På hemväg

Då var semestern redan slut. Det känns alltid som att tiden bara springer iväg och det har gått typ 5 dagar, så tittar jag i almanackan och räknar efter... nope, det var inte fel den här gången heller. Tiden har helt enkelt sprungit iväg i år igen.

Jag har ju såklart gjort en massa som jag inte har bloggat om. Snurrat på stan, kört bil både rätt och fel (gps-tanten är liiiite otydlig ibland), besäkt museum och sevärdheter. Umgåtts med brorsan och hans vänner, besökt affärer som bara måste besökas även om det inte blir något handlat.

En förmiddag unnade jag mig massage på den lyxiga Pro Club där jag är tillfällig medlem..

Alltid lika lyxig känsla att öppna det tilldelade skåpet. Badrocken är helt juvlig och efter massagen får man den tillbaks alldeles varm. Det här var dessutom jag fick plasttofflor i helt rätt storlek.

Jag har njutit av närområdets alla grönytor och varit på konsert. Först Helloween i Las Vegas och sista helgen på en pytteliten klubb bara en liten promenad från brorsans lägenhet. Då såg vi Mustasch och jag fick en liten sång av Ralph och en puss på kinden. Glad att höra svenska sa han och trummisen gav mig en extra t-shirt.

Så blev det dags att packa. Det har drällt in postpaket med tyger hela veckan. Jag har shoppat lite. Jag fick ner allt i en lånad väska av brorsan och min lilla weekendbag. Så i morse fick vi för oss att väga den stora väskan.... 5kg för mycket så det blev till att packa om, lämna lilla väskan och ta min mediumstora hem istället. Nåväl, kom i tid till flygplatsen ändå.

När jag kom till securitykön blev vi hänvisade åt andra hållet, den här kön gick på tok för sakta så om vi kunde gå till den borta i andra änden istället. Jo, visst. Väl i kön plockar jag i vanlig ordning upp datorn ur väskan och knyter upp skorna. Nähä se det behövdes helt plötsligt inte... Idag var vi alla TSA Precheck. Minsann.
Så det tog ingen tid alls. Mycket tid att slå ihjäl med andra ord. Boarding enligt tid och Take Off nästan på minuten. Fyra timmar i luften... Efter ett tag fick vi veta att det gick så himla bra att flyga idag så vi skulle nog landa minst en kvart tidigare än planerat. Spelar inte så stor roll när jag har fyra timmar layover på ORD tänkte jag. Efter ytterligare en stund fick vi veta att vi nog skulle bli någon minut sena istället, piloten var tvungen att ta en annan inflygning pga dåligt väder.
Och dåligt kan man säga. Säkert 30 grader varmt och hällregn. Hög luftfuktighet vill jag lova.

Som vanligt är det stökigt här på O'Hare. Jag började styra mot terminal 5, gick och gick och gick. Ska jag aldrig komma fram till tåget? Det brukar vara ner för en trappa och på tåget ju... Helt plötsligt pekade skylten ut på parkeringen??? Eh? Gick in igen... Såg mig om och nej, den pekade ut. Det fanns inget annat än taxibilar här... In igen. Och ut igen. Nästa gång jag gick in lyckades jag få syn på en liten skylt vid en hiss som sa att man skulle åka upp en våning.
Gör så. Ser mig omkring och får syn på en liten gubbe som ser ut att jobba här. Han pekar lite diffust mot en rulltrappa. -Ska jag åka upp och där finns tåget? Nej nej... inget tåg. Ut genom dörren så finns det buss.
Väl på bussen finns följande anslag

Så dags...

Men jag kom dit jag skulle och har tagit lite att äta i loungen så nu är det inget synd alls om mig längre. Snart boarding på flyget till Arlanda...

Kram

Ser mig om

Jo, förra veckan fick jag ju träffa brorsans PT och prova på att träna. Den här veckan fick jag ett pass med henne alldeles för mig själv. Det finns så mycket spännande maskiner nu för tiden, till och med trappor kan man gå i på stället... Jösses i havet, 40 våningar flåsade jag mig upp för. Sen var jag tydligen uppvärmd för att göra en massa armhävningar och burpees och squats. Så mycket som jag svettades sen har jag nog bara gjort i bastu tidigare...

