Musik

Upplopp på årets semester kan man säga nu. Torsdag kväll spelade Iron Maiden i Tacoma. Legacy of the Beast Tour. Samma turné som jag såg i Stockholm för drygt ett år sedan fast i Nordamerika. Mindre arena och Amerikansk publik. Det blir lite skillnad.

Nu stod vi ändå inte och trängdes i framkant utan höll oss strax bakom mixerbordet. Bra ljud och det gick faktiskt att se att Bruce skaffat långhårig frisyr sedan sist utan att titta på storbildsskärmarna.

Nöjda och glada gav vi oss hemåt och konstaterade att det inte skulle bli så mycket sömn de här natten. Efter lite stök med alla mina resväskor och få i det sista så att säga blev det väl knappt fyra timmar tills larmet drog igång.
Så nu då? Flyg till San Francisco och dags för nästa musikaliska upplevelse:

Hela luften utanför arenan bubblade av förväntan och det fanns alla sorters fans i publiken. Gamla, unga, uppklädda, utklädda och lagom "rock-klädda". Helt ny arena doch så det var lite si och så med logistik, skyltning och slussning av folk men in kom vi och vi hittade våra platser. Första tanken var att "uj, vad långt upp vi sitter"

Med facit i hand kunde det inte blivit mycket bättre. Scenen snurrade (extremt sakta men ändå) så att alla på golvplats skulle få se från alla håll men vi som satt uppe i luften hade ju möjlighet att överblicka allt hela tiden.

Det enda som hade kunnat göra upplevelsen mer fullständig hade varit en skön fåtölj och ett glas Zinfandel ;) Och något lägre volym på killen som uppenbarligen blandat ihop Metallica med en Rodeo-show. Han vrålade som en åsna upprepade gånger så att säga.... Iiiiih-Hååå! Iiiiiiih-Hååå! Men bortsett från det var det alldeles fantastiskt

Och ingen Whiskey In The Jar heller!! Tänk att det äntligen hände!

Mer musik!!

Semestern fortsätter

FREDAGSTRÄNING!!

Dags för ett alldeles eget träningspass med PT Janelle. All fokus på mig... Så jag fick börja med en typ skidmaskin. Eller egentligen kan man säga att man står stilla jämfota och imiterar stakningsrörelse. Om det var jobbigt? OOOOH ja. 500m och mina armar var som kokt spagetti. 20 squats på det och 500m till. Nu var hela kroppen som en alldeles för välkokt spagetti.... Då var det dags att möra till benmusklerna lite så sitta mot en vägg en minut är ju lagom ;)  20 pull-ups i romerska ringar, 15 upphopp mot en bom i luften och lite armklättring i rep. De sista momenten gjordes i tre set och det var väl precis att jag klarade av den sista pull-upen. Pijuuu... nu var jag klar! Men nej... Det skulle cyklas lite också. På nåt som kallas Assault bike. Den har liksom rörligt styre så men kan säga att man gör med stavar samtidigt som man cyklar. https://www.youtube.com/watch?v=NRQeNI9UVKE  Typ skitjobbigt. Bränn 100 kalorier och smsa mig hur lång tid det tog... Bye bye, see you next week! 

Nåja, hade min belöning efteråt när nag hade tid för ansiktsbehandling på SPA-avdelningen. Bästa ever! Medans det pös lite ånga på ansiktet fick händer och fötter våtvarma omslag och när sista smörjan gjorde verkan blev det massage av både händer, fötter, skalp och nacke. Ljuvligt vill jag lova! Lunch på brorsans jobb och sedan hemfärd till lägenheten.

På kvällen var det dags för det årliga besöket på ett Steakhouse. Perfekt kött. Och naturligtvis följdes det av besök på Cheesecake Factory, det är ochså tradition vid det här laget.

Och som vanligt orkade jag inte äta hela biten. Ändå lämnade jag nästan all grädde....kanske var det drinkens "fel" den här gången? Eller så är det helt enkelt mäktigt. 

