Na na naaaaaa na na...

Jo, det finns en sång om detta shopping-paradis. Fast den handlar om att det är ett ställe att inte tycka om har jag för mig.
Jag har alltså varit i Ullared på Ge-Kå's. Det är ganska roligt om man kan låta bli att bli frustrerad över alla som skjuter runt på sina vagnar utan någon som helst hänsyn, ungar som skriker, gubbar som suckar och tanter som alltid ska knöla sig in framför en själv som om jag på något vis har ett högre nummer på min kölapp fast jag var där först.... Jag hade bestämt mig för en ny taktik den här gången: Om jag går omkring och är i vägen för alla som verkligen har shopping-hysteri och bara måste hitta alla julklappar och nyårsfestkläder så behöver inte jag känna att de är i vägen för mig. Eller hur?
Så fredagsmorgonen kom och det var dags att åka. Klockan ringde 04:50 men det är inte så svårt att gå upp när det inte är jobbet som kallar. Äta frukost, brygga kaffe och hålla tummarna för att bilen startar.
Framme

Ingen kö, bara att grabba en kundvagn och traska in. Jag har hört talas om att det kan vara kö utan dess like för att komma in men jag har inte köat sedan 1988. Inte var det så värst mycket folk att vara i vägen för heller. Där fick jag för den uppladdningen.
Först djuravdelningen så att kattmaten hamnar i botten på vagnen. Och såklart köpte jag ett par nya leksaker till skruttan som hon kan få när vi åker och firar jul, för såklart åker hon med så att julbocken har någon att brottas med. Sedan svänga runt bland leksakerna en stund så att matsalen hinner öppna för nu är det hungrigt i magarna vill jag lova. Och efterrätt såklart :)
Hobby och fritidsavdelningen lurade på mig en rosa långhårig rattmuff... Ah, men.... jättesöt. Ska bli spännande att se om det går att köra bil med en sån. Krängde på den idag och den syns verkligen, kanske blir bilen lite gladare och börjar starta på första försöket hela tiden nu?
Några klädesplagg slank ner i vagnen och såklart lite värmeljus och ett blockljus till årets juldekoration.

Det är ungefär så här mycket jag julpyntar hemma hos mig. Det kan förstås hända att det råkar hamna en gran utanför trappen som får en ljusslinga kring grenarna men det kan man aldrig vara helt säker på..
Och så lite choklad förstås. Glutenfri och nötfri ska det vara så att den kan användas till eventuell tillverkning av julgodis. Det kan ju hända att andan faller på och då är det dumt om det inte finns rätta sortens.. och där bland godiset krockade jag nästan med den där tv-kändisen från programmet med samma namn som byn där varuhuset ligger. Men nej, jag bad inte om autograf eller att få ta en bild. Däremot när jag slingrat mig förbi hörde jag en massa förtjusta fniss och mobilkameror som knäppte när ett gäng tonårstjejer upptäckte "kändisen".
Dags att gå till kassan... ingen kö ut heller och med ett kvitto på trettonhundra kände jag mig ändå ganska nöjd med dagens prestation

Det rosa som skymtar i den bakre kassen är rattmuffen....

So long Ullared, vi ses väl om några månader igen