onsdag 6 juni 2018

Arenarock

Så var det dags igen. Iron Maiden kommer till Sverige och jag har biljett. Den stora skillnaden den här gången är att jag inte har brorsan som sällskap, det har nog inte hänt att jag sett just det bandet utan hans sällskap sedan början på 90-talet. Faktum är att jag för första gången ska besöka ett stort arenaevent utan att ha bestämt sällskap med någon alls. Det finns en första gång för allt...

Jag har gått på spelningar i mindre sammanhang utan sällskap såklart och det har hänt att jag gått på ett band på Sweden Rock som jag varit ensam om att vilja se och det har ju funkat. Lite annat var det dock nu.

Den här spelningen skulle äga rum på Tele2 Arena, den har jag aldrig besökt innan. Vart ligger den ens?? Efter lite evenemangsinfo på nätet kommer jag fram till att den ligger vid Globen så då är det väl bara att ta tunnelbanan och följa en viss typ av T-shirts så är det nog lugnt. Sagt och gjort och fram kom jag





Inhandlade tillhörande turnétisha och strosade in på arenan. Alltså, jag hade så dålig koll att jag inte ens visste vilket förband det skulle vara. Har nog inte hänt för... De lät väl stundtals bra men jag har inte köpt deras platta om jag säger så.
Går och vinkar till en vän på sittplats, ser mig om lite i publikhavet. Inte en själ som känns igen. Förbandet spelar

Arenan fylls lite sakteliga och jag förbereder mig på allt möjligt. Trängsel, knuffar, ölskvätt, E4-trafik... Jag står till vänster om mixerbordet. Kanske åtta meter rakt ut. Brukar vara hyggligast ljud där om man inte vill mangla in sig längst fram. Det är jag inte så sugen på nu för tiden kan jag väl erkänna.
Så, hur ska ljudet stå sig nu då? Blir det lika illa som på Friends? Det blir allt trängre och det börjar lukta avslagen utskvimpad öl blandat med svett, fis och fylla. Vad är det för fel på Stockholm Stadion tänker jag och längtar efter öppen himmel och frisk luft.





Så släcks ljuset och stämningen i arenan tätnar...

Aces High och vi är igång!! Den här turnén är det låtar med historia som står på spellistan. Jag lyssnar lite avvaktande, väntar på ekon och bakslag från bas och trummor. Ingenting... Tre låtar in slappnar jag av och njuter av musiken. Glatt konstaterande att den här arenan lämpar sig mycket bättre för musik än Friends.
Spelglada gubbar på scenen och en publik som sjunger och hoppar. Jippi, jag mår bra.

Som alltid bra show när det är Iron Maiden som håller i manuset. Att de har energi, ler och faktiskt ser ut som de trivs och smådjävlas med varandra höjer såklart upplevelsen.
MEN...
Servera gärna den där ölen innan arrangemanget, stäng serveringen när musiken börjar. Det ÄR faktiskt störande med all trafik med skvimpande ölmuggar.
Logistiken är inte heller helt genomtänkt. Tömning av jättestor arena som ligger intill en annan stor arena som ligger intill en annan arena.... det finns liksom inget utrymme att få undan folk på. Att vagga fram i ett folkhav där man inte har en chans att se marken (finns det räcken eller trappsteg helt plötsligt) och där folk absolut måste börja veva med tända cigaretter är inte helt bekvämt. Jag tog nog inte ett fullångt promenadkliv innan jag nådde tunnelbaneperrongen på Gullmarsplan. Jeeeeez
Vad är det för fel på Stockholm Stadion känner jag igen.
Det är bredare utpassage och väl ute skingras folk. Mycket bättre läge. Och framför allt är den en utomhusarena med otroligt bra ljud. Utomhus är bättre på sommaren.

Men jag är väl bara en gammal stofil som gillar att gnälla? Vi får väl se om det blir stor arena någon mer gång....
Kram