Årets shopingrunda restulterade i en röd handväska. ÄNTLIGEN!! Jag har kollat varje år efter den rätta och nu hittade jag den. Happy, happy... Resten av helgen åt vi god middag med en vän, slöhängde på brorsans favorit-ölhak och tog en sväng till IKEA. Och så hann vi med en träning till såklart. En riktigt nära-döden-träning upp och ner för trappor. Jogga upp varje steg, jogga upp vartannat steg. hoppa jämfota upp och hoppa vartannat steg upp. Jösses! Jo, och springa upp i gruset bredvid trappan också. Sa jag att det var kul med träning?

Nu ska jag strax sätta mig i bilen och hämta brorsan. Mer senare

Fullt upp

Så blev det måndag och viloperioden var över.... Morgonpass med brorsans PT på schemat så det var dags att jobba bort alla Napa-kalorier. Eller i alla fall ett par av dom. Och det var svettigt kan jag lova. Lite anpassat blev det eftersom brorsan är bra mycket mer tränad än mig, men i stort sett samma sorts övningar åt mig. Jag fick dock göra färre squats och burpees och ha lägre vikt på saker. Svettigt men roligt.
När passet var avklarat hade jag annat på schemat...

Dags för metime i SPA-avdelningen. Hade bokat en anpassad massage för vad min kropp behöver och det var värt varenda cent. Helt underbart! Timmen bera for iväg och jag gick därifrån med en massa råd om skötsel av muskler och leder och uppmaning om tidsbokning kommande vecka.
Sadde mig på kanten till varmbadsbassängen och placerade ispåsar på föreskrivna kroppspartier, satt i relaxavdelningen med smaksatt vatten och salta kringlor som tilltugg. Låååång dusch och sen dags för kaffe. Helt godkänd förmiddag.
Det blev lunch på brorsans jobb innan jag körde tillbaka till lägenheten. Strålande sol och hög temperatur så varför inte njuta av takterrassen? Sagt och gjort.
Tisdag tog jag mig äntligen till Botaniska trädgården som finns vid Volunteer Park. Jag har tänkt besöka den nästan varje år jag kommit till Seattle men det har inte blivit av tidigare. Många sorters klimat med olika blommor fanns det. Fantastiskt

Bara ett litet urval

Onsdag var det dags för träning ihop med brorsan igen. All denna svett och alla dessa squats! Men det är skönt på nåt vis. Lättare att anstränga sig när det står en engagerad person bredvid och räknar... Fortfarande solsken så efter avnjutet kaffe körde jag tillbaka till lägenheten och gick upp på taket för att lata mig i solen.

Torsdag var det ännu en sak som jag tänkt göra några gånger som faktiskt blev av. Efter morgonträning i lägenhetskomplexets gym gav jag mig ner till city och besökte Seattle Aquarium. De visar upp de djur som finns vilda i Washington State för allmänheten och intäkterna går till bevarande av vattenmiljöer och arter. Och de har Uttrar!

Det blev lite gå i trappor också. Det var nyttigt för de stackars "squat-musklerna" som var något ömma så att säga...

Nu blir det skrivpaus....

Hit och dit

Vi hann landa i Seattle och packa om väskan kan man säga... Eller vi landade hyggligt sent på onsdagskvällen, stuvade in oss allihop med all packning i bilen och släppte av hälften vid deras bostad. Väl parkerade hos brorsan blev det en liten tur till affären för att skaffa lite nattamat och frukost. Te intogs sedan stöp jag i säng...
Torsdag morgon var det dags att pressa fram lite svett i gymet här i huset, jag hade ju inte direkt rört på mig sedan spartanutmaningen i söndags. Köra tvättmaskinen var också behövligt.
Efter en alldeles förträffligt mumsig burrito till lunch besökte vo MoPOP, inget Seattle-besök utan MoPOP liksom... Årets besöksutställning var om Prince. Mest foton, lite kuriosa (bla att han har en alldeles egen färgkod..) och en motorcykel

Hann möta upp med lite vänner på kvällen för middag och efterrätt så man säkert skulle fylla ut kläderna. Bäst att börja töja liksom... Sen blev det till att packa.

 Fredag morgon och vi drar till flygplatsen. Morgonkaffe i Alaskas Lounge (bättre än Starbuck's) och kika lite på alla olika flygplan som rörde sig. Stora och små om vart annat. Lite lätt försenad boarding men bra frukost när planet väl var i luften. Landade gjorde vi i San Fransisco.

