Början till slut

28e oktober 1989 såg jag Mötley Crüe första gången. De spelade på Isstadion i Stockholm och det var den allra första hårdrockskonserten jag såg. Det var ett äventyr vill jag lova! Efter att ha suttit i en oändlig telefonkö till Svala & Söderlund (jo, man ringde eller stod i fysisk kö på den tiden) bokade jag två biljetter och fick väl hämta dem på postkontoret skulle jag tro (just där är minnet lite blankt men på något sätt måste ju betalningen ha gått till). Sittplatsbiljetter var det.
Väl inne på arenan "plankades" det in på Ståplats. Alltså klättrade vi över sargen och gled ner på golvet när vakten såg åt andra hållet. Att man bara vågade, kunde ju ha blivit utslängd och missat hela kalaset! Men... längst fram stod jag sedan och lyckades knäppa några bilder med min röda Konika Pop :) Fina tider.
Nå, det där var några år sedan och en del har väl hänt sedan dess. Åtskilliga rockkonserter har det blivit, de allra flesta väldigt minnesvärda på olika sätt. Alla band har väl sina alldeles egna signum som gör att det ofta räcker med bara nåt ackord för att man ska ha koll på vilka man hör. Jag har sett Mötley ett antal gånger nu och det har alltid varit fantastiska shower, det har också alltid varit väldigt delade meningar om detta skandalösa band. Det går väl inte riktigt att nämna moral, politisk korrekthet och Mötley i samma mening (eller gjorde jag det nu?? ;) ) Bortom dansande dvärgar och halvnakna doaflickor finns däremot en musik som tilltalar mig, den tar sig in i märgen och jag bara måste låta mig dras med. Jag kan inte beskriva riktigt vad det är eller vad som hönder i mig men berörd blir jag.
Så kom då nyheten för ett tag sedan att de skulle lägga av. De skrev till och med någon sorts kontrakt om att "begrava" bandet. Men såklart måste de ju ta ut cirkusen på ett sista varv runt klotet. Min köra bror såg till att jag skulle få uppleva detta

The Final Tour... Jösses vilken show. Pyroteknik utan dess like. Eld i form av klot, glitter, kvastar och kaskader. Och alla favoritlåtar såklart.

Stor glädje. Det blev sedan klart att de skulle spela på Sweden Rock också. Vilken tur för mig som "alltid" åker dit. Då får jag ju se dem en sista gång på "hemmaplan" också. Och inte nog med det, på den konserten talar de om att självklart så ska de komma till Stockholm med den "riktiga" turnén. Tjoho! Så jag loggade in på internet och bokade mig två biljetter.
Nu var det ju Globen den här gången men ändå... nästan exakt 26 år efter min första hårdrockskonsert (felade väl på två veckor tror jag) stod jag åter (nästan) längst fram och lät mig ryckas med av musiken som berör mig så. Den här gången beväpnad med mobiltelefon för att föreviga det hela. Ett kapitel i mitt musikliv har tagit slut och cirkeln är väl så gott som sluten på det här viset...

Tack o bock!