Början till slut

28e oktober 1989 såg jag Mötley Crüe första gången. De spelade på Isstadion i Stockholm och det var den allra första hårdrockskonserten jag såg. Det var ett äventyr vill jag lova! Efter att ha suttit i en oändlig telefonkö till Svala & Söderlund (jo, man ringde eller stod i fysisk kö på den tiden) bokade jag två biljetter och fick väl hämta dem på postkontoret skulle jag tro (just där är minnet lite blankt men på något sätt måste ju betalningen ha gått till). Sittplatsbiljetter var det.
Väl inne på arenan "plankades" det in på Ståplats. Alltså klättrade vi över sargen och gled ner på golvet när vakten såg åt andra hållet. Att man bara vågade, kunde ju ha blivit utslängd och missat hela kalaset! Men... längst fram stod jag sedan och lyckades knäppa några bilder med min röda Konika Pop :) Fina tider.
Nå, det där var några år sedan och en del har väl hänt sedan dess. Åtskilliga rockkonserter har det blivit, de allra flesta väldigt minnesvärda på olika sätt. Alla band har väl sina alldeles egna signum som gör att det ofta räcker med bara nåt ackord för att man ska ha koll på vilka man hör. Jag har sett Mötley ett antal gånger nu och det har alltid varit fantastiska shower, det har också alltid varit väldigt delade meningar om detta skandalösa band. Det går väl inte riktigt att nämna moral, politisk korrekthet och Mötley i samma mening (eller gjorde jag det nu?? ;) ) Bortom dansande dvärgar och halvnakna doaflickor finns däremot en musik som tilltalar mig, den tar sig in i märgen och jag bara måste låta mig dras med. Jag kan inte beskriva riktigt vad det är eller vad som hönder i mig men berörd blir jag.
Så kom då nyheten för ett tag sedan att de skulle lägga av. De skrev till och med någon sorts kontrakt om att "begrava" bandet. Men såklart måste de ju ta ut cirkusen på ett sista varv runt klotet. Min köra bror såg till att jag skulle få uppleva detta

The Final Tour... Jösses vilken show. Pyroteknik utan dess like. Eld i form av klot, glitter, kvastar och kaskader. Och alla favoritlåtar såklart.

Stor glädje. Det blev sedan klart att de skulle spela på Sweden Rock också. Vilken tur för mig som "alltid" åker dit. Då får jag ju se dem en sista gång på "hemmaplan" också. Och inte nog med det, på den konserten talar de om att självklart så ska de komma till Stockholm med den "riktiga" turnén. Tjoho! Så jag loggade in på internet och bokade mig två biljetter.
Nu var det ju Globen den här gången men ändå... nästan exakt 26 år efter min första hårdrockskonsert (felade väl på två veckor tror jag) stod jag åter (nästan) längst fram och lät mig ryckas med av musiken som berör mig så. Den här gången beväpnad med mobiltelefon för att föreviga det hela. Ett kapitel i mitt musikliv har tagit slut och cirkeln är väl så gott som sluten på det här viset...

Tack o bock!

JÖTTLABÅRRJ...

Jag har efter lite praktik på mitt nya jobb påbörjat utbildningen för att bli Besiktningstekniker. Jippi!! Det här är något som har funnits med mig sedan jag slutade gymnasiet, jag sökte faktiskt jobb på Bilprovningen första gången 1994 (tror jag det var)... Då höll gubbarna på att garva läppen av sig, inte kunde väl en liten tjej jobba i deras gubbvälde heller??? Lilla stumpan, det förstår du väl??

Nej, faktiskt inte. Jag har alltid tänkt att yrken, intressen och göromål är könlösa. Är jag intresserad är chansen till engagemang och att göra ett bra jobb mycket större än om jag gör något som "är passande" för att jag är tjej/kvinna.
Nåväl, jag har påbörjat min utbildning nu och jag är glad. Men precis!! GLAD. Jag kommerpå mig själv med att le av ingen särskild anledning. Jag var inte ens nervös inför kursstarten fast jag skulle vara på en okänd plats bland okända människor. Helt olikt mig kan jag säga.

Jag laddade in adressen i telefonens vägvisarsystem och gav mig av. Precis som jag nästan hade förväntat mig hittade inte ens GPS:en i Göteborg. Tror inte att det går att hitta rätt på första försöket i den här delen av världen med mindre än fem generationers infödsel... Det löste sig ändå och jag kom fram till hotellet, hittade mitt rum och parkeringsgaraget till bilen. Mitt rum

De första nätterna... Efter en halvtimme i rummet fick jag huvudvärk och irriterade ögon. Hyllor att lägga kläder på var inte dammade och fåtöljen som stod i rummet var i ett närmast onämnbart skick. Efter klagomål blev det lite extra städat men luften framkallade fortfarande irriterade ögon och huvudvärk.

Skojfriska lärare är det allt på det här stället. Dåliga vitsar och diverse pikar som haglar runt i en härlig stämning blandat med allvar att lära sig detta för oss elever nya yrke. En hel del garv blir det...
Vi lär oss om styrsystem, bromssystem, kaross, hjul, kundbemötande, ergonomi, lagar och förordningar. Korvstoppning med andra ord. Mycket lättare att fixa med en glad stämning kan jag säga.
Jag måste säga nåt om maten också.... vi äter lunch på ett ställe som heter "Mat och Potatis". Ett fantastiskt ställe med vällagad husmanskost som smakar bra och håller mig mätt hela eftermiddagen. Jag kommer att sakna det stället när kursen är slut.

