Diamond Head Trail

 

Vi försökte traska den här leden förra gången vi var här. Det vi inte visste då var att man måste lösa pass i förväg och boka sin stund där. Så nu hade min bror varit förutseende och gjort så. 

Vi kom till parken strax efter kl 8 på morgonen redo för vandring uppför. En dryg kilometers uppförsbacke tackar man ju inte nej till på morgonkvisten ;)

Gå hela vägen upp och stanna för fotografering på nervägen är nog bästa strategin. Dessutom tänkte jag väl som så att om jag stannar för många gånger på vägen upp kanske jag hinner känna efter hur ont jag har... Så traskar på gör vi. Stundom riktigt svettigt där det blir trappor uppför. Ingen riktig semester utan en massa trappor!! Eller vad säger min kära bror...? På något vis lyckas vi alltid hitta trapporna när vi är någonstans.

Var det värt promenaden då?

Jo men utsikten var ju alldeles fantastisk. De där små husen nere vid havskanten är bara 10 minuters bilresa bort och när man är där upplevs de en aning större. Efter att ha hämtat andan, trängts med andra turister om bästa selfie-platsen och tagit en massa bilder vände vi om och traskade nerför. Hittade en annan trappa för vägen ner som man nådde genom en nästan osynlig liten håla i betongen

Som sagt, trappor är ju alltid kul. Och så här slapp man ju möta en hel del folk som var på väg upp.

Ett tillfälle att öva på Monkey Bars??

Men nej, vi gick på trappstegen som vanligt folk... den här gången i alla fall ;)

Lång trång gång... Det var skönt att runda kröken så man såg att den faktiskt tog slut. 

Ner kom vi i alla fall och nu skulle den sista dagen utnyttjas till fullo. En lättare matsäck, badkläder och bok packat; Beach, Here We Come!!

Det var lite tacksamt molnigt och vi hittade en strandremsa där vi slapp trängas med folk. Lagom vågor till skillnad mot de närmre badställena. Vattnet var tillräckligt klart för att man skulle kunna se botten och undvika att trampa på vassa stenar. 

När jag satt och tuggade på ett äpple fick jag se att stranden var full av små halvgenomskinliga krabbor som for omkring. Jag petade på brorsan och vi satt där en stund och filosoferade över tillvaron och olika skapelser på planeten. Och plötsligt får jag se en skugga i vattnet...

Nämen! Är det? Ja det är det! Eller? Nääää.... Eller jo! det är det visst! En sködpadda!

Kanske kan ni ana den mörka skuggan på bilden. Inte helt lätt att se och jag hade nog inte sett det om jag inte vetat om. 

Men sett en livs levande vild sköldpadda i havet har jag. Häftigt. Skulle gissa att skölden var 

ca 40cm lång. Jättegullig var den när huvudet kom över ytan och spanade.

Efter ett par timmar var vi ändå mätta på sol och sand och åkte tillbaka till hotellet. Tidig middag (gissa vad det blev??) och sedan packa. Kan inte alls förstå vem som stökat till så i mina väskor de här dagarna? Jag har ju bara varit på stranden typ... Men packat blev det och eftersom middagen intogs tidigt orkade jag _nästan_ klämma i mig hela efterrätten 

Hej då Hawaii