Mera metal

Som om jag inte varit borta tillräckligt på semestern så hade jag biljett till Skogsröjet också, en rockfestival i Rejmyre utanför Norrköping.
Först hade jag tänkt att jag skulle gå båda dagarna med övernattning i närheten men när spelschemat var klart visade det sig att alla band jag ville se (utom ett) spelade på fredagen efter kl 17. Då fanns det ingen anledning att vara kvar till lördagen, bättre att vara hemma och fixa inför att vardagen är tillbaka på måndag...

Jag fick sällskap upp och vi gav oss iväg vid halv tolv, snurrade ett varv i Linköping för att ta ut pengar och hamnade i en jäääättteeelååååång bilkö när vi var åter på E4. 2km tog kanske 45minuter... så kan det vara när de leder ihop två filer till en på alltför kort sträcka. Nåja, matstopp i Norrköping innan vi slingrade oss ut i "ingenstans" där Rejmyre ligger.
Det var verkligen ingen stor festival, mitt i ett villaområde låg ett litet gärde där de ställt upp två scener och ett öltält. 4000 besökare per dag. Inte direkt så det var trångt. Ganska skönt ändå, färre köer och det fanns hyggliga platser framför scenerna.

Första bandet på mitt schema var Dream Evil

Tyvärr har jag sett bättre spelningar de har gjort, synd för jag gillar verkligen deras musik. Det är lite tråkigt som publik att se på när ett band mer eller mindre bara lattjar och festar.
Sen var det dags för PAIN. Inget jag har sett innan men de var riktigt bra, jag njöt av hela spelningen. Nästa band ut var Irländska Alestorm. Mest bara fest men de lattjade ändå inte bort sig fullständigt. Och så är det ganska roligt att se när en hel hög "metalheads" dansar någon sorts tjohejsan folkdans i klunga. Jag passade på att gå till baren och hälsa på en vän som jobbade där.

Dags för ett av de riktiga dragplåstren:

 Unisonic. Kai Hansen och Michael Kiske från forna Helloween som bildat nytt ihop. VÄLDIGT bra. Vi blev inte direkt ledsna när de avslutade med "I want out" som är en låt från just den tiden... Det jag däremot blev lite besviken på var att det inte fanns någon merch att köpa från det bandet.
Därefter hade vi en liten mat och sittpaus för att orka med huvudakten

Inte lätt att se (blir inga bra bilder med mobilen efter att solen gått ner) men det föreställer Megadeth. Tänk att ett sådant världsband spelar i en liten håla mitt i ingenstans för en publik på 4000 pers. Känns lite småkul att man var där...
Det var väldigt bra. Bandet levererade och publiken sjöng med. Den en och en halv timme långa showen försvann i ett litet nafs och det blev dags att åka hem.

Halv två på natten hade vi satt os i bilen och började åka... när var jag hemma? Klockan fyra på morgonen. Jääääässp vad segt det var att köra hem. Kan avslöja att jag inte gick ur sängen förrän kvart i elva på lördagen.

Är det metal så är det