HAWAII

 

 

Med bästa resesällskapet mr Jet Lag som följeslagare blir det tidig frukost. Det var fortfarande kolsvart när magen ylade av hunger och blåsan höll på att spricka (trots att jag varit uppe flertalet gånger under natten) men kroppen höll på att få liggsår så upp var enda alternativet.

När klockan slog halv åtta hade jag avnjutit frukost och sett soluppgången från balkongen medans morgonkaffet slank ner. Så vad väntas det på?? Beach Time!! Bara att dra på sig bikinin och kila dit. 

För alla som undrar kan jag rapportera att sanden är väldigt sandig och havet är alldeles vått. Skönt att vissa saker känns bekant liksom... Det gick alldeles utmärkt att doppa sig, inte obehagligt på något vis och när solen torkat upp skinnet ordentligt gick det an att ta ett dopp till. Nog med pressa för en dag...

Lite lunch, lite handla mat/frukt, lite förbereda morgondagen så kunde sedan solnedgången avnjutas på balkongen.

Nästa dag var upp med tuppen. Eller så kan man inte säga för här verkar den gala dygnets alla stunder... uppe före gryningen i alla fall. 

Medan brorsan lekte runt i djungeln på en halvmara med hinder tog jag det hårda slitet att bada i havet och titta på utsikten i några timmar. Varmt...

Fast jag fick förstås gå en liten bit för att komma dit och promenaden tillbaka var ungefär lika lång den... Jag stod ut med det. Och nästa dag var det min tur att leka i vildmarken. Bland hinder, glada Spartaner och strålande sol. Men det gick bra. Över förväntan faktiskt. Fast det var slitsamt det med. Ett par käcka blåmärken och helt oändligt tröttnöjd (brorsan hade såklart roat sig på en runda innan den han gjorde mig sällskap på) var det pizza på middagsmenyn. Det är man värd efter allt slit

Dagen därpå gjordes inte alltför många knop. Lagom tidigt ner på stranden innan den blev full. Plaskade bland vågorna och solade skinnet om vart annat tills det började kännas som att folk snubblade mest hela tiden. Lunchdags!   Och ett nytt strandpass i gasset efter det. Solenergi är väl hyggligt gratis för att ladda upp kroppsbatteriet?

 

Sista hela dagen packades matsäck och vi tog en liten tur för att uppleva vyer, krigslämningar och sevärdheter.

Det kom lite regn medans vi körde men det avtog ganska snabbt. Vägen upp till utsikten var bred och asfalterad, utmaningen för mig låg i uppförsbacken...

Men det var såklart värt kämpandet. Kaktusar som finns hemma i krukorna växte som stora häckar och från ett ställe kunde man ana de andra öarna. Klart väder hade såklart erbjudit tydligare vy...

Själva fyrhuset som trailen var uppkallad efter..

Och en av alla skyttegömmor som det finns rester av. Upp dit var det lerigt och stenigt så inte bara asfalt ändå. Lite mellanmål intogs på en närliggande strand som bjöd på fantastiska vågor, hoppade badet då de varnade för starka underströmmar

Lunch blev det sedan på en servering med Thai-mat. Massor med mums att välja på och en fantastisk varning på menyn. Såklart jag tar ananas-curry, vi är ju på Hawaii ;)    Det smakade väldans bra men när det var dags att gå kände jag att det var något som inte var ok. Hade ett ganska hårt tryck över bröstkorgen och det var tungt att andas... Hade jag överansträngt mig i värmen? Det blev värre, jag kände mig lite matt också. Tillbaks i lägenheten tog jag lite sprej och lade mig på sängen, fick ropa på brorsan efter ett tag när det även började klia på huden. Gräv fram piller i resepåsen, nötter var tydligen intagna by accident... I hela matbibeln fanns ju hela tre rätter med nöt eller jordnöt så på nåt vis hade de lyckats kontaminera min tallrik.

Så kan det gå

Flyg, flyg, flyg...