Efter klagomål på att luften fortfarande var kass och fick mig att inte må så bra fick jag byta rum inför natt nr 4

Jag har pressat ryggen mot badrumsdörren för att få med alla sängar på bilden... Öppna garderobsdörren där i hörnet utan att kliva upp i sängen om ni kan... Det fanns heller inga krokar på väggen att hänga kläder på. För att inte tala om miljön. SUCK. Som att kliva in i en simhall eller nåt. Det var mögel på både golv, väggar och tak i badrummet. Golvet innanför fönstret var svullet i skarvarna och sviktade lite vid belastning. Likadant utanför badrumsdörren.
Mera klagomål... jag gillar inte att klaga såhär mycket. Känner mig som värsta gnälltanten. Blev lovad att få ett nyrenoverat rum följande vecka.

Men eller hur!!!

Tv:n sitter på väggen mitt emot sängens långsida. Var tror ni gästerna i det här rummet sitter och kollar på den? Javisst, på sängen.. Första natten höll jag på att rulla ur sängen ett par gånger för kanten i madrassen blivit så försvagad.
Men jag är ju inte tappad bakom en vagn direkt så jag räknade ut att det var värt att prova att snurra på madrassen ett halvt varv. Byta plats på huvud- och fotände så att säga. Sagt och gjort... Men FYYY!!! Det som syntes där under var faktiskt helt onämnbart. Men madrassen blev faktiskt stadigare. Kan själv...
Well. Rummet är inte renoverat i något hörn. Men jag ska inte klaga, Det tar nästan hela natten innan systemet korkar igen.

Annars har jag roligt!

Sista ...och första

Så kom den,
den efterlängtade sista arbetsdagen på mitt gamla jobb. Jösses vad jag sett fram emot den dagen! Jag har fantiserat om den både framlänges och baklänges och lite på tvären också kan jag tro. Det sägs att det man visualiserar händer och jag även om själva uppsägningen inte riktigt var som i mina visualiseringar så blev det i alla fall en uppsägning.
Fyra veckor senare kom sista arbetsdagen. Fyra veckor som både kröp fram och ilade i raketfart. Väldigt blandade känslor om overklighet och pirrande lycka. Jag tror att polletten verkligen trillade ner den dagen jag åkte och hämtade mina nya arbetskläder, då blev det lite mera på riktigt. Inte så lite heller, alldeles jätteverkligt helpirrigt. Jag har verkligen sagt upp mig efter femton långa år och ska fullständigt byta karriär. Från industri till bilbesiktning.
Sista dagen blev rätt bra ändå, lite lagom avtackning och hejdå. Någon timme före ordinarie sluttid stämplade jag ut och åkte ner på stan. Ska det firas så ska det! Champagne har jag absolut förtjänat så det var bara att inskaffa. Skål ta mig sjutton!! Det här har jag gjort bra!

Strax efter den sista dagen kom den första på nästa ställe. Fast inte riktigt.. då min nya arbetsplats inte har öppnat ännu får jag göra praktik på annan ort. Igår kväll tänkte jag att det är bäst att ta det säkra före det osäkra.

Det är en himla massa år som jag har styrt bilen åt vänster nere vid brevlådan och det vore så himla trist om autopiloten kopplade in sig och jag åkte en omväg.
Jag log i morse när jag såg lappen och gjorde som lappen sa... Kan tro det är miljoner nya intryck som trängs i huvudet nu. Jag har fått en inblick i mitt nya jobb och läst instruktioner och paragrafer. Det blir nog bra så småningom.

Äntligen!

Jag har fått nytt jobb... Kan verkligen säga äntligen om det, jag har sökt ganska länge utan minsta resultat. Men som de säger i reklamen: Plötsligt händer det! Verkligen. Jag har fått vara med om en riktig anställningsintervju för första gången i mitt liv och den gick vidare i telefonintervju och kunskapstest.
Om några veckor påbörjar jag utbildningen till mitt nya yrke. Fantastiskt kul ska det bli. Spännande att plugga även om det är väldigt specialiserat och bara ett par månader.

Det var meningen att det skulle firas ordentligt den här helgen med brorsan, det finns ju dubbla anledningar att dricka champagne. Tyvärr tyckte den amerikanska byråkratin att bror min skulle stanna i landet ett tag till så jag får allt klara mig på egen hand.
Jag tog tåget till ett soligt Malmö. Även om det är sommar och varmt hemma så är det skillnad, hemma är vindarna mycket svalare och nätterna väldigt nära noll. Här satt vi ute och drack finöl utan jackor till halv tio utan att frysa. Helt ok så att säga.

Ett annat Äntligen! var att få se Thåström live. Det var väldigt bra. Det var en sån där spelning då man tänker: Va? Är det redan slut?? Men de har ju bara spelat ett par låtar.... Kan väl kanske tycka att det är lite divigt att be om inrop två gånger... men jag har ju sett att det går till så på set-listen från de tidigare konserterna.
Idag skiner solen igen och jag ska väl passa på att traska runt och se vad staden erbjuder innan tåget rullar hemåt i eftermiddag.

