Inget gott som inte har nåt ont med sig

Eller var det inte så talesättet löd?? Ibland känns det så. Men jag ska börja med det bra.

I fredags klev jag på tåget mot Stockholm. En lugn och fin resa med en bra bok, tåget anlände till och med ett par minuter tidigt. Eftersom man oftast inte kan checka in tidigt på hotellen bestämde jag mig för att en andra frukost skulle vara på sin plats. Traskade Kungsgatan upp förbi Hötorget och slank in på ett kaffehak. Underbar varm macka med kalkon och ost och till efterrätt en quattro choclate muffin :) MUMS
Glad mage = glad Jessica.
Jag checkade in på hotellet och fick ett jättefint rum högst upp, lååångt bort från hissen och med en egen liten balkong. Synd att det inte var bättre väder. Sedan var det dags att njuta av stan, glo i skyltfönster och på folk. Lite lunch och mera promenad.

Efter att ha klättrat upp för ett par branta trappor hamnade jag på den här gatan.. och mindes mitt allra första tandläkarbesök (eller var det gireringsgatan??? ;)  ) Jag gick och småfnissade lite för mig själv och helt plötsligt befann jag mig i ett litet grönområde där jag fick börja skratta på riktigt:

Det blev ett par ordvitsar som sprang förbi i hjärnan..

En liten vila på hotellrummet innan det var dags att möta upp med några vänner inför kvällens stora begivenhet. Black Sabbath spelade på Friends Arena. Kanske inte den bästa konsert jag varit på men långt ifrån den sämsta. Lite orolig för ljudet var jag med tanke på allt dåligt jag läst om föregående konserter i den arenan. Det var en del sång i otakt och lite falskt ibland men gubben var glad och älskade publiken hela tiden. Ho-ho.. Och helt klart visade de att de fortfarande kan rocka och att de förtjänat sin plats i rockhistorien. De har ändå skapat några klassiker och banat väg för musiken.
När det var ungefär tre låtar kvar hände det. Det var som ett stort KLONG i huvudet och ett stort vitt sken i hela skallen. Jag trodde jag skulle svimma. My God, vad hände??!! Fick jag en glasflaska i huvudet eller är det såhär det känns när ett blodkärl brister? Jag hann tänka en del där jag satt på huk och höll om skallen. Sen kom ljuden tillbaka och jag hörde upprörda röster och en orolig kompis som undrade hur det var med mig.
Well, jag överlevde. Tur att det var nästan slut på konserten så jag kunde se färdigt. Men ont hade jag och frös gjorde jag så det blev ingen efterfest för mig.
På lördagen tyckte jag att det kändes ganska bra så efter en härlig frukost alldeles ensam i matsalen tog jag en morgonpromenad i Gamla Stan

Ett folktomt Stockholm med friskt promenadväder. Kan man annat än njuta? Jag fortsatte promenera omkring och vid halv tolv hade jag en lunchdate innan det var dags att ta tåget hemåt.

När jag vaknade hemma på söndagen var det inte lika bra. Jag blev yr vid små ansträngningar och trots vila hela dagen kände jag mig ganska onykter framåt kvällen. Det blev ett besök på akuten i Eksjö med undersökning och röntgen där det konstaterades att jag trots allt inte hade någon blödning i hjärnan men troligen en lättare hjärnskakning. Vila, vila, vila.
Idag är det tisdag och jag börjar känna att jag är på banan igen.

Farliga grejjor hårdrock, fråga Siewert Öholm ;)


 

Snö

Det hade pratats om första "riktiga" snöns ankomst ett par dagar, lite oklart bara vilken dag den skulle dyka upp. Men så var det dags på onsdagskvällen. Jag satt i soffan och läste och fick en känsla av att jag borde titta ut genom fönstret och i ytterlampans sken ser jag några snöflingor som singlar i luften. Det är något visst med första snöfallet varje säsong. Jag blir både upprymd och glad på samma gång.
Allt eftersom kvällen gick ökade snömängden på marken och jag tänkte att med lite tur blir det så mycket att den ligger kvar i alla fall till i morgon.
Det gjorde den.
På torsdagsmorgonen vaknar jag till ett vinterland täckt med ca 1.5cm alldeles perfekt kramsnö. Den här dagen skulle jag ha varit ledig tänker jag. Perfekt första dagen med snö, det blir ju så ljust och fint även om det är mulet och snöar.  Men jag jobbar inte så många timmar just nu så jag ska nog hinna njuta efter jobbet tänker jag och far iväg.
Efter att jag ätit lunch, skottat snö och druckit kaffe med en vän tycker jag att det är dags för en promenad. Det ÄR vackert med snö

Jag valde att gå in på den här vägen där det fortfarande låg snö på vägbanan. Det var härligt att promenera och titta på alla vackra snötunga träd. Bara en svag vind och ungefär en minusgrad

Kunde lika gärna ha vandrat i en sagobok eller vad säger ni?

Vägvisar-tall..

