Frost

Det var kallt i torsdags morse. Eller inte bara i torsdags, det har varit under fem plusgrader på morgnarna ganska många dagar. I torsdags kändes det nästan som frost i gräset men det var inte riktigt så. Tur det tänkte jag och åkte till jobbet. Dagarna har annars varit underbara med massor av värmegrader och en hel del sol, det är skönt när sommaren inte riktigt vill släppa hela taget. Än finns det dagar då solen värmer ryggen sådär riktigt skönt.
Men så i fredags morse var den här: Frosten. Inte sådär hårt så jag behövde skrapa bilrutan men det lät under fötterna när jag gick i gräset. Brrr...

Som tur var var det ett övergående tillstånd och det blev toppen frampå dagen. En arbetskamrat och jag bestämde oss för att åka och fiska efter jobbet. Det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss men bra ändå. Det var vackert nere vi klubbens göl

Fisket var hyggligt. Inte många vak såg vi men plötsligt kände jag hur linan darrade till och fisken satt på kroken. Jippi!!! Men säg den lycka som varar, efter någon minut lyckades fisken ta sig loss och jag fick snällt fortsätta min jakt.
Bättre gick det för min kompis, han hade en fisk i håven när han kom tillbaka efter en tur till andra sidan gölen. En gång till upprepade sig historien... fisken släppte och kompisen fick upp sin. Ah, well. Jag är nöjd ändå. Jag fick till ett par riktigt fina kast fast jag inte fiskat på över ett år. Och vädret var toppen och kaffet smakade bra. Vad mer kan jag begära?

När vi kände oss nöjda packade vi ihop och jag åkte in till stan för att köpa ost. Klockan var heller inte så mycket (bra med fredagar att jag slutar tidigt) så jag hann med ett besök på medborgarkontoret för att lägga mina röster i kommun-, landstings- och riksdagsval. Det är toppen att det går att förtidsrösta. Slippa köa på valdagen utan jag kan gå när det passar mig. Nu väntar jag bara på att det ska gå att rösta med hjälp av E-legitimation via nätet.....
Jag har gjort mitt val, se nu till att ni alla gör ert!

Ha de

Mera metal

Som om jag inte varit borta tillräckligt på semestern så hade jag biljett till Skogsröjet också, en rockfestival i Rejmyre utanför Norrköping.
Först hade jag tänkt att jag skulle gå båda dagarna med övernattning i närheten men när spelschemat var klart visade det sig att alla band jag ville se (utom ett) spelade på fredagen efter kl 17. Då fanns det ingen anledning att vara kvar till lördagen, bättre att vara hemma och fixa inför att vardagen är tillbaka på måndag...

Jag fick sällskap upp och vi gav oss iväg vid halv tolv, snurrade ett varv i Linköping för att ta ut pengar och hamnade i en jäääättteeelååååång bilkö när vi var åter på E4. 2km tog kanske 45minuter... så kan det vara när de leder ihop två filer till en på alltför kort sträcka. Nåja, matstopp i Norrköping innan vi slingrade oss ut i "ingenstans" där Rejmyre ligger.
Det var verkligen ingen stor festival, mitt i ett villaområde låg ett litet gärde där de ställt upp två scener och ett öltält. 4000 besökare per dag. Inte direkt så det var trångt. Ganska skönt ändå, färre köer och det fanns hyggliga platser framför scenerna.

Första bandet på mitt schema var Dream Evil

Tyvärr har jag sett bättre spelningar de har gjort, synd för jag gillar verkligen deras musik. Det är lite tråkigt som publik att se på när ett band mer eller mindre bara lattjar och festar.
Sen var det dags för PAIN. Inget jag har sett innan men de var riktigt bra, jag njöt av hela spelningen. Nästa band ut var Irländska Alestorm. Mest bara fest men de lattjade ändå inte bort sig fullständigt. Och så är det ganska roligt att se när en hel hög "metalheads" dansar någon sorts tjohejsan folkdans i klunga. Jag passade på att gå till baren och hälsa på en vän som jobbade där.

Dags för ett av de riktiga dragplåstren:

 Unisonic. Kai Hansen och Michael Kiske från forna Helloween som bildat nytt ihop. VÄLDIGT bra. Vi blev inte direkt ledsna när de avslutade med "I want out" som är en låt från just den tiden... Det jag däremot blev lite besviken på var att det inte fanns någon merch att köpa från det bandet.
Därefter hade vi en liten mat och sittpaus för att orka med huvudakten

Inte lätt att se (blir inga bra bilder med mobilen efter att solen gått ner) men det föreställer Megadeth. Tänk att ett sådant världsband spelar i en liten håla mitt i ingenstans för en publik på 4000 pers. Känns lite småkul att man var där...
Det var väldigt bra. Bandet levererade och publiken sjöng med. Den en och en halv timme långa showen försvann i ett litet nafs och det blev dags att åka hem.

Halv två på natten hade vi satt os i bilen och började åka... när var jag hemma? Klockan fyra på morgonen. Jääääässp vad segt det var att köra hem. Kan avslöja att jag inte gick ur sängen förrän kvart i elva på lördagen.

Är det metal så är det