Den där katten

Jag bodde här ute på landet ganska länge utan. Det gick rätt så bra, en och annan mus som sprang över golvet på ovanvåningen och kanske en och annan i köksskåpet också... Inte så farligt, jag hade en massa fällor utplacerade och ibland var det fångst flera dagar i rad och ibland inte på ett par veckor. Jag hade bestämt att jag inte skulle ha nåt husdjur. Det räckte med hästen som var inackorderad, hur skulle jag ha tid för en katt? Och vem skulle passa den när jag ville åka bort? Nej, jag klarade mig bra utan.
Det gick ett par år och plötsligt blev det musinvasion. De var överallt!! I fruktskålen, i vedkorgen, bland blommorna, på köksbänken... blä!! Men jag härdade ut. Köpte fler fällor och fyllde soptunnan... Nja, kanske inte riktigt men många var det. Så fort jag satt stilla en stund hörde jag att det tassades i huset. Såg med för den delen.
Men någon katt skulle jag inte ha... Vem vet hurdan en katt blir? Jag hade kanske redan haft min beskärda del av fantastiska katter? Det kanske blir en sån där som klöser på allt och river ner vad som finns i huset.. För att inte tala om att det kanske skulle bli en usel jägare! Den chansen tog jag inte...

Så kom ett år till med riktig invasion... suck... En jobbarkompis frågade om jag inte skulle ha en katt, det hade fötts en kull hos honom i helgen. Nä, nä svarar jag. Jag ska inte ha katt. Vem ska ta hand om den när jag inte är hemma?
Men det blir inte alltid som man tänker sig... Jag kom hem en natt efter konsertbesök. Trött var jag efter en lång bilresa, jag låser upp dörren och tänder taklampan i köket. OCH DÄR PÅ GOLVET, mitt på golvet, satt en rätt stor mus och väste åt mig. Eller hur!! Den hade fräckheten att sitta mitt på mitt golv och väsa åt mig. Åt MIG!!!! Hallå.... mitt hus, mitt golv, mitt kök. Bägaren rann över den natten kan jag avslöja. Måndag morgon gick jag direkt till kollegan och frågade om det fanns några katter kvar?

I slutet på sommaren fick hon följa med hem till mig. I bilen "sa" hon att hon heter Signe. Vi kom ganska snart överens Signe och jag. Så snart hon blev varm i kläderna kom hon på att hon har valt det ultimata hemmet. Och hon är snäll nog att låta mig bo kvar... hon behöver väl någon som ger henne mat de dagar hon är för lat för att jaga... och det är rätt bra att ha någon som eldar i kaminen och plockar bort fästingar. Kort sagt, varje katt behöver ha en matte/husse som kan sitt jobb.

 Hon har haft lite olika favoritställen sedan hon flyttade hit. Vissa lite knasiga och andra lite som att hon vill säga nåt...

Ett favoritställe under lång tid var badrumsmattan. Gissar att det fanns många anledningar till det... mattan var lagom lurvig, det är lite avskilt att gömma sig där inne och det finns golvvärme

Se bara hur skönt det kan vara... Den runda mattan lade jag dit i ett försök att bevara den vita mattan just vit. Det lyckades inte så bra. Efter att Signe haft sin favoritplats där i nåt år och jag försökt att tvätta mattan ett par gånger gick det inte längre, jag fick helt enkelt köpa en ny i en bättre färg än vit. Det visade sig att Signe har sina principer. Hon har inte legat i badrummet sen matte bytte matta. Den nya duger inte, inte ens när jag tog in den runda igen och lade på den nya mattan för att det skulle vara lite "invant" för damen. Nya saker gillas helt enkelt inte, inte nya mattor (oavsett i vilket rum), inte ny möblering, inte ny mat... helst inte ny nåt.
En annan riktig favorit är möbeln hon ligger på i första bilden. Den fick hon när hon bott här ett par månader. Den är väldigt sliten nu för tiden, den vinglar och det klösvänliga har kasat ner och är väldigt luddigt. Kanske damen skulle vilja ha ett lite stabilare ställe att sova middag på?

Jag köpte en ny möbel här om dagen och skruvade glatt ihop

Tjusig va? Stor och stabil med bra utsikt, vad mer kan en katt begära? Jag lät till och med den gamla invanda stå kvar så hon inte skulle sakna den. Men hur fel kan en matte ha? I nära tre dagar har hon ignorerat att det så uppenbart finns nåt nytt i rummet, inte ens den gamla har lockat till en tupplur. Snacka om kräsen dam... inget nytt i livet här inte. Fast idag lyckades jag lura upp henne i den nya möbeln med hjälp av lek, hon bara kan inte motstå en vickande fjäder (1-0 till matte)

Kolla! en boll som skramlar och svänger omkring!

Kanske går att nå den härifrån också??

Om inte annat så är utsikten fantastisk!! Och matte är nöjd... Så nu kan hon ignorera den igen ;)

Det visade sig att Signe är en riktigt bra jägare, nu för tiden är det bar en enstaka mus som är modig nog att slinka in i huset, den blir sällan långlivad. Det ligger fåglar, grodor, fladdermöss, sork och orm på diverse fyndplatser på tomten. Hon håller rent kan jag lova... så vem bryr sig om att damen är lite kräsen vad gäller inredningen? Inte jag i alla fall!