 Men vi skulle inte stanna i city den här gången, resan gick till Napa Valley. Dags för vinhelg så att säga. Trafiken var tidvis bedrövlig och när vi äntligen kom till en hygglig håla med möjlighet att skaffa förnödenheter inför morgondagens picnic var vi rätt svultna också. Som väl var gick det att åtgärda allt på samma ställe och vi kunde fara vidare mätta och belåtna. Väl framme på helgens Airbnb möttes vi av detta

 Badrum

Kök

"Mitt" sovrum..

Lyxigt värre... Det dök upp en massa mer trevligt folk. Inte så många jag träffat tidigare men vad gör det när det är trevligt och stämning på topp? Middag intogs på en mycket bra restaurang där vin, förrätter, varmrätter och efterrätter delades friskt. Underbart sätt att umgås. Kvällen avslutades med portvin i lilla bassängen vid huset vi hyrde.

Dag två. Stora vinprovardagen. Klockan elva skulle vi vara på första stället och där skulle även tidigare nämnda picnic äga rum. 

Trevlig värdinna som berättade om vingården, vinerna och lät oss smaka av fem olika viner. Ett stod riktigt ut från mängden och det tog jag lite extra av till medhavd mat. Och jag kom ihåg att dricka vatten också i värmen. För varmt var det! Tur vi hade skuggplats..

Nästa ställe hade dukat upp som en middagssittning

Och här kan jag prata om vin... Alltså, jag har på riktigt inte druckit så gott vin i hela mitt liv! Jag har mina favoriter hemma och en och annan sort har jag druckit som fått mig att le lite extra. Men det här var en helt annan nivå. Jag hade inte i min vildaste fantasi trott att vin kunde smaka på det här sättet. Värdinnan här berättade om urval av druvor, storlekar, tjocklek på skal. Soltimmar och olika delar på samma åker tills det kändes som science fiction. Druvorna till signaturvinenrna sorteras för hand! Så är det riktigt goda viner i väldigt små batcher...

Den kvällens middag bestod av catering. Buffet vid husets poolkant. Det känns så fantastiskt lyxigt att ha fått uppleva det här så det är svårt att beskriva med ord.
Hur nära det var till druvorna på den vingården vi bodde på?

Bara att börja trampa ;)

Paradiset

SOL

SAND

HAV

VÄRME

Det är väl det som beskriver paradiset för mig. Det är vackert för både kropp och själ och det är nästan svårt att ta in hur vackert det faktiskt är. 

Första dagen låg vi på stranden så länge vi orkade. Det blev en sen lunch på ett fiskhak ett kvarter ifrån huset vu hyrde. Völdigt spartanskt ställe med engångsbestick och servering i hämtlådorna. Långbord med bänkar att sitta vid men verkade hur populärt som helst. Gott var det och det är ju viktigast. Efter lite siesta blev det tur till Waikiki för shopping och titta runt. Jag hittade min obligatoriska kylskåpsmagnet (snart dags att skaffa ett kylskåp till...) och sedan blev det middag på ett annat fiskställe. 

 Först när maten kom in tänkte jag att jag kanske beställt fel? Såg ju liksom ut som vilken stek som helst... men på tal om paradiset så var nog det här mat-paradiset. Alltså vilken perfekt tillagad fisk. Nog den godaste jag någonsin ätit.

Dag två var det dags för spartan för brorsan och Janelle. Josh och jag tog det hårda arbetspasset på stranden istället

Svettigt värre... Och när jag äntligen för första gången i mitt liv får se en sköldpadda i det fria så har den stackaren fastnat i ett fisknät och dött...

Just den här stranden var inte helt badvänlig, botten var full med sten och korallrester och långgrunt som tusan så vi beslutade oss för att åka vidare till ett annat ställe. Vi stannade till vid en liten affär för att skaffa vatten och en liten matbit

Hopapackat kryddat ris med en skiva ägg och korv på. Det svarta runt är också ärbart, typ sånt som är runt sushi också. Smakade helt hyggligt och fyllde sin funktion.
Nästa strand...