Efter den pärsen lånade jag brorsans bil och åkte till Snoqualmie Falls. En riktig sevärdhet

Inte bara vackert att titta på, det är ett vattenkraftverk också. De utvinner på något vis kraften under jord och det lilla plasket till höger är ett utlopp. Redan på 1880-talet byggdes det och försörjer en stor del av regionen med el.
Jag satte mig på en liten stenbänk och åt medhavd smörgås medans jag tittade på fallet och njöt av solen. Vifta bort getingar fick jag göra med, de var visst riktigt sugna på kalkonsmörgås...

Gick runt lite och hittade den här skylten. Alltså, jag var ju lite trött efter träningen. Och kissnödig var jag med... Ska jag eller ska jag inte? Men vad tusan, jag är ju ändå här... hur långt kan det va?? Så jag började gå. Efter bara en liten stund fanns det en skylt som sa att man bara skulle fortsätta om man var vid god hälsa för det skulle luta ganska brant.
Kan jag tala om att det gjorde det visst.. så jag gled lite sakta nedför i mina Converse, kanske inte bästa skorna för det här äventyret. Lite vackert på vägen var det ju ändå

Det varnades för björn och puma så jag såg mig om i hopp om att en katt skulle sitta uppe i träden. Men det var en del folk i rörelse så inte ens en fågel eller groda blev sedd, en och annan ihjältrampad snigel fick representera djurlivet den här dagen.
Lite längre ner fick man se vattenrören till kraftveket

Ganska rejäla doningar. Undrar hur många liter det passerar på en dag?? Härefter hade de byggt träbryggor att gå på och det hade planat ut så bara lite små trappor här och där att besegra. Jag gick runt ett hörn och fick se fallet från ett annat perspektiv

Kommer man senare på eftermiddagen blir det visst gärna regnbågar här när solen skiner. Synd att jag är så tidigt ute jämt... Nåja, det var tjusigt i vilket fall som helst och väl värt den småhalkiga promenaden ner. Jag tuggade i mig resten av matsäcken till den här vyn innan det var dags att gå samma väg tillbaka.
Till min stora lycka hittade jag en parkeringsplats bara en liten bit upp som även visade sig ha toalett. JIPPI!!! Nu blev inte uppfärden alls lika jobbig som jag trott, mycket enklare att ta i i uppförsbacken när man inte behöver knipa samtidigt...
Lagom varm uppe på toppen igen tog jag en sväng i den obligatoriska souvernirbutiken innan jag styrde förden hemåt.

Väl värt!

Jag har det bra

Tröttnar nog aldrig på utsikten här! När det är någon vill säga, ibland är det så mulet och disigt att knappt taket syns på grannhuset... Så illa har det inte varit ännu den här semestern tack och lov så jag njuter.
I söndags, dagen efter kräftskivan åkte jag och två till tjejer till Seattle Premium Outlet för årets obligatoriska shopping. Skönt för brorsan att slippa hänga på i år. Följden blev ju också att jag klev in i butiker jag aldrig skulle kommit på tanken att kliva in i annars. Inte för att jag handlade i dessa men kul ändå. Jag skaffade lite grejer som vanligt inne på CK. Converse var tvunget att besökas, resulterade i två nya par (JAJAGVETATTJAGREDANHARFÖRMÅNGA). Och jippi: jag kunde dra på mig en storlek mindre jeans i år!
Det tog ungefär hela dagen det lilla äventyret och trafiken hemåt rullade riktigt sakta stundvis så det tog sin tid. Nåja, sen middag och en film på tv:n så var dagen all.

Måndag blev en tur ner på stan efter genomkämpad morgongympa. Lunch på Hard Rock fick det bli men ingen öl den här gången, Pulled Pork sandwish och iste fick duga bra.
Vädret var alldeles toppen så till efterrätt fick det allt bli en väl efterlängtad ....

Rättstavad för en gångs skull, det händer inte allt för ofta. Jag har nästan trott att de gått in för att stava så konstigt som möjligt. God var den i alla fall och värmen gjorde den absolut inte sämre. Såg till att den räckte riktigt länge. Nu har jag nog bockat av årets måsten: Outlet, steak, cheesecake och frappuchino. Dags att åka hem nu då?

Nej då, lite semester är det allt kvar och jag fyller dagarna med allt möjligt. Måndagskvällen var förresten avsatt för biobesök. Det finns allt lyxiga salonger här i stan.

