Den som väntar....

Det började i januari när jag träffade min bror i New York. Han hade med sig en Xbox som skulle följa med i min resväska hem. Oj, vad grejor. En stor vit låda, en massa sladdar och en liten svart låda som påminner om en alien med platt huvud (min fantasi skrämmer mig ibland).
Hur som helst, när vi som bäst höll på att stuva ner allt i min väska så kom bror på att han glömt handkontrollerna hemma. Well, posten ska ju också överleva så han skulle skicka ett paket.
Det blev en väldigt hektisk period på jobbet för honom så det var nog inte prio ett att få iväg en paket...
Och det gjorde väl inte hela världen för mig heller. Jag har nog haft att syssla med utan att behöva sakna något jag aldrig haft innan.
Brevlådan blev omkullplogad här hemma. Det gick ganska bra att hålla den upprätt så länge det fanns snö, sen fick jag jobba..

Svettigt var det men nu lär den stå stadigt tills jag ledsnar på den... Jag frågade väl min bror om paketen nån gång sedan höll katten mig sysselsatt...

Strax före min födelsedag fick jag fira med mor och far, sedan firade jag på min riktiga dag lite för mig själv. Jag fick veta att det skulle komma en paket med present i från det stora landet på andra sidan havet... det skulle bara ta lite tid att fixa och där i skulle även handkontrollerna finnas. Det närmar sig. Och det vet väl alla att inget är som väntans tider....

Men så äntligen en fredag låg det en lapp i brevlådan

Ahmeneeeh... himla posten att fresta på det viset!!! Suck. Men visst, har jag väntat så många veckor skulle jag väl klara av en liten ynka helg till. Och det gjorde jag ju såklart. Så på måndagen åkte jag till hämtstället efter jobbet, oh så spännande:

Det går ju inte ens att gissa när brorsan varit igång. En rätt så kubisk kartong utan minsta skrammel så jag satt hela bilresan hem och funderade. In i huset och fram med saxen, här ska öppnas paket!

Jag ser allt att det är mer än ett paket under kontrollerna... jösses vad spännande

Fyra paket med papper om, ett USB-minne och en tröja. Han är ju för himla go' min bror. Bara pappret på paketen gör ju att man blir alldeles varm-glad på något vis. Jag känner mig hur bortskämd som helst. Men det går ju inte att dra ut på spänningen HUR länge som helst så jag tog itu med att öppna

Kolla vad grejer! Och allt var till mig....
En Mötley-hoodie som jag har önskat massor. En bok som jag verkligen vill läsa. Musik från en toppenspelning i Stockholm förra året och en film som jag så gärna ville se på bio men inte hade möjlighet till då.
Och visst ja, där uppe i hörnet ser ni ett whisky-glas också. Internskämt så att säga.

Dagen efter kom jag på att USB-minnet som låg i paketen kanske inte bara var medskickad för att jag hade påpekat dess snygga design utan det kanske innehöll något också. Det gjorde det, en hel massa fantastiska gemensamma minnen.

Så nu har jag väntat klart på just det här och ska sätta igång att njuta, det är ju långhelg nu....

Invigen

Påsk. 4 dagar ledigt och för en gångs skull är vädret på min lediga sida, kanske att temperaturen har varit lite i underkant men synd att klaga på solsken och plusgrader. Det är svårt att sitta inne när det ser så himla skönt ut ute.... så jag rotade fram något att sitta på, gjorde en kopp kaffe och tog med mig boken ut. Vinden var lite snål annars var det toppen.
Och så fick jag en idé.
När jag för ett par veckor sedan fyllde år så önskade jag mig en cykel. Mina kära föräldrar hörsammade min önskan och kom med den här pärlan

Fantastiskt fin. OCH RÖD! Fordon gör sig bra i rött. Det enda som behövde göras var att skaffa en sadel som bättre passade min ändalykt. Bred och mjuk så jag inte får träsmak redan vid brevlådan. Biltema fick sälja en. Pappa var hygglig och monterade den medan mamma och jag roade oss med att gå fötterna trötta på trädgårdsmässan. Men en cykel ska väl användas också??

Så nu har jag gjort premiären.
Det tog en stund att klura ut åt vilket håll jag skulle cykla och hur långt, jag vill ju inte ge kroppen ett dåligt minne av cykeln såhär på premiären. Det är ju meningen att vi ska vara vänner en tid framöver så lagom är väl bäst?
Hmm... om jag svänger vänster vid brevlådan börjar det med en uppförsbacke som jag vet att jag inte klarar av att trampa uppför så här i början av karriären. Om jag svänger höger börjar det bra men övergår i mördarbacke där jag kan bli utsatt för beskådan inte alltför långt bort. Eller om jag bara kör förbi den backen?? Men då får jag vända efter en lagom stund och får alltså den där bra början som ett riktigt dåligt slut...
Sen kom jag på den briljantaste av briljanta idéer: Jag cyklar upp till torpet, leder cykeln över gärdena och på skogsstigen! Attan vad smart! Sagt och gjort, jag gav mig av. Lite ovant var det allt men det är sant det som sägs om att cykla; har man en gång lärt sig så..
Det blir lite grusväg och bara en backe att leda cykeln uppför, snart ska det nog gå att trampa i stället. När jag kom till backen i Stengård rullade det på så pass att mössan nästan for av. Tjo vad det går!
Det var så himla lagom trevligt att jag bestämde mig för samma runda idag igen.

Sååå, invigen alltså :)