Det man inte har i huvudet...

Och det här ska kallas semester?? Jo visst. Det blåser storm och regnar om vart annat och dessutom är det kallt som på hösten. Tre morgnar i rad förra veckan var det ensiffrigt på termometern. ENSIFFRIGT!!! Sju plusgrader och regn som fram på eftermiddagen övergick till 12 plusgrader och i alla fall uppehåll. Jag fick elda i kaminen och dra filten över mig när jag skulle se hoppningen från Falsterbo. Brrr....
Så helt plötsligt i lördags glimtade solen fram igen, fram med gräsklipparen!! Då var det dags för nästa gräsklippningsredskap att gå sönder

Nåja, de har några år på nacken så det är väl förlåtet men det verkar vara troll i min gräsklippning i år... fast nu är det väl inte mycket mer som går att byta på den fronten.
Lagom när det var färdigklippt ringde pappa och sa att han skulle komma förbi och pyssla med husvagnen, vi hjälptes åt med inslagningen...

Det hade inte varit ens en vindpust på hela dagen förrän pappa började vika ut pressarna, då måste det såklart brisa till lite så det blir extra besvärligt. Men skam den som ger sig, inslagen och klar :)

Det fanns även lite tid för annat pyssel. Jag hade förberett tidigare i veckan genom att gräva och lägga i markduk och sand. Kära far satte vinkelslipen i stenskivorna och voila:

Ny och efterlängtad. Rak och stadig till skillnad från den gamla som gärna lutade 45grader fem minuter efter upphängd tvätt... Den här klarade testet någon dag senare

Tänk att tvätten torkade ute! Himlen var precis regntung mellan varven men varje gång jag var övertygad om att det skulle braka lös gled det svarta åt sidan och släppte regnet hos någon mindre lyckligt lottad granne. Skönt att ha tur med nåt.
På tisdagen klev jag upp tidigt, planerat en liten tur till föräldrarna i Algutsboda. Jag hade fixat lite utflyktsmat som mamma och jag skulle ha med till Tingsryd. Det stora målet var Hammarplasts sommarförsäljning, dags att byta ut matlådor och vissa köksredskap. Det är alltid kul att botanisera bland alla prylar. Obligatoriskt är även ett besök på Börjes, Tingsryds svar på Ullareds GeKås. Där gjordes dagens fynd; stora och mjuka handdukar för billig peng.
Efter allt shoppande var vi allt lite hungriga så vi styrde mot campingen där vi hittade ett bord i solen och kunde njuta av medhavd matsäck.

Idag tog vi en sväng till Kalmar mamma och jag. Tänk att jag aldrig tidigare varit där....

Härligt promenera runt-väder hade vi. Många små söta hus och en del lite pampigare. Det var inte direkt trångt på gatorna heller, kanske alla åker över bron till Öland i stället?? Jag har ju aldrig svängt in där förut heller...
Jag hittade och köpte ett par väldigt efterlängtade tofflor. mina gamla av samma modell har varit uttjänta i flera år. Alltså uttjänta på riktigt, de har glappat så mellan sulan och inlägget fram i tån så det har varit svårt att gå i trappan med dom och jag har fått tänka mig för när jag passerat mina höga trösklar här hemma.
De har inte gått att få tag på på några år men nu produceras de visst igen. Jippi!!
Efter intagen sillunch styrde jag bilen hemåt igen.

Och TYPISKT mig!!! Jag hade såklart köpt fel storlek på de nya tofflorna. SUCK. På med datorn och söka rätt på butikskedjans representant i Jönköping.. Jo, det skulle gå bra att byta tofflorna där och jo, de hade öppet till klockan 18. Så in i bilen igen och iväg!!

Det man inte har i huvudet ... får man ha i bensintanken, som jag brukar säga.

Äntligen!!!

Nu är den här. Sommaren. Få saker är väl så efterlängtade som sommaren i det här landet, speciellt i år efter en så kylslagen vår. Den liksom smög runt så att man kunde ana att något var på gång men så fort man tittade hukade den bakom en buske eller smet runt husknuten. Ett himla jagande på sol och värme i början på säsongen. Så kom den då, med besked kan jag säga. Regn och kyla ena dagen ersattes med strålande sol och temperaturer över +20C.
Nu snackar vi... 
Sista dagarna innan den lika hett efterlängtade semestern var varma, men det är lätt att le när det bara är ett fåtal dagar kvar och den riktiga sommaren har anlänt.
Hos grannen blommar kaprifol och pioner ikapp med allt annat som gillar sol och värme, jag njuter varje gång jag går till brevlådan eller passerar när det är dags för promenad. Här i Sibirien är det nog 1-2v kvar innan trädgården når sin fulla prakt. Å andra sidan får jag nästan dubbel blomsäsong men har bara halva jobbet kan man väl säga?
På tal om promenad... Nu i helgen hade vi temperaturer över +30C i skuggan och mest låg jag som en plätt i solstolen eller på en madrass på gräset, mycket mer orkades inte med. SÅ HÄRLIGT ändå att vara riktigt varm utan vinteroverallen på sig :) I alla fall, en eftermiddag var benen lite tvungna att röra på sig lite mer än 5m åt gången så jag bestämde mig för en liten sväng bortåt vägen, Och kan jag tro att jag stötte på det absolut bästa med den svenska sommaren!! Alldeles solvarma var dom dessutom.