Här var det sand så långt ut jag orkade traska innan jag lade mig för att flyta runt en stund. Vattnet var precis lagom att skvalpa i. Men så befanna jag mig ju i paradiset... Efter en hög med timmar var det dags att ta sig tillbaka och möta upp våra spartanhjältar. Jösses, de var trötta, skitiga och luktade illa... men vad gör väl det efter en sådan prestation.
Hem till duschen och snabbmat på en grill inte alltför långt bort. Hungriga och trötta...


Så blev det söndag. Nytt race för spartathjältarna. Inte lika långt idag men tillräckligt... Vi följde med in allihopa på startområdet idag, vink vink och lycka till så var de iväg och vi som inte sprang åkte till stranden för lite avkoppling alternativt uppvärmning ;) Jag skulle ju vara med på det korta loppet på eftermiddagen!!
När det var solat och badat ett par timmar blev det som sagt lite skohämtning... en kan ju tydligen inte lyckas varje gång.

Nåväl. Det pendlade såna här klassiker mellan parkeringen och tävlingsområdet. Tycker alltid att det ser ut som att de ska tippa över bakåt. Alla säten var överdragna med glad-pack och eftersom jag sett gårdagens kombatanter hade det sin förklaring.
Dagen avslutades sedan med pizza. Om den var god? Kan ni slå er i backen på! Bästa ever!! Det enda som kunnat toppa den hade varit densamma med kebebsås från någon Nässjö-pizzeria ;)

Är man på Hawaii måste det ändå ses som obligatoriskt att besöka Pearl Harbor. Historien är en viktig del i framtiden och det är intressant att se den från flera håll än det egna. Håller kanske inte helt med om den "Heroism" som USA håller så högt men det är deras sätt lite rakt igenom hela samhället. De har ju inte lika lång historia här borta så att säga

Vi fick se en film om deras början på Andra Världskriget och på den följde en båttur ut till monumentet som är byggt ovanför det skepp som inte kunde räddas. Alla som dog ombord på det skeppet har det som sin grav sedan dess och de få som överlevde har valt att bli begravda där när det är dags. Själva monumentet var stängt för renovering nu så vi fick inte kliva ombord men för min del gjorde det inte så mycket.
Väl klara där var det dags för ytterligare ett obligatorium

Ja, det var en liten och ynklig port men den var där. Lunch i China Town ingår när brorsan och jag besöker städer där sådan finns. Vi hittade en riktig sylta som bara var aningen större än ett hål i väggen men var välbesökt av lokalbefolkningen. Mycket gott och alldeles för mycket på tallrikarna. I vanlig ordning på sådana ställen.
På kvällen var det dags för grillfest. Eller Luau som det heter. Grillbuffet med show.

Bordsnumreringen... Och visst kunde jag höra havet däri...

Maten smakade bra, sällskapet var trevligt och showen var bra mycket bättre än jag vågat hoppas. Och nej, det är ingen kuliss bakom. Det såg verkligen ut så... jag sa ju att jag var i paradiset.

Sista dagen måste såklart avnjutas på stranden, ingen vet ju när chansen kommer nästa gång. Så efter tips drog vi iväg till något som skulle vara vackert sandigt och badvänligt. Och det var det helt säkert också men inte just idag

Mycket blåst, stora vågor och massor med maneter. Badvakten tyckte inte ens att det var en bra ide att doppa fötterna... så vi återvände till Waikiki Beach och det är ju inte så illa det heller. Vattnet är skönt och solen varm. Sanden troligen lika sandig...

Lunch buffet på ett poppis-ställe. Helt ok och väldigt bra service. Goda drinkar för de som drack såna, jag tog iste med mango. Också fantastiskt gott. Och på kvällen tog vi en stros runt Farmers Market, avjnöt hyggligt lokal öl och återvände såklart till stället som serverat den perfekta fisken. Den var precis lika perfekt den här gången så jag antar att de kan sin sak.

Paradiset var det.

Jag reste ju ända hit också...

Det gäller att vara morgonpigg även efter konsertnätter. Klockan ringde vid 05 så jag hann duscha innan det var dags att hämta lilla frukostpåsen. Jag hann faktiskt packa om väskan också... och jag hade nog kunnat sova längre och åka till flygplatsen senare. Men jag gillar att vara i tid, dessutom ville jag stöka lite med incheckningen så jag slapp släpa runt på bagaget i mellanlandningen. Då är det bättre att checka in på flygplatsen än i appen.
Jag hade låst in stora resväskan på Centralstationen så jag slapp dra den till och från hotellet så när frukosten (nåja) var intagen traskade jag dit och hämtade den. Kom precis lagom för att hinna med ett avgående Arlanda Express så jag slapp stå och vänta. Skönt.

