Efter att ha roat sig i terrängen går det åt vilodag. Så efter intagen frukost och fulladdad med smärtlindring både inuti och utanpå linkar jag iväg till stranden. Stackars brorsan får träna på att verkligen gå långsamt. Det vet man ju hur kul det är att gå myrsteg om inte man behöver liksom. Ett under av tålamod, all kärlek till honom. Varje steg var en plåga men tillslut nåddes den efterlängtade sanden och ett par dopp blev det också.
När det började kurra i magen och kroppen tyckte att sanden började bli väl knölig linkades det tillbaka till hotellet. Dusch och Lunch!
Bästa fiskrestaurangen fick det bli. Om jag räknar rätt hann vi nog äta där fyra gånger på 6 dagar. Det är väl tillräckligt varierad kost om det är olika fisk??
Mätt och belåten var det dags att inhandla vykort. Lättare sagt än gjort. Vykort verkar helt ha gått ur tiden. Jag antar att jag är ruskigt omodern som fortfarande håller på med sånt? Förra besöket här såldes vykort i varenda liten butik och nu gick jag från den ena till den andra utan att hitta ett endaste litet kort. Så det blev en liten siesta på hotellet innan det var dags för andra ronden på stranden.
Vattennivån stiger framåt eftermiddag/kväll så stranden blir trängre både av det och av att fler har vaknat och släpat sig dit. I alla fall hittar vi en liten plätt att breda ut handdukarna på och vi kan sola och bada en stund till. Det är ganska kraftiga vågor den här eftermiddagen och killarna i livräddartornen ropar ganska ofta i sina megafoner. Folk stojar och tjuter oupphörligt och jag ligger väl och dåsar bort lite halvt i värmen.
Rätt vad det är hör jag ett tjut som jag tycker är något högre och mer ihållande än det som låtit hela tiden. "Ojojoj" säger jag till brorsan, "kom det en extra stor våg nu eller?" Jag hann väl knappt avsluta meningen innan jag kände hur fötterna blev kalla och våta...
Så svaret på frågan kom liksom automatiskt. Brorsan klarade sig såklart undan men det kändes lite som att det fick vara nog för den här dagen.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar