So long Seattle

Det var allt lite segt att masa sig ur sängen efter rock-kvällen.. men mycket på agendan sista dagen på semesterresan. Det ska vinkas hejdå, smaskas frappuccino och packas. Och brorsan skulle sluta något lite tidigare och ta med mig till ett bra ställe att äta kött på. Så det var väl liksom bara att sätta igång.

Sommaren hade ett litet uppehåll i slutet på förra veckan men är nu tillbaka i full fart, den här dagen var det hett som attan redan vid 10-snåret. När jag går genom staden såhär sista dagen tittar jag lite extra för att riktigt suga in atmosfären, jag vill kunna njuta ända in i vintermörkret av den här resan

 Vem blir inte lite extra glad av solrosor i full blom? Bina var i alla fall glada just på den här trottoaren där det fanns ett stånd av härliga blommor, deras surrande hördes på flera meters håll.
Jag gick lite extra sicksack för att vara säker på att få med åtminstone en ny gatstump i promenaden och rätt vad det var hade jag nått fram till parken dit alla mina promenader verkar bära den här gången, Volunteer Park. På håll kunde jag höra hur det spelade en liten glad trudelutt om och om igen och funderade på om det var någon positivspelare som hittat ut i solen?  https://www.youtube.com/watch?v=faoChPpcjME (fast tänk den i positivspelsversion) När jag kom närmare såg jag den:

Det finns Glassbil i Seattle också!! Och alla barnen jublade och drog i sina föräldrar för att få köpa glass i värmen. Urgulligt. Annars kryllade parken av solande seatteliter denna dag, kan man inte ta sig till stranden får man gå till parken.

I en korsning fick jag syn på följande växter

De påminde på nåt vis om sengångare. Roligt häng på dem i alla fall :)

Jag traskade tillbaka till lägenheten för att packa. På något vis är det alltid mer som ska med hem än vad som har tagits med, hur kan detta hända hela tiden?? Jag rullade, stuvade, tryckte, pressade och rullade om igen. Till slut hade jag fått ner i stort sett allt utom fyra par skor och två par sandaler, necessär och lite andra lösa prylar i mitt "svarta hål" (som brorsan kallar min resväska efter förra resan) och kände mig riktigt nöjd.
Dags att gå tvärs över gatan för att skaffa en svalkande frappuccino innan duschen och brorsan kommer hem. Gott.

Det blev en smaskig köttbit med väldigt goda såser och pommes till. En trevlig liten restaurang, Red Cow, ute i vad som känns som obygden men som nog har större utbud på det mesta än vad Nässjö har (borträknat frisörer och pizzerior).
Efter maten stuvades det sista ner i en liten handbagage-väska och det var dags att knyta ihop sig för tidig uppstigning.

Klockan ringde tio i fem på morgonen.
Uppklivning, påklädning och frukostätning så var det dags för färd till flygplatsen. Vink, vink och kram till världens bästa brorsa! Tack för allt de här veckorna och hoppas att du också har fått nåt positivt ur mitt besök. Vi har i alla fall haft EN nördkväll med två filmer och vin till :)

Skuttet från Seattle till Chicago försvann till största delen i ett halvslumrande tillstånd så väl på Ohare var jag väldans hungrig. Bara popcorn och pizzor så långt ögat nådde så jag tänkte väl att det som vanligt fick bli en macka vid gaten på Terminal 5.
Döm om min förvåning!! Det fanns restauranger med riktig mat här nu... Typiskt när jag inte ville bli helt proppmätt. Jag hade liksom blivit uppgraderad till Business igen och såg fram emot att få äta fint på planet. Jag tog en pommes och smaskade på det en stund innan boarding.
Lyllos mig! Business, champagne, vin, god mat, färsk frukt och glass. Film som startar när man vill, godis till den. Rymlig (för att vara på flygplan) toalett och störtsköna säten. Och till min glädje även trevlig resegranne.