Incheckning funkade fint, både jag och bagaget blev incheckat hela vägen till Honolulu, jag svarade tydligen rätt på alla säkerhetsfrågor och det var ingen extra kontroll vid security. Smidigt.
I god tid som jag var kunde jag traska till SAS Lounge och avnjuta frukost nr2 och ha tillgång till bra toa innan jag klev på planet. Och ja, min poängsatsning gick igenom så jag fick plats i Business. Tjoho! det gör ju resan en hel massa bekvämare.

Känns lyxigt med trerätters. Dessutom olika alternativ på alla rätter... här var förrätten. Riktig servis, bestick och glas gör ju pricken över i på en flygplansmiddag.
Resan gick sin gilla gång och jag hann se igenom fyra filmer. Läsa lite i boken och surfa lite på sociala medier. Det är en låååång flight ARN-LAX.

Väl på mark i Los Angeles blir vi stående. Inte bara fem minuter utan ganska mycket längre. Till slut tar piloten till orda och berättar att vi väntar på att just våran Gate ska bli ledig. Planet som hade den före oss var visst försenat av någon anledning... Well, bara att vänta. Till slut börjar vi rulla igen, bara för att stanna igen.... efter ytterligare väntan får vi veta att vi har fått någon sorts reserplats och planet sätts i rörelse igen. Wohoo!
Säg den glädje som varar... vi parkerar på reservplatsen och bälteslamporna släcks. Alla passagerare plockar ner sitt handbagage ur hyllorna och ställer sig i gångarna. När vi stått där i kanske fem-sju minuter pratar piloten igen, den här gången får vi veta att det inte finns någon trappa på plats...
Ja, vad kan man göra mer än att vänta? Jag har ändå ingen brådska, det är mer än gott om tid till nästa flyg.
Till slut äppnas äntligen dörrarna. Då har vi suttit i planet i över en timme efter landning! Men som sagt, jag hade ju inte särskilt bråttom. Buss till terminalen sen. Tog en halv evighet, vi hade visst fått parkeringsplatsen allra längst bort.

Tog mig igenom immigration, hittade mina väskor, visade pass och svarade på frågor om packningen ytterligare två gånger. Lämnade ifrån mig väskorna och påbörjade den lååååånga promenaden till rätt terminal. Det är en bit mellan terminal 4 och 7 på LAX...
Genom ny pass och boardingkortkoll och genom security. Inga problem. Lagom med tid för att äta lite, strosa runt och titta på samma saker örton gånger och sedan på flight nr2.

Det närmar sig slutet på den evighets långa resan och det är en fantastiskt vacker inflygning över Hawaii's öar innan solen försvinner. Jösses vilken lång resa... Nästan 23 timmar efter att planet lyft från Arlanda har jag äntligen landat i Honolulu där brorsan möter upp.

Hello Paradise!!

DID IT!!!

För en massa månader sedan fick jag en utmaning av brorsan. Eftersom han och hans PT Janelle skulle delta i en Spartan Triple på Oahu, Hawaii, blev det bestämt att vi skulle mäta upp där på min semester. Bra sätt att starta den på!
Någon vecka eller två efter att allt var bokat kom det: "Skulle du vilja delta i sprinten med oss? Den är bara 5km..?" Så jag sa ja.
Så jag har tränat lite. Eller ja.. alltså, det är svårt att träna utan att riktigt veta vad man gett sig in på men lite vanlig allmän träning så att säga. Jag har gått upp och ner för backen hemma så den borde vara utnött vid det här laget. Jag har joggat efter förmåga, fixat mitt eget lilla utegym och så har jag skyfflat grus såklart.
Förberedd eller ej nu var dagen här. Medan Brorsan och Janelle genomförde sitt andra race för helgen laddade jag upp i sällskap med hennes sambo Josh.

Efter ett par timmar på stranden kan jag meddela att varm var jag i alla fall.