Gott om plats! För jag har det för himla bra här....

Lite kalas

I år hade vi bestämt att bjuda in brorsans vänner på en svensk kräftskiva. Hur går en sån till? Mer än att få i sig så mycket alkohol som möjligt...?
Jag skaffade en massa attiraljer hemma i Sverige innan jag åkte: tallrikar, muggar, haklappar, hattar, servetter och allt jag kunde komma på. Vissta ja, nubbar också. Det finns inte här om inte man kryddar själv. Lite var dock tvunget att skaffas på plats. Ost, dill och kräftor såklart. En inte helt enkel uppgift. Västerbottensost finns inte här. Inte ens importerad i specialaffärer. Tydligen innehåller den ett medel som är klassat som gödningsmedel i USA... Näst bäst blir då alltså lagrad prästost.

I området där det bor flest skandinaver (ja, invandrare eller nyamerikaner eller vad vi ska säga gillar att bo i samma område även om de har skandinaviskt ursprung) finns det en affär med skandinaviska specialiteter så dit ställdes färden för att hitta ost. Där fanns även nyponsoppa (woho!!) den är inte uppfunnen i Staterna ännu... Uppmärksammade att det är kul med översättningar:

Men ost blev inhandlad och vi åkte vidare till International District som hyser mest av den asiatiska kulturen. Inhandling av kräftor, dill och öl. Eftersom vi var ute i god tid fick det bli att koka och frysa in.

Så kom lördagen och vi fick lov att pynta i brorsans lägenhet efter som det lämpligt nog började regna. Men det hör väl svenska traditioner till? Dåligt väder alltså...

Men det blev väk hyggligt mysigt ändå. Barbänken fick fungera som hämtställe och det hittades nån spellista på Spotify som fick stå för underhållningen.
Sååå... Vi lyckades sjunga i oss alla svenska nubbar jag köpt med och även ett par som brorsan hade över sedan tidigare. Först sjöng jag och brorsan, sen sjöng vi tillsammans, sen skålade vi och därefter fick vi efter bästa förmåga översätta snapsvisorna. Mycket mat och mycket skratt.
Ostpajen var mycket uppskattad och kräftorna fick delat betyg.

Sammanfattat en himla trevlig fest

Ingen vila här...

Några saker upptäckte jag att jag lämnat hemma... inga korta shorts med mig så jag får sol på benen, inget linne så jag får sol på armarna och ingen sport-bh.
De två första sakerna var ju enkelt fixat, shorts lånar jag av brorsan och linne köpte jag i Vegas. Sport-bh var en annan femma... Så efter lunch i måndags traskade jag ner på stan för att skaffa. Macy's blir nog ba, de har en stor avdelning med underkläder. Sure... massor med små söta spetsar i alla möjliga färger och små storlekar. Långt in i ett hörn hittade jag en ställning med sportmodeller: rota, rota, rota...
Nu är det ju inte så enkelt att de kan heta som hemma, inga 75F här inte. Hittade en DD men det som passar i en modell passar tydligen inte i alla. Sedan hette resten XS, M, L osv. Bara att ta en hög och traska in i provhytten. Efter femton provningar av olika storlekar och modeller kunde jag konsatera att M satt fint under bysten men sagda hade inte plats, det vällde ut på alla håll. Ingen helt vacker syn i spegeln...
L satt däremot fint överallt utom just under. Inte mycket stadga att hämta där inte. Nu var jag dessutom rätt så svettig och trött i axlarna efter allt av och på. Hängde ut alla och lämnade avdelningen.
När jag tagit rulltrappan ner igen hamnade jag rakt framför en hörna med sportkläder. Ok, jag går väl ett varv där också.. Tjusiga grejer från NIKE och Adidas. Prova, prova.... suck. Inte har jag lust att betala 500 spänn för något som sitter sådär. Hittar en som är dedsatt till halva priset som jag tänker får duga.
När jag står i kassakön vänder jag lite på mig och ser en ställning till. Snygga prylar från CK. Nåja, har jag provat så här många kan jag väl offra mig på en till. Och gissa!?!? Den var superskön!!