 

Så blev det då äntligen semester. Bilen lämnas på sitt vanliga dagis/spa och jag tar tåget till Stockholm. Träffar en vän för god middag och trevligt samtal innan jag far vidare mot Arlanda för att checka in på hotellet. Vispar runt bland kläderna för att slippa på morgonen, frukost serveras från klockan 04 och jag tänker hänga på låset. Blir direkt inget nattsudd utan tv:n stängs av redan strax efter halv nio.

Jag är vid frukosten när den öppnar, plockar ihop det jag behöver på en bricka och bär upp till rummet; lite yoghurt, ett par ägg en macka och två koppar kaffe. Redo att starta dagen!

Första flyget är bara ett litet skutt ner till Köpenhamn, smidigt byte där till stora flyget mot Los Angeles. Så hur sysselsätter man sig då? 11 timmar instängd i en tunna 10tusen meter upp i luften? Jag hade med mig en bok, den är dock lite trögstartad så vi får väl se om jag läser klart den.. Jag hade med en virkning men snart nog blev det mysbelysning på planet och då funkar det inte så bra med sånt pill. Det serverades lite dryck och tilltugg och när middagen därefter inmundigats började jag scrolla filmutbudet.

Tog mig igenom två rullar och försökte sedan småslumra. Det gick sådär... även om väckarklockan hade manat till uppgång kl 03.30 tyckte inte hjärnan att det var riktigt dags. Och när det börjar närma sig LAX (flygplatsen) börjar jag fundera över bytet. Det är inte riktigt planetens smidigaste flygplats och vill det sig illa kan det ta sin stund genom immigration. Som det nu blev landade vi lite tidigt och fick en Gate direkt. Wohoo! 

Väl av planet förflyttar jag mig så raskt det går utan att springa och det verkar inte vara jättelång kö. MEN det tar tvärstopp och när jag sneglar på klockan visar det sig att det är 1,5h till boarding av nästa plan. Nåja, det finns ju inget annat val än att stå snällt i kön. Men plötsligt är det min tur att gå fram till en av de vinkande gubbarna och förklara varför jag vill komma in i landet. -Jaha, du ska träffa din bror? Han bor i Seattle? -Ja, han är Amerikansk medborgare. -Kommer han och möter dig här? -Nej, jag ska till Honolulu. Brorsan möter mig där. -Ok, så han är medborgare säger du? -Jaaa... -OK, välkommen! Ha så trevligt!

Kortaste intervjun ever.

Sen var det dags att leta reda på väskorna och jogga en bit. Det är långt från internationella terminalen till terminal7... Och Shutteln som går ca var 10min såg jag precis bakändan på när jag kom ut. Nåja, jag har sprungit här förut. Kommer ända till termilnal7 och får väskorna incheckade. Traskar till Security där de måste titta lite extra på mig eftersom jag är svettig på ryggen. Och precis när jag gått igenom kommer jag på att jag glömt vattenflaskan i väskan... Så självklart åkte den åt sidan för inspektion. Jag erkände glatt mitt misstag och fick tillbaka väskan utan vattenflaska. Traskar iväg och halvvägs uppför trappan till gaterna hör jag -Miss, miss..!! Vänder mig om och inspektören vevar glatt med min dator i luften. Well... one of those days..

Det blir dags för boarding och planet fylls så sakteliga. Alla är ombord och dörrarna stängda, planet står still. Och det står still. Och ingenting händer. Till slut pratar en flygvärdinna och säger att hon inte vet varför planet står still men att hon återkommer när hon fått information. Det går ytterligare en stund och högtalarrösten kommer tillbaka: Nu vet vi att det här planet inte kommer att flyga idag, det är något problem med hydrauliken. Tyvärr måste vi avboarda igen... 

Så alle man av. Ny gate blir tilldelad och så småningom har man trollat fram ett annat flygplan. 

När vi väl kommer iväg är jag ganska mör, det har gått 24 timmar sedan jag åt frukost i Sverige och det hinner bli dryga 24 timmar restid innan jag landar i Honolulu. Men allt gick ju bra. Jag kom fram, väskorna kom fram, det var väldans varmt och min kära bror mötte mig på flygplatsen. 

Wohoo! Semester!