Så blev det dags att traska över vägen och byta om. Det fanns en toalett med gott om utrymme där så jag tog med ombytet och traskade dit. Kan väl meddela att träningskläder inte är helt sammarbetsvilliga att dra på när skinnet redan är litte svettigt.
Men på kom kläderna och jag traskade ut till Josh som kört runt bilen. Men!!!! Vart är mina skor??? Gaaaah! De stod kvar i hallen i huset vi hyr. Well, bara att åka tillbaks och hämta, det var väl liksom den enda utrustningen jag inte kunde vara utan liksom...
Meddelade brorsan att de kunde käka inne på området så skulle jag inta lunch i bilen. Naturligtvis var det mycket trafik så stundtals gick det riiiiktigt sakta. Kollade med brorsan igen men det skulle gå bra att starta senare om jag inte hann tillbaka till utsatt tid.
Tillbaka vid entrén möttes vi upp och köade in för registrering. Gassande sol och säkert den långsammaste kön på hela området. Och kissnödig var jag... och törstig, men jag kunde inte riktigt fylla på innan jag hade fått tömma ut lite. Kniiiip...
Så var vi äntligen igenom och jag kunde bli guidad till toan.

Dags för start!
I den gassande solen skulle här joggas, klättras över väggar, krälas under taggtråd och bäras runt på tunga saker. Och göras burpees såklart.  Mellan 32 och 38 grader och gassande sol på det. Gissa om man såg fram emot skuggpartier och vätskekontroller??
Vissa hinder klarade jag till min förvåning helt själv och andra hinder tog jag mig igenom med lite hjälp. Färre straffburpees än förväntat. Dagens höjdare var ändå att klara sig såhär bra i ringarna

Wohooo! Första gången någonsin och jag fixade nästan hela vägen! Jösses vad bra det kändes!
Så var det bara en klättring och en säckhissning kvar. Nerförsbacke och hopp över elden så var vi i mål. _SÅ_   _TRÖTT_
Efter en och en halv energidryck och en banan började jag känna mig som en människa igen. Fantastiskt ändå att ha genomfört det här. Vissa moment var värre än andra. Vissa saker klarade jag med glans, andra med hjälp och någon uppgift tog nästan knäcken på mig. Men runt kom jag.

Och medalj fick jag!

Och kanske den godaste pizzan ever till middag...

Arenarock \m/

Det var ju så att jag någon gång förra året efter ännu en besvikelse bestämde mig för att mitt liv som arena-rockare var över. Inte så att banden svikit men arenan i sig rent ljudmässigt och framför allt publiken som mer verkar vara där för att posta selfies på sociala medier än för själva upplevelsen av show och musik. Lite lagom trött på att bli knuffad på, kliven på, spilld öl på och störd av att grabbgänget bredvid eller bakom diskuterar förra helgens fest...

Men så annonserades det att Rammstein skulle besöka Stockholm... Jag har aldrig tidigare sett dem live så det är klart att jag ville det! Dessutom på favoritarenan Stadion! Wohoo!! Lagom stor, fantastiskt ljud och en härlig inramning. Såklart jag ställde mig i biljettkö...

Och jag fick fatt på en. Bara att vänta då. Boka hotell också såklart, hann få fatt i ett rum innan priserna steg till oöverkomliga. Tur igen alltså.
Träffar goda vänner och får en härlig promenad till Stadion, sommarstockholm är ljuvligt. Ingen kö in till arenan heller så jag kliver in, träffar fler vänner och väntar på kvällens happening. Efter ett förband som nog idémässigt hade potential blev det äntligen dags

Fantastiskt!
De bjöd på färg, rök, konfetti och pyroteknik. Och show. Kameran åkte inte upp så väldigt många gånger för jag var fångad i upplevelsen. Hade hittat en liten fläck att stå på där det tydligen inte var motortrafikled (haha), ölköparna hade väl hittat en annan väg genom trängseln just den här kvällen. Några pratjönsar fanns det men de flyttade på sig efter någon låt.

Så efter fyrverkerier, trumslag, pyro och eufori mötte jag upp en vän utanför arenan och vi promenerade genom sommarnattsstockholm mot mitt hotell.

Sov gott, upp tidigt för nya äventyr...
(mer om det senare)