Traskar hemåt med slutfört uppdrag. Eller förresten, jag klev in på Nordstroms och tröstade mig med ett nytt läppstift på vägen ;)

Nu till anledningen av detta provningsäventyr.

På tisdagen hade jag ett möte med brorsans pt. Jeeeez! Jag skulle för första gången någonsin träna på riktigt på ett gym. Hur skulle detta gå??
Det började lite fint med samtal och målsättning, vägning och mätning. Sen fick jag prova en roddmaskin, kändes helt ok. Sedan började det kan man säga... Squats (vilket visade sig att jag är en riktig stjärna på), Puch-ups, Burpees, långa kliv där man sätter ena knät i marken som också hette något och en sorts larvrörelse där man går ut med armarna i golvet och ihop med raka ben. Det hette också något. Jösses Amalia!!
Helt märkligt att jag fortfarande kunde förflytta mig när passet var slut. Det blev lite streching och promenad på kvällen.

Fick jag nog?? Nej då, i morse var det på't igen. Tillsammans med brorsan. OMG! Nu var det dags för klättringsmaskin och snoddar och tyngder. Och ovan nämnda rörelser. Jösses, om kroppen alls låter mig kliva upp ur sängen i morgon får jag vara lycklig ;)

Hur gick det då? Jo, jag gjorde allt i slow motion och brorsan gjorde allt minst dubbelt upp. Håll tillgodo med svettig film

Det som händer i Vegas...

Så efter att ha "landat" en dag i Seattle klev jag på nästa flyg. Lite vin att sippa på det bär ju av till Vegas! Lite kul att jag bytte flyg i L.A. alldeles nyss, kan ju tycka det hade varit smart att åka raka vägen till spelhålan i stället.... Nu blev det inte så utan ytterligare en flygtur ed vacker utsikt. Tror aldrig jag tröttnar på att se världen ovanifrån.
Oh, så ljuvligt det var att få lite sommar igen! Solen gassade och det var ca 42 grader i skuggan. Men vänta lite nu, I Vegas finns ju ingen skugga.... Varmt och skönt i alla fall. Vi lunchade på Hard Rock och sen behövde jag stänga av strömmen en stund igen. Det tar som sagt några dygn att ställa om.

Det här var anledning till resan. Pumpkin United! De spelade på House of Blues som visade sig vara en trevlig liten scen med två våningar och bra ljud.
Det var himla kul att se gubbarna spela. Jag vet att jag nog pratat spelglädje och sånt förut men det här var nåt särskilt. Allt var inte inövat in i minsta detalj utan de skojade lite som det föll dem in. Inget förband heller, men vem hade orkat det när de här spelade nära tre timmar?

Och så blev det lördag.

Utflykt till ett riktigt ställe minsann! Vi gick en guidad tur för att få hela storyn. Det kunde nog ha varit jättebra med en liiite mindre grupp och en liiiite mindre pratglad gubbe. Hur som helst var det intressant höra om hur allt började och se en massa coola bilar. Självklart skarev jag min signatur bland alla andra...

Lunch på Planet Hollywood efter det. För det hör till att äta där när vi är i Vegas. Det var varmt den här dagen också. Jag kan väl säga att Converse inte är de allra bästa skorna att promenera i när temperaturen är över 40. Det blir ganska varmt om fotsulorna efter en stund, speciellt när det blir röd gubbe vid övergångsställena ;)
Vi tog ett par öl på en av serveringarna på hotellet vi bodde på och sedan var det dags att duscha och byta om för middag. Åt mumsigt på en Italiensk restaurang och skulle sedan promenera till Bellagio för att se "vattenshowen" de har utanför. Fontäner som sprutar vatten till musik. Mycket snyggt.

En sak som jag helt glömde den här dagen var att vila ögonen lite på eftermiddagen. Jag kan väl säga att väntan på vattenshowen var en lång plåga. Jag kallsvettades och mådde lite smått illa så trött var jag. Väldgt nära vaken medvetslöshet på nåt vis. Tror att jag nästan sluddrade lite när jag pratade med brorsan. Som tur är varar inte showen så länge.
Vi traskade upp till hotellet vi var vid och tog en taxi tillbaka till det vi bodde på. Väl i lobbyn konstaterade vi att klockan bara var typ åtta på kvällen? Vad ska vi hitta på? Sova blev mitt svar och jag däckade inom två andetag från att huvudet landat på kudden.
Det är till att parta loss och spela slut på plånboken när man väl är här!! Som tur är finns ett talesätt att "Det som händer i Vegas, stannar i Vegas", så nu kan ni glömma att jag avslöjat att jag mestadels sov i stället för att göra det alla förväntar sig av en tripp dit ;)

