu för tiden, den vinglar och det klösvänliga har kasat ner och är väldigt luddigt. Kanske damen skulle vilja ha ett lite stabilare ställe att sova middag på?

Jag köpte en ny möbel här om dagen och skruvade glatt ihop

Tjusig va? Stor och stabil med bra utsikt, vad mer kan en katt begära? Jag lät till och med den gamla invanda stå kvar så hon inte skulle sakna den. Men hur fel kan en matte ha? I nära tre dagar har hon ignorerat att det så uppenbart finns nåt nytt i rummet, inte ens den gamla har lockat till en tupplur. Snacka om kräsen dam... inget nytt i livet här inte. Fast idag lyckades jag lura upp henne i den nya möbeln med hjälp av lek, hon bara kan inte motstå en vickande fjäder (1-0 till matte)

Kolla! en boll som skramlar och svänger omkring!

Kanske går att nå den härifrån också??

Om inte annat så är utsikten fantastisk!! Och matte är nöjd... Så nu kan hon ignorera den igen ;)

Det visade sig att Signe är en riktigt bra jägare, nu för tiden är det bar en enstaka mus som är modig nog att slinka in i huset, den blir sällan långlivad. Det ligger fåglar, grodor, fladdermöss, sork och orm på diverse fyndplatser på tomten. Hon håller rent kan jag lova... så vem bryr sig om att damen är lite kräsen vad gäller inredningen? Inte jag i alla fall!

Det man inte har i huvudet...

Och det här ska kallas semester?? Jo visst. Det blåser storm och regnar om vart annat och dessutom är det kallt som på hösten. Tre morgnar i rad förra veckan var det ensiffrigt på termometern. ENSIFFRIGT!!! Sju plusgrader och regn som fram på eftermiddagen övergick till 12 plusgrader och i alla fall uppehåll. Jag fick elda i kaminen och dra filten över mig när jag skulle se hoppningen från Falsterbo. Brrr....
Så helt plötsligt i lördags glimtade solen fram igen, fram med gräsklipparen!! Då var det dags för nästa gräsklippningsredskap att gå sönder

Nåja, de har några år på nacken så det är väl förlåtet men det verkar vara troll i min gräsklippning i år... fast nu är det väl inte mycket mer som går att byta på den fronten.
Lagom när det var färdigklippt ringde pappa och sa att han skulle komma förbi och pyssla med husvagnen, vi hjälptes åt med inslagningen...

Det hade inte varit ens en vindpust på hela dagen förrän pappa började vika ut pressarna, då måste det såklart brisa till lite så det blir extra besvärligt. Men skam den som ger sig, inslagen och klar :)

Det fanns även lite tid för annat pyssel. Jag hade förberett tidigare i veckan genom att gräva och lägga i markduk och sand. Kära far satte vinkelslipen i stenskivorna och voila:

Ny och efterlängtad. Rak och stadig till skillnad från den gamla som gärna lutade 45grader fem minuter efter upphängd tvätt... Den här klarade testet någon dag senare

Tänk att tvätten torkade ute! Himlen var precis regntung mellan varven men varje gång jag var övertygad om att det skulle braka lös gled det svarta åt sidan och släppte regnet hos någon mindre lyckligt lottad granne. Skönt att ha tur med nåt.
På tisdagen klev jag upp tidigt, planerat en liten tur till föräldrarna i Algutsboda. Jag hade fixat lite utflyktsmat som mamma och jag skulle ha med till Tingsryd. Det stora målet var Hammarplasts sommarförsäljning, dags att byta ut matlådor och vissa köksredskap. Det är alltid kul att botanisera bland alla prylar. Obligatoriskt är även ett besök på Börjes, Tingsryds svar på Ullareds GeKås. Där gjordes dagens fynd; stora och mjuka handdukar för billig peng.
Efter allt shoppande var vi allt lite hungriga så vi styrde mot campingen där vi hittade ett bord i solen och kunde njuta av medhavd matsäck.

Idag tog vi en sväng till Kalmar mamma och jag. Tänk att jag aldrig tidigare varit där....

Härligt promenera runt-väder hade vi. Många små söta hus och en del lite pampigare. Det var inte direkt trångt på gatorna heller, kanske alla åker över bron till Öland i stället?? Jag har ju aldrig svängt in där förut heller...
Jag hittade och köpte ett par väldigt efterlängtade tofflor. mina gamla av samma modell har varit uttjänta i flera år. Alltså uttjänta på riktigt, de har glappat så mellan sulan och inlägget fram i tån så det har varit svårt att gå i trappan med dom och jag har fått tänka mig för när jag passerat mina höga trösklar här hemma.
De har inte gått att få tag på på några år men nu produceras de visst igen. Jippi!!
Efter intagen sillunch styrde jag bilen hemåt igen.

Och TYPISKT mig!!! Jag hade såklart köpt fel storlek på de nya tofflorna. SUCK. På med datorn och söka rätt på butikskedjans representant i Jönköping.. Jo, det skulle gå bra att byta tofflorna där och jo, de hade öppet till klockan 18. Så in i bilen igen och iväg!!

Det man inte har i huvudet ... får man ha i bensintanken, som jag brukar säga.

Äntligen!!!

Nu är den här. Sommaren. Få saker är väl så efterlängtade som sommaren i det här landet, speciellt i år efter en så kylslagen vår. Den liksom smög runt så att man kunde ana att något var på gång men så fort man tittade hukade den bakom en buske eller smet runt husknuten. Ett himla jagande på sol och värme i början på säsongen. Så kom den då, med besked kan jag säga. Regn och kyla ena dagen ersattes med strålande sol och temperaturer över +20C.
Nu snackar vi... 
Sista dagarna innan den lika hett efterlängtade semestern var varma, men det är lätt att le när det bara är ett fåtal dagar kvar och den riktiga sommaren har anlänt.
Hos grannen blommar kaprifol och pioner ikapp med allt annat som gillar sol och värme, jag njuter varje gång jag går till brevlådan eller passerar när det är dags för promenad. Här i Sibirien är det nog 1-2v kvar innan trädgården når sin fulla prakt. Å andra sidan får jag nästan dubbel blomsäsong men har bara halva jobbet kan man väl säga?
På tal om promenad... Nu i helgen hade vi temperaturer över +30C i skuggan och mest låg jag som en plätt i solstolen eller på en madrass på gräset, mycket mer orkades inte med. SÅ HÄRLIGT ändå att vara riktigt varm utan vinteroverallen på sig :) I alla fall, en eftermiddag var benen lite tvungna att röra på sig lite mer än 5m åt gången så jag bestämde mig för en liten sväng bortåt vägen, Och kan jag tro att jag stötte på det absolut bästa med den svenska sommaren!! Alldeles solvarma var dom dessutom.

Ett par nävar bara till mig. MUMS