fredag 1 januari 2021

2020 tog slut till slut...

 

Ett helt nytt och oskrivet år låg framför mig. 2020... det till och med lät ju bra för en siffertok som jag. 2020... så många förväntningar och så många planer

I ganska vanlig ordning startar nya året med ett par dagar i Stockholm för att suga ur det sista ur brorsans besök. Bio, motion, god mat och dryck. Umgänge som känns bra. Om bara ett par dagar ska jag börja på ett nytt jobb. Som sagt 2020 låter som ett år av löften.

Solsken och motion. Nya funktionella kläder för att klara av de flesta väder... Det här är något som jag faktiskt håller i hela året. Framåt sommaren lyckas jag till och med ta mig runt en skogsslinga på 10km! Heja mig!

Världen rapporterar om en ny influensa. Corona kallas den i dagligt tal. Som ölen från Mexico. Det dras skämt på både längden och tvären om detta. Snart får dock Sverige sitt första fall, här där jag bor. Hur orolig ska jag vara? Ännu vet vi inte riktigt vad som komma skall så planer fortsätter att smidas.

I April är det tänkt att jag ska träffa brorsan i New York för vidare resa till Charlotte. Minsann ska vi besöka en stor Metal-festival. Som jag ser fram emot detta. Massor med bra musik i dagarna tre. Varmt klimat och god mat. Veckorna rullar på och antalet smittade i världen ökar. Kanske vi bara ska ses i New York? Festivalen verkar bli inställd.... Och så blev hela resan. 

Nåja, det går ju flera flyg. 

Tvätta händer, hålla avstånd och kalkylera risker blir vardagsmat. Humöret varierar i takt med människor som inte kan se allvaret i situationen. Åh! Det är så lätt att glömma det där Corona... Är det?? Det är ju det enda det rapporteras om i media från morgon till kväll. Vilken bunker lever folk i egentligen?

Så kom hopp om sommar. Varje år har mamma och jag en inofficiell tävling om vart sädesärlan ska bli sedd först. Även i år landade den i Sibirien innan den blev synlig i södern. 

Sommaren medförde ett par projekt här i Sonarp. Eller fortsättning på påbörjat dito. Det har tagits beslut om byggnadsrivning här på gården så tillfälligt förråd är snickrat och målat. Det har gjorts en liten mur av sten mot gräsmattans kant och det är utlagt en massa täckbark runt bärbuskar. Det rensas i både rabatter och uthus och vardagen rullar liksom på bredvid pandemin som härjar. Jag är så tacksam att jag lever på landsbygden och kan röra mig utomhus utan att träffa på en massa andra som flyr ut i naturen för att få göra något annat än att stirra på lägenhetsväggarna.

 En skön oas i trädgården för att ladda kropp och själ. Det blev en del sköna kvällar i garngungan, vaggad av vinden med lite portvin och en god bok. Så småningom upptäckte även Signe att det var mysigt att ligga där hos matte och vaggas i kvällsbrisen.

Och nej, det gick inga fler flyg...

Hösten visade sig komma med utbildningar i bagaget. Jag började på körskola! Dags att utöka behörigheten med ett C

Om jag hade roligt? Oh ja! Jösses vad stor man känner sig, rattandes flera ton och många meter. Barndomsdröm som blev verklighet. Så glad att jobbet gett mig möjligheten att utvecklas och lära mig nytt. På detta följde kurs i tre veckor för att lära mig besiktning av tunga fordon. Skolbänken är alltid en utmaning men jag älskar det!

Kursen var uppe i Arlanda och jag hade beslutat mig för att inte köra hem på helgerna. Många timmar i bil som bara ger några trötta timmar hemma innan det är dags att åka igen kändes lite onödigt. Meeen.... Läget på hotellet erbjöd inte mycket att röra sig på och rummet var lite litet för att hänga i en hel helg utan att få cellskräck. Ingen vidare mat hade de att erbjuda heller. Så jag bokade mig lite lyx i city i stället.

Åkte kollektivt...

Och skaffade mig skydd mot säsongsinfluensan...

Under sommaren fick jag åter kontakt med en brevvän från skoltiden. Hon är från Australien och hittade mitt foto med namn på baksidan när hon tömde sina föräldrars förråd. Hon sökte på Facebook och hittade mig. Tänk vad tekniken nu för tiden är bra! Vi har till och med videosamtal med lite ojämna mellanrum. Det är mycket trevligt.

Och det är med teknikens hjälp kontakten med bror upprätthålls nu för tiden. Vi har genomfört flera traditioner tack vare denna teknik, evigt tacksam för detta. Så det blev både jul och nyår trots allt. Vi har firat var för sig och tillsammans med allt vad tidsskillnad och teknik möjliggör. 

Så bortom Covid-19 och alla dess påföljder och omställningar har det ändå varit en hel massa positiva saker som hänt. Låt det fortsätta hända en massa positiva saker det nya året 2021. 2021... jo, men det låter också ganska bra för en siffertok. 20 21. 

20 21 Här kommer jag!!