Kram på er

Soliga Seattle

Jag vaknade ett par gånger under första natten. Helt normalt, kroppen tror ju att det är lunchdags så det brukar knorra lite i magen och blåsan brukar vara sprickfärdig fast det sista man gör innan läggdags är att pinka. Inte helt illa i alla fall. Jag var vaken och hörde när brorsan gick upp och mixade sin shake men somnade visst om så jag hörde aldrig när han lämnade lägenheten.
När vi pratade senare så sa han att jag hade gått upp strax efter att han gick... okej?? Hur kan han veta det då...? Visade sig att vågen i badrummet är kopplad till en app i hans telefon. Glömde att jag är på besök hos en tekniknörd... Nåja, då vet han ju att jag inte låg och såsade bort hela morgonen ;)

När jag petet i mig frukost tog jag som vanligt en promenad till Volunteer Park. Lagom långt att ta sig dit och där finns både att titta på och bra sittplatser. Jag spanade in den nya Dhaliaplanteringen de har anlagt och satte mig att läsa en stund. Skönt att röra sig lagom efter ett dygns resande.

Tillbaks i lägenheten organiserade jag om packningen lite så det inte låg öppna resväskor över hela golvet. Nöjd med att inte ockupera precis varenda millimeter av golvet tog jag ett äpple och gick upp till takterrassen. Satte mig med boken och lyssnade på den ständiga trafiken av bilar och flygplan. Det doftar härligt av lavendel där uppe. Men vänta lite... riktigt så sött liktar inte lavendel? Eller? Fortsätter läsa och rätt vad det är känner jag något blött mot armbågen. Jeeez! Det var visst en hund som följt med husse ut på en rökpaus. Vilket förklarade den söta doften... De röker ju annat än vanlig tobak på det här stället.

Lunchdags och sedan däcka lite på soffan. Härligt med tidsomställning, rätt som det är känns det som att strömmen bara tar slut. Skulle kunna somna stående tror jag.

När brorsan kom hem från jobbet tog vi en promenad till bokaffären, det hade visst släpps en ny för flera dagar sedan som han inte hunnit skaffa än. Bäst att skrida till verket. Jag skaffade en också.
Tvärs över gatan från bokaffären hade det öppnat en ny butik..

Skivor i långa rader! Både nytt och begagnat. CD-skivor fanns det också. Och på väggen åt andra hållet var det kassetter och VHS-band. Skulle kunna skrota runt där en stund.
Men vi vände hem för middag istället... Sedan var det ju dags att packa igen.

:)

Semester!

En sak är annorlunda i år.... jag har två resväskor med mig till USA. Brukar annars vara så att jag är optimist och "ska inte shoppa så mycket" så jag packar en väska och åker. I ärlighetens namn brukar jag ha en hel del som ska stanna hos brorsan också men i år har han ju nyss varit i Sverige och tillgodosett sitt godis-behov.
När jag lagt fram det som skulle med utspritt på golvet såg det som vanligt ut som att jag skulle försöka pressa ner Mount Everest i en kaffeburk men skam den som tvivlar. Tre par skor, en hel hög med pappersartiklar för festbruk och lite kläder svaldes snabbt av resväskan och jag talade glatt om detta för brorsan när vi pratade på Skype samma kväll.
-Well, har du sett beställningarna som trillat in?? Öhh, nej. Varpå han vände datorn om... Så jag hämtade en väska till och spred ut och fluffade till. 2 väskor alltså.

Tåget till Stockholm rullade iväg i tid och rullade in i tid. Plötsligt händer det... Konduktören hade nog ledigt också för ingen ville kolla på min biljett nu när jag har SJ's app och det är så smidigt. Nåväl, man får vara glad att rälsen låg åt rätt håll så det kunde bli lunch i vettig tid.

Incheckning på hotellet avslöjade att det inte bara är mitt jobb som har strul med tekniken. Killen bakom disken fick starta om datorn fyra gånger innan den var nöjd och samarbetade. Ända upp till översta våningen fick jag ta hissen. Lyxigt rum värre med skönaste sängen. Kan avslöja att jag lyckades skrynkla till hela medan jag sov.

