Hur berättar man något som man knappt ens tror att man ska få uppleva? Ändå har jag fått uppleva ett restaurangbesök som bara finns på film eller i böcker. Jag har ätit på Noma. Knappt så jag tror det...
Det hela började med en fråga på en meddelandechat: Hallå där! Vad sägs om att försöka få bord på Noma innan de stänger 2024? Är det ens möjligt? Så började en jakt på bord...
En småregnig kväll i mitten på januari var det dags, 6st förväntansfulla vänner på promenad mot en av världens mest kända restauranger. Jösses, nu var det verklighet. Vad ska man ens förvänta sig? Jag tänkte i alla fall att det bästa vore att ha ett helt öppet sinne, inte ha några förutfattade idéer om vad som går att äta och ha roligt. Mitt löfte till mig själv var att våga smaka på allt och det höll jag. Och även om en del av det som ställdes fram inte finns på önskelistan om att äta igen så är jag glad att jag faktiskt försökte.
Både mat och dekorationer hade tema sjö/hav. Stämningen var avspänd och personal och service var perfekt. De svarade på alla våra frågor och var precis lagom närvarande för att berätta om mat och dryck utan att det kändes påträngande eller att man kände sig bortglömd mellan alla små rätter.
Några av rätterna hade väldigt iögonfallande uppläggning
Jag har jättesvårt att välja en favoriträtt bland allt som serverades men varken fisktunga eller fiskkind hör dit. Kul att ha provat dock, och det var inte smakerna som var problemet utan mer konsistens och textur.
Den hör musslan var inlindad i tunnskivad gulbeta men var på något vis fräsch som äpple. Alldeles utsökt. Eye-pie från bilden högre upp var en helt fantastisk upplevelse i smaker, så många upplevelser i samma tugga att det inte går att beskriva...
Soppan var sensationell; len, krispig och full av små överraskningar i smakväg .
Två av efterrätterna. Den översta är en glass, vilket konstverk! Den undre åt man inte skalet på men utsökt även den.
Det serverades så mycket mera men jag får lite slut på superlativen. Det är svårt att beskriva en sån här upplevelse utan att upprepa sig alldeles för mycket och bilderna gör väl inte riktigt rättvisa till upplevelsen. Vi fick avsluta i en lounge med ett par drinkar, en perfekt avslutning på en perfekt kväll med perfekt sällskap.
Så... var det värt det? Vill jag göra om det? Bra frågor, jag smälter fortfarande den här upplevelsen...