Det var väl inte fullt lika trevligt när jag frampå kvällen tyckte att det liksom bara blev kallare inne. Fläktvingen på värmepumpen hade gått sönder igen, inte heller startade elpatronen så jag fick plocka fram alla filtar och linda in mig där jag satt i soffan. Tur för mig att underbara pappa fann en lösning och att jag känner en elektriker som kunde åtgärda det hela. Nu har jag varmt i väntan på ny fläktvinge.

Söndag i Sonarp

Någon gång tiiiiidigt i morse vaknade jag av en massa skrammel och dunsar. Blev stel som en pinne i sängen och spetsade öronen i väntan på att något mer skulle hända. Det var tyssst. Sekunderna tickade på och plötsligt hörde jag ett litet, litet pip. Dock helt omisskännligt: en mus. Fy så tråkigt tänkte jag, undrar vart Signe håller hus? Ett par sekunder till så hörde jag hur hon gjorde ett nytt utfall mot det lilla krypet. Bara att kliva upp. Jag har liksom ingen lust att hon skulle komma in och hoppa upp i sängen för att visa sin trofé.

Tänder lamporna och drar igen sovrumsdörren, Signe ligger halvvägs in under köksön så jag tänker att jag måste locka fram eländet. Å-hå! En stor rackare har hon fått fatt på. Inte heller är hon speciellt intresserad av att döda den, den är ju helt otroligt kul att leka med.
-Tycker inte matte mitt  natten...
Vad ska jag slå ihjäl den med då?? Ingen ved inne och köksredskapen känns inte helt ok att använda i detta syfte. Ser späntekniven och tänker att den blir bra. Så återigen är det matte som får ha död på krypet, men jag vill helt enkelt inte gå och lägga mig igen medan damen Signe leker med en mus. Nåja, jag behövde inte slå speciellt hårt och det blev inget kladd på mattan, jag svepte upp liket på lilla skyffeln och slängde ut den genom dörren.
Godnatt

I morse tänkte jag att om den ligger kvar måste jag se efter hur hur stor den verkligen var

Heh.. den var lika stor som min telefon, dvs ungefär 8cm lång plus svans. Undrar om det är den som har klampat omkring på ovanvåningen när jag ska sova??

Det har varit ett strålande väder här idag. klarblå himmel och nästan vindstilla. Så när det är så fint väder ska man väl ha inomhusaktiviteter ;) Lingonsylt hade jag planerat för eftersom den tog slut i veckan. Det blev en liten flaska lingondricka också.
Efter lunch och en härlig promenad gjorde jag något som jag aldrig gjort förut. En anledning är väl att jag har hört att det ska vara svårt och att de lätt blir väldigt torra.
Well, de blev inte speciellt vackra men de blev ljuvliga. Mjuka, saftiga och välsmakande. Mmmmm, jag provsmakade en ljummen och tänker att jag ska ta en till kvällsteet lite senare.

Alldeles underbart goda egenbakade lussebullar :)

Nöjd

Plötsligt händer det

Jag trodde att det bara var ett försäljningstrick i reklamen, "plötsligt händer det", men det är verkligen så på riktigt.
Wiiiiiiee!!!! Jag har gått omkring och hoppat och pipit och flinat sedan i måndags kväll. Jag har åkt bergochdalbana mellan lycka att det faktiskt hänt och tvivel att det bara är på låtsas. Men jag ska berätta från början...
För ett par veckor sedan köpte jag biljett till nästa års Sweden Rock Festival, skönt att ha det fixat. Vid nästa nyhetsbrev med bandsläpp kom jag på att de brukar ha tävling med signerade gitarrer på hemsidan så jag kikar dit. Jag hittar tävlingssidan och ser att det lottas ut en från en av mina absoluta favoriter så jag skyndar mig att fylla i alla mina uppgifter, del av biljettnumret och svara på den busenkla frågan. När formuläret är skickat skriver jag ett meddelande till brorsan att nu får han hjälpa till att hålla tummarna.

Dagarna gick och jag hade lite annat att tänka på. Måndagskvällen kom och jag får ett meddelande på chatten från en kompis: "Grattis till den nya gitarren" 
VA??
"Kolla Sweden Rocks hemsida"
Sagt och gjort, jag går in på deras sida och där står det: "Vinnare i förra veckans tävling: Jessica Karman, Nässjö - Bas signerad NEWSTED

Wiiiiie!!!

Jason Newsted har varit en av mina största idoler sedan början av -90talet då han var basist i Metallica och jag såg dom i Göteborg på Scandinavium. Det bassolot han levererade då har för alltid etsat sig fast i mitt minne. Ett av de största musikaliska ögonblicken i mitt liv.
..så, sedan i måndags har jag gått omkring och flinat och småskuttat. Som ett barn på julafton eller som en skock tonårsflickor och idag kom den. En vacker elbas signerad av min idol.. hur stort kan det bli??

Plötsligt händer det! ...på riktigt!