Innan sömn hann jag med att luncha med en vän, dricka lite kaffe, och avnjuta stan. När vi vinkat hejdå skämde jag bort mig själv på Bishop's med fina stouts och tänkte att jag skulle tagit ett ställe längre från hotellet så promenaden hem varat en stund.

Ljuvlig kväll. Sådär som den bara blir i Stockholm och på sommaren. Men väckarklockan skulle jaga upp mig tidigt så det var bara att duscha och lägga sig.

Finfrukost och sedan tåget till Arlanda. Jag skulle växla till mig lite dollar så när väskorna var dumpade och jag traskat genom säkerhetskontrollen sökte jag upp en Forex. Jag petade in en näve sedlar och frågade hur många dollar jag skulle få ungefär? Ca 100, svarade hon. Fint, sa jag, dubbla det. Hon smattrade lite på räknedosan och säger: Ska vi säga 250 dollar då?  Hon kan inte ha haft högt betyg i matte va?
Jag köpte mina 200 dollar och traskade bort till SAS Loungen för en kopp kaffe innan boarding.

Tydligen fick vi inte tänkt plan för det var en himla massa stök med folk som ville byta platser på planet. De hade flyttat på mig också men med facit i hand kunde jag inte fått en bättre plats sett till hur fullt det var och vilka passagerare det satt runt den platsen jag valt från början. Fin flygning blev det, inte en enda luftgrop som spillde ut vinet eller satte maten i halsen.

Drygt 11 timmar senare landade vi i L.A.
Hur ska det gå den här gången då? Sist jag bytte här missade jag anknytningen. Väl av planet tänkte jag att att det är bäst att traska på så inte jag blir sist i kön. Ingen fara, i år var self-service pinnarna i drift. Bara att scanna passet, lägga fingrarna på avläsaren och titta i kameran. Svara på några frågor och sen kom det ut ett "kvitto" med min bild på. Visserligen fick jag meddelande om att registreringen inte blivit komplett men jag blev bara viftad vidare mot utgången där jag fick lämna fram passet och lappen. Lappen blev inte bevärdigad med en blick och passet fick väl 20 stämpeltryck på ett par sekunder. Roligt ställe det här...

Jag var alltså genom immigration innan bagagebandet ens börjat snurra. Aldrig hänt förr. Letar upp wifi och skickar meddelande till brorsan att allt är bra så långt, nu väntar jag på väskorna. Det ska ju inte vara nåt eftersom de är försedda med "PRIORITY"-lappar. Postar en liten incheckning på FB om att nu är det byte bara väskorna kommer.
Så börjar bandet snurra och det kommer kanske 15 eller 20 väskor med såna lappar på. Ingen av mina dock. Sen dröjer det lite innan det börjar komma bagage både med och utan lappar. Inte mina nu heller.. lite smått börjar jag undra om jag skulle få äta upp FB-posten?? Det börjar tunna ut med folk och jag börjar snegla på klockan. Hur länge kan jag vänta? Det är ju en bit bort till nästa teerminal också... och väskorna ska ju dras manuellt "över gränsen". Just när jag tänker att jag kan efterlysa väskorna sen och börjar vända mig bort ser jag den ena komma seglande på bandet. Woho!

Förbi gränsen där en butter gubbe tar lappen med mitt foto, frågar: Jessica? Jag svarar jakande och han har redan vänt sig mot nästa... Roligt ställe det här.

Rullar väskorna till bagagelämningen och påbörjar promenaden till nästa terminal. Eller nästa är synd att säga, det var några i mellan. Tog väl 10min att traska. Förra gången sprang jag den här sträckan för allt vad lungorna klarade av. Skönt att slippa det nu.

Genom säkerhetskontroll och äta lite innan nästa flight. Den piloten körde som om han stulit planet och nu var det allt lite turbulens också. Vibrerade fint och kastade oss tjusigt i sidled rätt som det var.

Men ca tre timmar senare dunsade vi ner med planet i Seattle och brorsan mötte mig där. Så lite mer än ett dygn efter att jag klev upp i Stockholm fick jag krypa i säng i Seattle.

Kram