Däckad

Nu är den fantastiska våren här! Eller om jag ska vara helt ärlig så har den väl hållit på ett bra tag, smugit sig in i vintern för att så småningom ta över helt.
Det började riktigt tidigt med snödroppar som kikade fram och solstrålar som värmde kinden. Det knoppades lite här och var och så slog hasseln ut. Välkommen vår sa jag med en nysning och njöt. Jag brukar alltid hävda att pollenallergin är min favoritallergi eftersom då vet jag att våren är här på riktigt.

Gääääsp... vad trött jag är den här våren. Så kom alen att blomma. Som sällskap kom alla små söta blommor; blåsippor, tussilago, vårlök, vitsippor och skilla. För att inte tala om tulpaner! Jag har jättefina sådana i trädgården i år.
Jag kryper glatt på knä i rabatterna och rensar ogräs och pratar med mina olika buskar och plantor. En solig dag fick jag till och med tummen ur att röja ur en övervuxen pallkrage så jag kunde plantera lite ätligheter.
Och jag gäspar igen...

Jösses, det är länge sen jag var så medtagen av våren. Men det är en kär allergi, jag vet ju att våren är här på riktigt så jag fortsätter att njuta.
Så började björken blomma.. O milde tid vad det svider i ögonen och jag gäspar konstant känns det som. Nu i helgen stegrade det väldigt och jag orkade inte många knop kan jag säga.. Idag på jobbet började det att pipa i luftrören (hur många år sedan är inte det???) och jag kände mig som en överkokt spagetti i musklerna. SUCK. Bara att åka hem och medicinera.
Så här är jag nu, helt däckad av våren. Minsta ansträngning och det piper.

Men det är en kär allergi för våren är här på riktigt!

Växtkraft

Det är vår nu. Naturen spritter av liv och man kan nästan höra hur det knakar av växtkraft i allt levande. Fåglarna kvittrar och solen värmer ordentligt, från ena dagen till den andra ser jag hur skott kryper upp ur marken eller knoppar tränger fram på grenar. Ibland kan jag till och med inbilla mig att jag ser hur det växer.
Det är en härlig tid.
Nu ska jag ägna några rader åt min kära far... det är så att han har några objudna gäster i buken. Tumörer kallas de visst. Läskiga saker som någon slumpgenerator delar ut till olyckligt lottad. Det går inte att undvika alla möjliga tankar på hur det är, hur det har varit och hur det kommer att bli. Jag har grubblat en del och känt att jag vill göra något konkret med mitt hopp om framtiden och då jag inte är onkolog eller trollkarl bestämde jag följande:
Den dag det är dags att "plantera" tillbaka pappas friska stamceller i pappa, den dagen vill jag plantera ett nytt liv i min trädgård som en symbol för växtkraft och framtidstro. Det blev en minirhododendron på den finaste platsen:

Det är ändå vår nu och hela naturen hjälper till!

Kram allihop och en extra till min älskade familj