Ett par nävar bara till mig. MUMS

Pang bom krasch

I midsommar helgen hade jag som bekant hjälp med lite allt möjligt här i Sibirien, bland annat förbarmade sig min mor över gräsklipparen som avundsjukt stått och glott på inkräktaren i trädgården. Gräset var redan långt som det var och hela helgen svärmade alla runt det inhyrda vidundret! Världen kan inte vara riktigt klok!!
Men mellan regnskurarna på söndagen fick den ändå ruska igång cylindern och snurra knivarna genom den gröna mattan, fint blev det och regnet kunde börja falla igen. Jobbvecka blev det visst också och kvällarna bara sprang sin väg och regnet föll.... Nåja, på fredagen blev det ändå lite finväder och hela trädgården slogs om uppmärksamheten. Klippa gräset? Rensa ogräs? Räfsa det långa gräset som min snälla far fällt? Plantera om fröspridda växter? Listan kunde göras väldigt lång... till slut vann gräsklipparen, det var ändå närapå en vecka sen den var igång senast.
Så jag tankade upp den gamla trotjänaren tryckte tre gånger på gummituten och drog i startsnöret. Wrooom. Klippon startade som vanligt på första draget.
Sicksackade och snodde runt alla hinder på framsidan och påbörjade den lite friare baksidan då plötsligt.....
POFF!! Pärlan tystnade och det låg en bit metall på gräset en bit bort.   ???

Hål :(  Man kan säga att den sa upp sig där och då. Suck. Alltså, det är klart att jag blev lite ledsen. Jag har på nåt sätt ändå gillat min startsäkra maskin. Vi har så att säga gjort ett och annat klipp tillsammans.
Så vad hittar man på en fredagskväll med trasig klippare? Såklart tar man en roadtrip till den inte så lokala dealern och kollar in utbudet. Så jag spanar, skaffar prisuppgifter och bestämmer mig för att fundera över helgen.
Funderat har jag gjort. Vägt för och emot och prislappar och önskningar mot varandra. Tänkt och tänkt om.
Igår (måndag) hoppade jag in i bilen efter jobbet och gjorde om fredagens roadtrip, jag hade en plan och tom koffert. Det var lite kö hos handlaren men snart nog blev det min tur att hala fram kortet, jag fick hjälp att stuva in nyförvärvet och åkte hemåt med en liten klump i magen. Det är alltid så när jag köper lite dyrare saker, tänk om det inte var lite onödigt ändå??
Men väl hemma klurade jag ut hur den fungerade, drog i startsnöret och började gå på baksidan. VILKEN KÄNSLA!! Det spred sig en lyckokänsla in i märgen och jag bestämde mig för att jag hade gjort rätt. Varenda spenderad krona är den värd. Och visst är den fin?

Lyllo jag

Fira midsommar

Det krävs lite förberedelser när det ska firas ordentligt. Jag var nog till olika affärer varje dag hela veckan för att inskaffa allt som jag kunde tänka skulle gå åt. För att inte tala om hur många gånger jag tittade på alla olika väderprognoser jag kunde hitta... Vid ihållande regn skulle inte festen kunna bli av. Eller i alla fall inte hela festen. På torsdagens eftermiddag bestämde jag mig ändå för att köra, en sista koll på vädret bara

Det ser lite ljusare ut i horisonten, eller hur? I morgon bitti kommer gästerna så det är bara att ladda och förbereda så mycket jag kan. Sa jag att det är färg och pensel-fest?
Fredag morgon gav jag mig upp i det hyrda vidundret på spagettimjuka ben för att tvätta vindskivor och fönsterfoder. Jag var precis lagom klar när kära föräldrarna anlände. Efter kaffe tog pappa över vidundret och mamma och jag höll oss på mer lagom höjd. Efter sill-lunch kunde vi ta tag i penslarna och börja måla. Avbrott för midsommartårta måste det såklart vara

Det viktigaste är väl att det är jordgubbar och grädde?  Fyllda av sockerenergi fortsatte dagens målande.
Dag två började som dagen innan slutat: ut o måla! Tjo, vad det går. Jag målar rött. Väldigt smidigt, kloffs kloffs på väggen och en del på gräset och stenarna nedanför. Jag har en stor sälg på tomten där det går att söka skydd när regnet kommer, praktiskt så är man nära väggen för att börja måla igen när det slutar.
På eftermiddagen blev det en liten tur för mamma och mig till Jönköping. Jag behövde skaffa en hyvel så pappa kunde få till ett nytt understycke på ena fönstret. Det är många saker att fixa... Nu går det i alla fall att öppna igen utan att vara rädd för att rutan ska trilla ner på marken.
På eftermiddagen fick vi praktiskt taget rolla in hela oss i myggmedel. Fy tusan vad knott det kom! De hittade till och med små maskhål i mössan så de kunde krypa ner i hårbotten och kalasa. Mera myggmedel! Och vad trötta vi var när kvällen kom. Inte orkade vi vara ute och uppskatta att solen kom på ett strålande besök.
Så blev det söndag. Det gäller att hinna så mycket som möjligt innan vidundret skall tillbaka till uthyraren. Och det flöt på riktigt bra. Det som nu är kvar att måla på huset kan nås från stege och kanske till och med lite inifrån om jag öppnar fönstren.
En väldans bra och produktiv midsommarfest som varade i dagarna tre...

