Det våras och så....

I år drabbades jag av en ohejdbar lust att pynta. Ingen aning om var den bacillen kom ifrån och som tur var verkar den ha varit övergående. Det började med att jag åkte till en blomhandel för att hämta en födelsedagspresent...
Där blev jag alldeles förälskad i alla penséer som fanns i regnbågens färger och några till. Billiga minipåskliljor fanns det också, kanske inte helt smart tänkte jag när jag stod där med krukan i handen; jag bor ju i Sibirien och det är fortfarande frost på nätterna. MEEEN de är ju så fina och hela kroppen ropade efter färger och pynt. Efter mycket velande och överläggande bestämde jag mig för en liten plantering som jag kan lyfta in i hallen på kvällen. Smart!
Så jag åkte därifrån med en massa söta och färgglada små blommor :)

Pyntivern höll dock i sig i nästa affär också och det är det resultatet som syns på bilden ovan. Just det pyntet är även mycket uppskattat av Signe. Tack snälla matte! Nu har jag att leka med när jag tröttnar på att jaga småfåglar. I alla fall ser det ut som att hon menar det när hon far runt som en liten helikopter och bryter av mina fina påskpyntade kvistar. Grannkatten är också förtjust...

Med detta så kom suget att pyssla i trädgården. Det är förstås alldeles för tidigt att stilla det suget redan nu men en liten idé-resa kanske kunde vara på sin plats?
Sagt så... mamma köpte biljetter och jag tankade bilen. Igår åkte vi till Nordiska Trädgårdar på Stockholmsmässan i Älvsjö.
Bilen var snäll och startade utan mankemang och vägarna var torra. När vi passerade gränsen till Östergötland började solen stråla och vi njöt av vidderna. Många fåglar att se på på fälten och på staketen utmed vägen. Ganska många djur som mött trafikdöden på vägen också...
Vi stannade i utkanten av Nyköping och fikade. Medhavd wrap och kaffe. En bensträckare också så var sista biten en baggis.

Det var inte super-kul att hitta en parkering... LEDIGT stod det på skyltarna och vi följde dem. Tyvärr var det väldigt missvisande. Överallt stod gulklädda gubbar och hindrade infart på parkeringarna. Skyltarna utanför P-husen lös FULLT. Till sist hittade vi parkering på idrottsklubbens stora grusplan. Jippi!

Väl inne på mässan fanns väl både ris och ros.. låt oss vara nöjda med att det är trevligt med en utflykt och att i alla fall ha ett par idéer i väskan hem.
Och fikapausen på hemvägen var toppen.

Ännu ett år

Det blev födelsedag det här året också. Nu har jag tänkt 42 så länge så är det 43 jag fyller nu eller?? Men så kom jag på att brorsan ju fyllde jämnt i vintras så då måste det bli 42. Dessa år.. men det är ändå bara siffror och betyder egentligen inte så mycket. En anledning att ha kalas och kalas vill jag ha så då är det bara att passa på att fylla år så ofta jag kan :)

I år tjuvstartade jag och firade ett par dagar i förväg då det finns andra event inplanerade. Kära föräldrarna kom hit i lördags och hade med sig en jättefin cykel. Precis som jag önskade!
Medan pappa tvättade på husvagnen passade mamma och jag på att ta en promenad i vårvädret (det var inte lika varmt som när jag fyllde 17, då fikade vi ute i bara kortärmat, men så varmt blir det nog inte på min födelsedag igen). En dryg timme traskade vi på genom skog, uppför backe och nedför backe.
Vi fick se påskliljor som var på väg vid ett ödetorp

Vi kollade utsikten från kraftledningsgatan

Och så hittade vi en alldeles nyvaken vid vägkanten när vi var nästan hemma...

En riktigt lyxig dag blev det. Våfflor till lunch och en taco-tjossan till middag med vin. För att inte glömma marängtårtan (även om den var halv) till efterrätt. JÖSSES vad mätt jag var när det var läggdags.
Den riktiga födelsedagen var igår. När jag klev upp på morgonen möttes jag av den här synen

Kan inte annat än le och bli glad... Så skulle man ha det tänker jag ibland. Katter är riktiga mästare på att njuta på alla möjliga (och omöjliga) ställen. Efter en hel dags jobb och slit Lagade jag middag och firade mig själv. Skål då...

(det blev ju ett glas över i lördags och inte kunde jag väl hälla ut det...???)
Och kvällen till ära så blommade min julkaktus också, det har den inte gjort sedan i oktober....

Och där någonstans slog klockan 42 år.

Vår

Jag har hört talas om det ett tag. Att våren skulle vara på väg. Säkert, tänker jag, i februari redan... men visst, i allra södraste Skåne kanske det går att hoppas redan så dags. Här uppe i Sibirien känns det som en utopi. Vi ska vara glada om det är vår i mitten av april och heller inte förvånas av snöstormar och isvindar i maj månad.
Sedan ryktades det om Tranor, det ska vara ett säkert vårtecken. Men som det sägs att "en svala gör ingen sommar". Hornborgasjön ligger lite bättre till än knölen jag bor på, i alla fall rent klimatmässigt.
Men så den 27e februari tändes även mitt hopp lite grand:

Snödropparna, dessa modiga vårpionjärer, hade vågat sig upp ovan mossan. Visst känns det i hjärtat. Att det liksom inte går att vänja sig, det är lika dant varje år. Och fast det är ohyggligt tidigt att uttala ordet "vår" så börjar det allt pirra lite i själen.
Sista 1,5-2 veckorna har det dessutom kliat i näsan lite ovanligt mycket. Well, det kryllar av förkylningar och influensor och en dammig arbetsmiljö så det kliar lite mellan varven. Här är svaret på kliet:

Hassel...

I slutet på arbetsveckan kom så tranorna och flög över huvudet på mig, glatt trumpetande för att meddela att NU minsann är de här och våren med dem.
Småfåglarna har börjat hitta sina melodier efter vintern och det kom svanar flygandes igår. Det måste vara på riktigt nu fast mars knappt har gläntat på dörren. När ska nästa stora snöfall komma och sätta hejd för allt det här? Eller vågar jag tro att det är sant det här året? Jag vill gärna det så länge våren inte väller in och allt är slut innan påsk... vore väl inte jättekul om varenda blomster är slut i maj.

Idag är det den första riktiga vårdagen här på småländska höglandet. Till och med hos mig i Sibirien har det varit strålande. Klarblå himmel 5-6 plusgrader och nästan ljumma vindar. Såklart var jag tvungen att ta ett litet varv i trädgården för att spana om det hänt något redan (hoppashoppashoppas).
Och jo, det har hänt grejer:

Mina söta mini-krokusar glänste som pärlor i mossan. OJ! Nästan så jag fnissar och skuttar omkring lite.

Tulpanbladen är än så länge orörda av rådjuren.

Små, små kissar i sälgen. Som tur är har inte björken kommit så långt ännu...

Så visst, våren är här. Men vågar man hoppas att den håller i sig? Det har bara gått en vecka av mars månad....

Ps
Jag hittade en liten en i mossan... har den varit konserverad i snön tro?