Väskhämtningen gick smidigt och jag var på Stockholm Central i alldeles för god tid. Tågresan var en plåga för nu var jag riktigt trött. Det var stekhett i vagnen ända till Norrköping och efter Linköping började jag önska mig en jacka för då blev det kallt i stället... Och väl i Nässjö regnade det.. Suck! Och som extra grädde på moset gick en bromsledning på bilen sönder när jag var nästan hemma.

Jag tar en ny dag idag och saker och ting ordnar sig alltid. Nu är jag i alla fall hemma och har en massa underbara upplevelser och minnen i bagaget.

Kram

The Final Tour

Igår var det dags, den stora anledningen till min Seattlesemester: konsert med Mötley Crüe. Deras avskedsturné som inleds med ett varv i Nordamerika innan de snurrar ut i resten av världen. Världens lyckligaste jag fick en biljett av brorsan i födelsedagspresent....
Vi kom i god tid till arenan, hade biljett för bilen på den "smidiga" parkeringen där man har företräde ut på hemvägen... Vi åt medhavd smörgås och när grindarna in på området öppnade gick vi in, handlade lite i merchen och satte oss i skuggan. Det var ytterligare en "kontroll" in på själva arenan den här gången men vi tänkte att det fanns ingen anledning att köa och trängas för lång tid innan. Och nej, det fanns ingen som helst anledning att stressa in såg vi sen...

Det här hade vi skojat lite om när vi läste på biljetterna men avfärdat med att "inte kan de väl ställa ut stolar på hela ståplats, hur skulle det se ut??"
Men JO, det kunde dom. Jösses, hur skulle den här tillställningen bli? Pensionärsvarning med sitt-diggning och handklapp? SUCK.
Well, först upp var ett New York band som jag inte la på minnet, varken namnet eller hur de lät...

Tufft jobb att kliva upp och värma en sittande publik där inte ens hälften har kommit ännu. Men de jobbade på och i pausen som följde spelades covers av nästa akts låtar på stereon...

Who is the man behind the mask??

Helt rätt! Alice Cooper. Och gubben rockar på bra fortfarande. Kvällens bästa låt var "School's Out" där han på ett väldigt bra sätt trasslat in Pink Floyds "Just another brick in the wall". Toppen!

 Komplett Alice-konsert med orm, tvångströja, Frankenstein och halshuggning.. Jag log massor och tänkte att det finns yngre gubbar som gör sämre show.

Efter det var det dags då... Bandet i mitt hjärta: Mötley Crüe.
Jag ska väl klara av den dåliga kritiken först.. Alltså, Vince Neil ÄR inte vad han en gång varit. Men igår när jag ändå stod såpass nära (Nä, ingen satt ner) såg jag att minst hälften av det som låter dåligt beror på dålig mick-teknik. Synd. Och ljudkillen var lite i otakt med "smällarna" ett par gånger. Annars har jag inte mycket att klaga på.
Nikki skötte snacket om bandets historia

Inget nytt under solen för den som kan sitt Mötley, men det är kul att höra det berättas live med publikrespons och lite show.
Vince gjorde inte mycket väsen av sig mer än att vara lite rolig, tacka publiken massor och le en massa.
Mick hasade från ena scenkanten till den andra, en stor bedrift med tanke på hans sjukdomsbild. Han spelade dock fantastiskt bra och det är sällan man ser fingrarna flyga fram på gitarrhalsen på detta vis

Teaterapan Tommy då? Jo, han hade såklart en show med snurrande trumset och lite pladder

 Upp i taket, snurra sakta framlänges och baklänges, allt medan han går loss på trummorna, pratar om utsikten och har roligt. Den här gången var det massa olika färger som lös i trummorna också, som sagt: lite av en teaterapa. Men det märks att han har kul..
Och timmarna FLÖG iväg kan jag säga. Pyroteknik och knallar, solon och dansande tjejer. Showen innehöll det den skulle

Sen var det slut.
Men alltid kommer Mötley att vara bandet i mitt hjärta. Jag kanske inte längre tycker att deras musik är den allra bästa hela tiden alla dagar i veckan men det är något speciellt med första kärleken som man brukar säga...

Några dagar med lite av varje...

Det blir en massa promenerande när brorsan jobbar, jag kan ju inte shoppa eller ligga på soffan hela tiden...Det finna en hel del att titta på, vyerna är fantastiska och trädgårdarna är lummiga och eller fulla av blommor

Vart man går så byggs det här i stan. Nya höghus med lägenheter, lite lägre hus med lägenheter, det byggs på en våning eller två på befintliga hus. Det asfalteras och det renoveras.. så ibland ser man en BajaMaja utplacerad åt jobbarna, fast jag tycker nog att "Honey Bucket" låter trevligare??

Kanske kan man låna den om man blir nödig under promenaden... Det har varit en del dagar med regn också, jag är i Seattle och jag har hört att det ska regna en del här. Då kan det bli en liten runda till affären tvärs över gatan för att hitta på nåt till middag. Såg dessa i kyldisken:

Men jag köpte inte, jag vet ju hur man gör dom ;)

Det händer en del i den här stan och en kväll när vi var ute och promenerade efter maten var det fullt drag uppe i parken. Asiatiska museet ligger där och det vimlade av finklädda människor så något var väl på gång. Längre ner i parken (där vi tittade på Shakespeare för ett par veckor sedan) var det utomhusfilm med levande orkester

Härom dagen hade jag tänkt gå till Pike Place Market och handla nåt att ta med hem, det gick inte så bra. När jag kom ner dit var stället så fullt av turister att det stod helt still. Jag försökte attackera från två olika håll men det var bara att ge upp. En kaffe då? Det allra första Starbucks ligger här nere och jag kan ta den med mig och sitta och titta lite på vattnet. Det var heller ingen bra idé, kön ringlade låååång och jag skulle nog hinna både gå tre kvarter, beställa och dricka ur innan jag fick mitt kaffe där...
Sagt och gjort, ett par kvarter bort tog jag en macka och en frappuccino och fick genast energi till shopping!
Det blev bland annat den här skönheten

Ett riktigt fynd, jag köpte en till men den är en present så den kan jag inte visa här. Det blev lite Philosophy att förgylla duschhyllan med innan jag traskade hemåt. När jag stretar med kassarna uppför backarna möter jag en kille som säger att jag går åt fel håll... Men vad fasen tänker jag, nu har jag brutit mot nån kodex om hur man möts på trottoarerna i det här landet, och suckar fram ett "Sorry..."
Varpå han ler stort och säger att "det är mycket lättare att gå nerför". Hade han ju rätt i.... lustigkurre.

Roadtrip på Maui

Det regnar när jag vaknar, eller det har regnat och stormat hela natten i omgångar. Är det tropiskt klimat så kommer det regn också såklart. När frukosten var intagen hade vi en plan för dagen och gav oss iväg i hyrbilen. Fram till första stoppet och huvudmålet med dagens utflykt var det smidigt.
Näkälele Point, Mauis mest nordliga punkt där gångar och hål i lava-berget skapar lite kul fenomen

Det var väldigt halt och lerigt efter nattens regnande så det blev till att hålla sig lite på avstånd, men någon annan sorts vinkel vill man ändå försöka nå. Och att stå på ett ställe där det inte står tio personer till och trängs om bästa bilden...

Lugnt, SÅ nära tänker jag inte gå...

Och lite vy...

Sen började det regna så vi gick tillbaka till bilen och fortsatte färden. Det var ganska mycket sten/klipp-block som hade rasat ner på vägen, blev en del slalomkörning. Det var personal ute och tog hand om och rensade upp också men de hade inte hunnit med allt på morgonen.
Nästa stopp var Bellstone, som fått sitt namn efter att den låter som en klocka om man träffar den på rätt ställe med en annan sten. Vi lyckades inte riktigt

Stooor kaktus växte där också

Så läste brorsan att det skulle gå en liten småbesvärlig stig ner till havet från det här stället så vi bestämde oss för att prova. Första stigen tog slut med den här utsikten

Andra stigen vi provade stannade här...

Det var bara hal lera på det som ser ut som en stig. Inte värt att kanske få åka på ändan hela vägen ner.
Vi provade en stig till

Inte heller en värd att prova i dagens väglag så vi gick tillbaka till bilen för att köra vidare. Vindlande och väldigt smal blev vägen efter en stund. Slingrade som en bergochdalbana utmed bergsväggen. Men det var värt trixandet, körde genom både regnskog och små byar som var hur söta som helst. Lite kul träd som växte både vilt och planterat

Och den här ön var visst söndagsstängd också. Till och med när vi kom till "storstaden" mitt på dagen var det stängt. Nåja, tillbaka till hotellet för lunch och sen bad.

Efter första doppet var vi optimistiska och lade oss på handdukarna på stranden.. haha... det tog inte lång tid innan vi var helt blästrade av den fina sanden. Mmmm, peeling! Ett bad till för att försöka gno bort så mycket sand som möjligt. Det var fantastiska vågor och bra temperatur på vattnet så jag låg där en stund och flöt runt. Det blev solstolarna på gräsmattan på hotellområdet sen. Tills sanden började klia lite för mycket.
Souvenir- shopping (typ varsin kylskåpsmagnet) och middag med en sväng till glassbaren efteråt. Så var sista dagen i paradiset slut.
Adjö till palmer

fantastiska vyer

blomsterprakt

och exotiska djur

Det blev en dag på stranden..

Vi hade bestämt oss för att gå på gratis "Välkomstfrukost" i morse, för gratis är ju gott. Frågan är bara till vilket pris gott?? Vi fick sitta vid ett bord allra längst fram tillsammans med två nygifta par och det sjöngs en välkomstsång om den fantastiska, vänliga, vackra ön Maui. Well, det går väl att äta frukost till lite skönsång och ukulele.
Sen kom killen som jobbar på hotellet och troligen håller i dessa introduktioner jämt... en sån lustigpetter om han får säga det själv. Troligen så har nog tv bara förväxlat honom och Seinfeld för Stand Up var nog hans riktiga kall. I alla fall om han fick säga det själv. Ganska pinsam tillställning med mycket fokus på vad som finns att göra när det regnar. Men vi genomled en timme och skuttade glatt ut på stranden i våra nyinköpta flipflops, jag glömde nog visa igår hur fina de är

Tjusiga va? På nåt härligt vis förvandlas de till skovlar när man går i sanden så det skvätter långt upp på baksidan av benen, men jag blir lite glad av att se dem och sanden är väldigt varm att gå barfota i.

Med avbrott för lunch och kaffe har vi tillbringat hela dagen på stranden, lite varmare idag än igår men det är bara att passa på att njuta. Vem vet när tillfälle som detta ges igen? Det är så underbart att bara lägga sig och flyta på vattnet, mycket lättare här där det är så salt, och bara gunga med vågorna. Ibland blir fet lite som en snäll berg och dal bana, vissa vågor är väldigt stora när man inte ser dom i förväg.

Efter äten fiskmiddag med lokal öl tog vi efterrätt i glassbaren. Vi har det bra här...

Ny resdag

Torsdag morgon hade hösten anlänt Seattle, bara 14 plusgrader och helt mulet. Blåste lite snålt också.. men jag hurtade till det och tog en lång morgonpromenad, idag var det resdag igen och då ör det skönt att ha rört något på sig innan. Jag plockade i ordning, åt lunch och packade ner det sista i resväskan. Satte mig i bilen för att plocka upp brorsan, nu var det dags för den där resan som skulle gå dit vattnet är varmt och chansen för sand mellan tårna är absolut.
På flyget:

mot MAUI, en av Hawaii-öarna. Tjoho!! Hawaii.... Bara fantisera om det va? Att det verkligen händer på riktigt. Snäll bror jag har.
Resan tog lite drygt 5 timmar och det var mer än skönt att landa, baken var ganska nöjd med flygplanssäte så att säga. Hyrbil hämtades ut och en färd i mörkret mot helgens beach-resort: Kaanapali Resort Hotel. Väldigt synd bara att precis all matservering och nödaffären hade stängt ungefär 30 minuter innan vi checkade in. Det fanns alltså bara alkohol i baren eller valet att ta bilen en bit bort, kanske inte vad man önskade mest. Våra klockor var dessutom mitt i natten. Nåja, äta måste man och iväg for vi. Det var en bar där det gick att beställa lite olika burgare och vad det nu fanns mer, Med tanke på hur lågt blodsocker och därmed humör jag hade kändes det som om de var tvugna att slakta kon innan de malde köttet om ni förstår..?
Maten kom och intogs i ett disco-dunk som nog är trevligt när man är lite onykter och orkar skrika till den som står bredvid, men pommes fritsen var helt gudomliga, alltid nåt...
När jag gick till sängs bad jag Hawaii om ursäkt för mitt dåliga humör och bad om att få börja om nästa dag...

Som efter frukost bar iväg ut på stranden för att göra det vi är här för: sola, bada och lata oss :)
Och första doppet blev jag slukad av en tsunami. Den slog ikull mig och rullade runt mig i snadvattnet medans jag låg där och skrattade och drog i mina bikinitrosor för att få behålla dem på.. jädrans krafter i vatten. När jag väl stod på benen var jag täckt av sand från topp till tå. Bara att traska tillbaka till hotellrummet för att skölja av sig. Det går inte att beskriva hur mycket sand det fanns innanför så lite tyg som det är i en bikini.....
Annars var det en fin strand

Med avbrott för lunch och inskaffande av flipflop-tofflor låg vi på stranden/i vattnet hela dagen och njöt. Duktiga med solskyddsfaktorn har vi också varit, ingen vidare sveda att rapportera. Kanske kan det bli en upprepning av detta härliga i morgon?

Middag frampå kvällen och efter den satt vi en stund på stranden och kikade på solnedgången

Tog inte många minuter innan det blev mörkt. Längtar allt till i morgon...

På jakt

Som jag berättade tidigare gick det inte så bra att shoppa... igår gjorde jag ett nytt försök. För att vara på den säkra sidan provade jag kortet när jag köpte kaffe. Då hade jag ju kunnat säga hoppsan och ta fram ett par dollarsedlar..

Eller kaffe och kaffe... frappuccino (frosen cappuccino) utan vispgrädde blev det, svalkade fint i värmen kan jag lova. När den var urdrucken började dagens mission: hitta en bikini. DET kan jag säga var inte gjort i en handvändning. Hu så många jag provade. För det första ska man acceptera det som syns i provrummets speglar, är inte direkt tjugo längre...  Och sen var det storleken då, det heter lite roligt ibland på amerikanska. När jag äntligen hittade en underdel som passade fanns det ingen matchande överdel som passade. Suck. Jag lärde mig också att "large" inte nödvändigtvis betyder mer tyg i kuporna utan snarare att snöret runt är längre. Efter ganska många försök gick jag till en personal och frågade hur det går till.
Jaa! Men du kan välja efter BH-storlek :)  Ok, säger jag och nämner kupstorleken jag brukar köpa. Till svar får jag två stora tefatsögon och hon frågar om jag måste ha en BIKINI??? Är det inte bättre med en baddräkt?
Näh, säger jag och ler. Jag ska åka på solsemester och behöver något på stranden. När hon tipsat om diverse websidor som kanske har tackar jag och går till nästa ställe.
Och där hittade jag efter lite traggel en där det fanns både överdel och underdel i samma färg som passade

Jippie!! Med det avklarat kände jag att det var lite roligt att shoppa, så det blev en ny duschcreme med tillhörande lotion

och ett par nya shorts

Så gick jag såklart runt och fönstershoppade en del. I Fjällrävens butik ville expediten gärna öva på sin skandinaviska och på Macy's parfymavdelning diskuterades det glatt huruvida Capitol Hill var som en egen stad i staden? Trevligt ställe det här.

När det var dags att traska alla uppförsbackar hem var hade termometern passerat +30 och mina fötter var mer än trötta

Upp, upp, upp. Värmen från asfalten brände genom skosulorna och svetten lackade. Men jag ska inte klaga, det är sommar och jag har semester. Kunde dessutom starta AC:n när jag kom hem.
Och jag var mer än nöjd med dagens inköp...