Stockholm

Kristi Flygarhelg och fyra dagars sammanhängande ledighet. Jippi!!

Ibland tänker jag att det är tur att det finns snubbar som skriver sagor och andra som tror så hårt på dom att det blir en "nästansanning" som en hel värld verkar tro på i den ena eller andra formen, det betyder att sagans höjdpunkter blir till höjdpunkter även i den verkliga världen och jag får ledigt från jobbet. Inget ont som inte har nåt gott med sig eller hur det brukar heta.

Hur som.. den här ledigheten beslöt jag att tillbringa i Stockholm. Bokat två hotellnätter på ett bra hotell och fått fatt på billiga tågbiljetter och äntligen är helgen här. Jag lämnade Nässjö tidigt på torsdagen och fick frukost på tåget, som om det inte vore nog var tåget drygt 5 minuter tidigt på slutstationen... Vad hände där?? Men SJ ska väl ha tur de med nån gång...
När jag kom till hotellet fanns det såklart inga rum färdiga av den modellen som jag hade bokat. Det hade jag heller inte räknat med eftersom jag var så tidig men jag tänkte garantera bokningen för sen incheckning och dumpa väskan. I stället blev jag erbjuden ett rum högt upp i hotellet med egen liten minibalkong. Verkar som om världen vill mig väl den här helgen.

Jag hade bestämt med en vän att träffas vid lunch och vi tog oss till Gamla Stan och åt fish and chips på en pub. Det slank visst ner en Guinness med... Mätta belåtna strosade vi runt, shoppade lite och tog en kaffe. Underbart.
Sen kom den vanliga beslutsproblematiken om vart jag skulle äta middag... Jag är inte direkt förtjust i att äta ute utan sällskap men är man ute i världen för sig själv så får man väl öva på det. Jag bestämde mig för Kina-krogen på Kungsgatan, den ligger på väldigt bekvämt avstånd från hotellet också. Med det vanliga pirret i magen öppnar jag dörren och kliver in. Servitören tittade upp och frågade "själv?" Vilken bra fråga! Jag har bara råkat ut för att de säger "ensam?" eller "bara du" annars. Det kändes mycket bättre med själv. Toppen!
Så jag åt gott, drack gott och mådde gott. Måste väl bli ett bra betyg på den upplevelsen?

I morse blev det en härlig långfrukost med riktig papperstidning på bordet. Det är nog bästa sättet att ha frukost när man är ledig, på hotell med en riktig tidning. Inget laga till, inget duka fram, ingen disk... bara en massa gott och obegränsat med nybryggt kaffe. Skönt att veta att jag har en morgon kvar att se fram emot.
Sen gav jag mig ut på shopping... Jag har länge tänkt att jag vill ha ett par kängor och igår såg jag att det var rea på Sko Uno...

Det blev café-lunch och ett besök på SF-bokhandeln såklart. Bra förmiddag.. Nu ska jag snart ta tunnelbanan till Söder och äta middag med en vän, det vankas vin :)

Go´ kväll

Den som väntar....

Det började i januari när jag träffade min bror i New York. Han hade med sig en Xbox som skulle följa med i min resväska hem. Oj, vad grejor. En stor vit låda, en massa sladdar och en liten svart låda som påminner om en alien med platt huvud (min fantasi skrämmer mig ibland).
Hur som helst, när vi som bäst höll på att stuva ner allt i min väska så kom bror på att han glömt handkontrollerna hemma. Well, posten ska ju också överleva så han skulle skicka ett paket.
Det blev en väldigt hektisk period på jobbet för honom så det var nog inte prio ett att få iväg en paket...
Och det gjorde väl inte hela världen för mig heller. Jag har nog haft att syssla med utan att behöva sakna något jag aldrig haft innan.
Brevlådan blev omkullplogad här hemma. Det gick ganska bra att hålla den upprätt så länge det fanns snö, sen fick jag jobba..

Svettigt var det men nu lär den stå stadigt tills jag ledsnar på den... Jag frågade väl min bror om paketen nån gång sedan höll katten mig sysselsatt...

Strax före min födelsedag fick jag fira med mor och far, sedan firade jag på min riktiga dag lite för mig själv. Jag fick veta att det skulle komma en paket med present i från det stora landet på andra sidan havet... det skulle bara ta lite tid att fixa och där i skulle även handkontrollerna finnas. Det närmar sig. Och det vet väl alla att inget är som väntans tider....

Men så äntligen en fredag låg det en lapp i brevlådan

Ahmeneeeh... himla posten att fresta på det viset!!! Suck. Men visst, har jag väntat så många veckor skulle jag väl klara av en liten ynka helg till. Och det gjorde jag ju såklart. Så på måndagen åkte jag till hämtstället efter jobbet, oh så spännande:

Det går ju inte ens att gissa när brorsan varit igång. En rätt så kubisk kartong utan minsta skrammel så jag satt hela bilresan hem och funderade. In i huset och fram med saxen, här ska öppnas paket!

