Arenarock \m/

Det var ju så att jag någon gång förra året efter ännu en besvikelse bestämde mig för att mitt liv som arena-rockare var över. Inte så att banden svikit men arenan i sig rent ljudmässigt och framför allt publiken som mer verkar vara där för att posta selfies på sociala medier än för själva upplevelsen av show och musik. Lite lagom trött på att bli knuffad på, kliven på, spilld öl på och störd av att grabbgänget bredvid eller bakom diskuterar förra helgens fest...

Men så annonserades det att Rammstein skulle besöka Stockholm... Jag har aldrig tidigare sett dem live så det är klart att jag ville det! Dessutom på favoritarenan Stadion! Wohoo!! Lagom stor, fantastiskt ljud och en härlig inramning. Såklart jag ställde mig i biljettkö...

Och jag fick fatt på en. Bara att vänta då. Boka hotell också såklart, hann få fatt i ett rum innan priserna steg till oöverkomliga. Tur igen alltså.
Träffar goda vänner och får en härlig promenad till Stadion, sommarstockholm är ljuvligt. Ingen kö in till arenan heller så jag kliver in, träffar fler vänner och väntar på kvällens happening. Efter ett förband som nog idémässigt hade potential blev det äntligen dags

Fantastiskt!
De bjöd på färg, rök, konfetti och pyroteknik. Och show. Kameran åkte inte upp så väldigt många gånger för jag var fångad i upplevelsen. Hade hittat en liten fläck att stå på där det tydligen inte var motortrafikled (haha), ölköparna hade väl hittat en annan väg genom trängseln just den här kvällen. Några pratjönsar fanns det men de flyttade på sig efter någon låt.

Så efter fyrverkerier, trumslag, pyro och eufori mötte jag upp en vän utanför arenan och vi promenerade genom sommarnattsstockholm mot mitt hotell.

Sov gott, upp tidigt för nya äventyr...
(mer om det senare)