Jag ser allt att det är mer än ett paket under kontrollerna... jösses vad spännande

Fyra paket med papper om, ett USB-minne och en tröja. Han är ju för himla go' min bror. Bara pappret på paketen gör ju att man blir alldeles varm-glad på något vis. Jag känner mig hur bortskämd som helst. Men det går ju inte att dra ut på spänningen HUR länge som helst så jag tog itu med att öppna

Kolla vad grejer! Och allt var till mig....
En Mötley-hoodie som jag har önskat massor. En bok som jag verkligen vill läsa. Musik från en toppenspelning i Stockholm förra året och en film som jag så gärna ville se på bio men inte hade möjlighet till då.
Och visst ja, där uppe i hörnet ser ni ett whisky-glas också. Internskämt så att säga.

Dagen efter kom jag på att USB-minnet som låg i paketen kanske inte bara var medskickad för att jag hade påpekat dess snygga design utan det kanske innehöll något också. Det gjorde det, en hel massa fantastiska gemensamma minnen.

Så nu har jag väntat klart på just det här och ska sätta igång att njuta, det är ju långhelg nu....

Invigen

Påsk. 4 dagar ledigt och för en gångs skull är vädret på min lediga sida, kanske att temperaturen har varit lite i underkant men synd att klaga på solsken och plusgrader. Det är svårt att sitta inne när det ser så himla skönt ut ute.... så jag rotade fram något att sitta på, gjorde en kopp kaffe och tog med mig boken ut. Vinden var lite snål annars var det toppen.
Och så fick jag en idé.
När jag för ett par veckor sedan fyllde år så önskade jag mig en cykel. Mina kära föräldrar hörsammade min önskan och kom med den här pärlan

Fantastiskt fin. OCH RÖD! Fordon gör sig bra i rött. Det enda som behövde göras var att skaffa en sadel som bättre passade min ändalykt. Bred och mjuk så jag inte får träsmak redan vid brevlådan. Biltema fick sälja en. Pappa var hygglig och monterade den medan mamma och jag roade oss med att gå fötterna trötta på trädgårdsmässan. Men en cykel ska väl användas också??

Så nu har jag gjort premiären.
Det tog en stund att klura ut åt vilket håll jag skulle cykla och hur långt, jag vill ju inte ge kroppen ett dåligt minne av cykeln såhär på premiären. Det är ju meningen att vi ska vara vänner en tid framöver så lagom är väl bäst?
Hmm... om jag svänger vänster vid brevlådan börjar det med en uppförsbacke som jag vet att jag inte klarar av att trampa uppför så här i början av karriären. Om jag svänger höger börjar det bra men övergår i mördarbacke där jag kan bli utsatt för beskådan inte alltför långt bort. Eller om jag bara kör förbi den backen?? Men då får jag vända efter en lagom stund och får alltså den där bra början som ett riktigt dåligt slut...
Sen kom jag på den briljantaste av briljanta idéer: Jag cyklar upp till torpet, leder cykeln över gärdena och på skogsstigen! Attan vad smart! Sagt och gjort, jag gav mig av. Lite ovant var det allt men det är sant det som sägs om att cykla; har man en gång lärt sig så..
Det blir lite grusväg och bara en backe att leda cykeln uppför, snart ska det nog gå att trampa i stället. När jag kom till backen i Stengård rullade det på så pass att mössan nästan for av. Tjo vad det går!
Det var så himla lagom trevligt att jag bestämde mig för samma runda idag igen.

Sååå, invigen alltså :)

Det våras och så....

I år drabbades jag av en ohejdbar lust att pynta. Ingen aning om var den bacillen kom ifrån och som tur var verkar den ha varit övergående. Det började med att jag åkte till en blomhandel för att hämta en födelsedagspresent...
Där blev jag alldeles förälskad i alla penséer som fanns i regnbågens färger och några till. Billiga minipåskliljor fanns det också, kanske inte helt smart tänkte jag när jag stod där med krukan i handen; jag bor ju i Sibirien och det är fortfarande frost på nätterna. MEEEN de är ju så fina och hela kroppen ropade efter färger och pynt. Efter mycket velande och överläggande bestämde jag mig för en liten plantering som jag kan lyfta in i hallen på kvällen. Smart!
Så jag åkte därifrån med en massa söta och färgglada små blommor :)

Pyntivern höll dock i sig i nästa affär också och det är det resultatet som syns på bilden ovan. Just det pyntet är även mycket uppskattat av Signe. Tack snälla matte! Nu har jag att leka med när jag tröttnar på att jaga småfåglar. I alla fall ser det ut som att hon menar det när hon far runt som en liten helikopter och bryter av mina fina påskpyntade kvistar. Grannkatten är också förtjust...

Med detta så kom suget att pyssla i trädgården. Det är förstås alldeles för tidigt att stilla det suget redan nu men en liten idé-resa kanske kunde vara på sin plats?
Sagt så... mamma köpte biljetter och jag tankade bilen. Igår åkte vi till Nordiska Trädgårdar på Stockholmsmässan i Älvsjö.
Bilen var snäll och startade utan mankemang och vägarna var torra. När vi passerade gränsen till Östergötland började solen stråla och vi njöt av vidderna. Många fåglar att se på på fälten och på staketen utmed vägen. Ganska många djur som mött trafikdöden på vägen också...
Vi stannade i utkanten av Nyköping och fikade. Medhavd wrap och kaffe. En bensträckare också så var sista biten en baggis.

Det var inte super-kul att hitta en parkering... LEDIGT stod det på skyltarna och vi följde dem. Tyvärr var det väldigt missvisande. Överallt stod gulklädda gubbar och hindrade infart på parkeringarna. Skyltarna utanför P-husen lös FULLT. Till sist hittade vi parkering på idrottsklubbens stora grusplan. Jippi!

Väl inne på mässan fanns väl både ris och ros.. låt oss vara nöjda med att det är trevligt med en utflykt och att i alla fall ha ett par idéer i väskan hem.
Och fikapausen på hemvägen var toppen.

Ännu ett år

Det blev födelsedag det här året också. Nu har jag tänkt 42 så länge så är det 43 jag fyller nu eller?? Men så kom jag på att brorsan ju fyllde jämnt i vintras så då måste det bli 42. Dessa år.. men det är ändå bara siffror och betyder egentligen inte så mycket. En anledning att ha kalas och kalas vill jag ha så då är det bara att passa på att fylla år så ofta jag kan :)

I år tjuvstartade jag och firade ett par dagar i förväg då det finns andra event inplanerade. Kära föräldrarna kom hit i lördags och hade med sig en jättefin cykel. Precis som jag önskade!
Medan pappa tvättade på husvagnen passade mamma och jag på att ta en promenad i vårvädret (det var inte lika varmt som när jag fyllde 17, då fikade vi ute i bara kortärmat, men så varmt blir det nog inte på min födelsedag igen). En dryg timme traskade vi på genom skog, uppför backe och nedför backe.
Vi fick se påskliljor som var på väg vid ett ödetorp

Vi kollade utsikten från kraftledningsgatan

Och så hittade vi en alldeles nyvaken vid vägkanten när vi var nästan hemma...

En riktigt lyxig dag blev det. Våfflor till lunch och en taco-tjossan till middag med vin. För att inte glömma marängtårtan (även om den var halv) till efterrätt. JÖSSES vad mätt jag var när det var läggdags.
Den riktiga födelsedagen var igår. När jag klev upp på morgonen möttes jag av den här synen

Kan inte annat än le och bli glad... Så skulle man ha det tänker jag ibland. Katter är riktiga mästare på att njuta på alla möjliga (och omöjliga) ställen. Efter en hel dags jobb och slit Lagade jag middag och firade mig själv. Skål då...

(det blev ju ett glas över i lördags och inte kunde jag väl hälla ut det...???)
Och kvällen till ära så blommade min julkaktus också, det har den inte gjort sedan i oktober....

Och där någonstans slog klockan 42 år.

Vår

Jag har hört talas om det ett tag. Att våren skulle vara på väg. Säkert, tänker jag, i februari redan... men visst, i allra södraste Skåne kanske det går att hoppas redan så dags. Här uppe i Sibirien känns det som en utopi. Vi ska vara glada om det är vår i mitten av april och heller inte förvånas av snöstormar och isvindar i maj månad.
Sedan ryktades det om Tranor, det ska vara ett säkert vårtecken. Men som det sägs att "en svala gör ingen sommar". Hornborgasjön ligger lite bättre till än knölen jag bor på, i alla fall rent klimatmässigt.
Men så den 27e februari tändes även mitt hopp lite grand:

Snödropparna, dessa modiga vårpionjärer, hade vågat sig upp ovan mossan. Visst känns det i hjärtat. Att det liksom inte går att vänja sig, det är lika dant varje år. Och fast det är ohyggligt tidigt att uttala ordet "vår" så börjar det allt pirra lite i själen.
Sista 1,5-2 veckorna har det dessutom kliat i näsan lite ovanligt mycket. Well, det kryllar av förkylningar och influensor och en dammig arbetsmiljö så det kliar lite mellan varven. Här är svaret på kliet:

Hassel...

I slutet på arbetsveckan kom så tranorna och flög över huvudet på mig, glatt trumpetande för att meddela att NU minsann är de här och våren med dem.
Småfåglarna har börjat hitta sina melodier efter vintern och det kom svanar flygandes igår. Det måste vara på riktigt nu fast mars knappt har gläntat på dörren. När ska nästa stora snöfall komma och sätta hejd för allt det här? Eller vågar jag tro att det är sant det här året? Jag vill gärna det så länge våren inte väller in och allt är slut innan påsk... vore väl inte jättekul om varenda blomster är slut i maj.

Idag är det den första riktiga vårdagen här på småländska höglandet. Till och med hos mig i Sibirien har det varit strålande. Klarblå himmel 5-6 plusgrader och nästan ljumma vindar. Såklart var jag tvungen att ta ett litet varv i trädgården för att spana om det hänt något redan (hoppashoppashoppas).
Och jo, det har hänt grejer:

Mina söta mini-krokusar glänste som pärlor i mossan. OJ! Nästan så jag fnissar och skuttar omkring lite.

Tulpanbladen är än så länge orörda av rådjuren.

Små, små kissar i sälgen. Som tur är har inte björken kommit så långt ännu...

Så visst, våren är här. Men vågar man hoppas att den håller i sig? Det har bara gått en vecka av mars månad....

Ps
Jag hittade en liten en i mossan... har den varit konserverad i snön tro?