Slutspurt

 MAY I HAVE YOUR ATTENTION PLEASE!!!! WE'RE INVESTIGATING THE ALARM, STAY CALM AND WAIT FOR FURTHER ACTIONS IF ANY!!

MAY I HAVE YOUR ATTENTION PLEASE!

Här vaknar man med ett ryck av en högtalarröst i rummet någon timme eller så innan klockan skulle ringa god morgon. Det kom uppdateringar med jämna eller ojämna mellanrum som sa att vi skulle hålla oss lugna och räddningstjänsten eller liknande höll på att utreda larmet. Så småningom fick vi veta att det var falsklarm men då var det lite sent att somna om. UPPEREDANLIKSOM!

Men jag tänkte väl egentligen börja med min sista dag i Seattle. Jag hade redan dagen innan "provpackat" lite för att få ett hum om ifall jag skulle få ner det mesta i väskorna eller ej så nu var det väl dags för en tur till Outlet? Kan ju alltid kika lite.

Åt det här hållet kunde man absolut se att det pågår skogsbränder runt omkring. Det ligger en svag men tydlig doft av brandrök i luften. 

Väl på Outleten är det inte alltför trångt med folk utan det går ganska bra att strosa omkring. Och det är väl det vi gör mest, ser oss omkring. Inte något som riktigt vrålar "Du villhöver mig"!! Men vi tar lunch i alla fall och svänger in på en stormarknad för att handla lite nödvändigheter och fundera på middag. Nu har det börjat flyga askflagor i luften. Vi styr hemåt...

Det är alltså mitt på dagen fast liksom skymning ute. Solen är illröd genom röken. Inte fullt så illa när vi kommer till Redmond, även om det märks av. Dags att packa på riktigt. Och jo, det mesta glider snällt ner i väskan så jag lämnar mest lite smutstvätt och solkräm... 

Vi äter middag "ute" och tar en långpromenad tillbaks. Det gäller ju att få ihop dagens steg... Resten av kvällen tillägnas The Rings of Power (om jag minns rätt) innan det är dags att krama kudden för första etappen på hemresan.

Upp med tuppen och iväg till flygplatsen. Ner till LA för lite valvaka och för att minska risken med anslutningsstrul. Smidig flygning. När vi kom till LAX traskade vi till den bagagekarusell som var anvisad och efter en stund började det pipa och snurra, väska efter väska föddes fram ur det svarta hålet i takhöjd. inte mina dock. Det snurrar på och jag sneglar emot karusellen bredvid, där ser det ut som att min ena väska rullar förbi! Och jodå när det rullat ett varv så blir det bekräftat. Kul info... Hur som, vi tar oss till hotellet och valvakar.

Lite bärs och pizza till det. Verkar ha blivit tradition nu, för det blir det väl om det händer två gånger i rad? Lite småslummer på rummet efter det innan vi tar oss in till stan för middag och stros utmed strandpromenaden.

Mätta och belåtna, tillbaks till hotellet och godnatt tills larmet drog igång i morse...

Nu sitter jag i loungen och väntar på boarding. Skönt med uppgradering, det gör "Airportland" så mycket bättre. 

Home sweet home (hoppas jag)

Oas, osis, sus och dus...

 

Hade tänkt att ägna en dag åt shopping. Lånade brorsans bil och styrde mot Bellevue, där finns det både stora och små butiker och en massa att välja på till lunch tänkte jag. 

Först skulle jag svänga in till Bellevue Botanical Garden, kika på lite grönska är alltid trevligt och gratisnöjen duggar inte helt tätt. Parkerar bilen och kliver in. Eller kliver ut i vad som visar sig vara en hel värld. Inte mycket folk heller så jag slipper trängas. Här fanns stenträdgård, vattenträdgård, blomsterträdgård, buskar och träd, japansk trädgård. Blev helt tagen!

Den här bron gick över en ravin och ledde till "wilderness". Det var så lugnt! Trafiken strax utanför kunde knappt anas, utan rassel i löven och fågelkvitter fick det att kännas som en skogspromenad långt från staden. Det fanns bänkar utplacerade på så man kunde slå sig ner och njuta eller försöka få syn på fåglarna.

Jag traskade runt där så länge att det blev dags att äta lunch och shoppingen uteblev.. 

...För jag var tvungen att hinna hem i tid för den obligatoriska "hejdå-middagen" i Seattle. Det betyder att vi äter på restaurang i stan och avslutar med en alldeles onödigt god efterrätt. Oftast har middagen varit på Annapurna Cafe som har alldeles förträfflig indisk mat och den här gången hade de öppet för att äta på plats igen. Wohoo!

Plättmätta efter det var vi alla fyra tvungna att ta några kvarters omväg till stället för dessert. Varm kak-muffin som är rinnig inuti och serveras med glass. Man går garanterat upp i vikt bara av att tänka på alla kalorier där ;)

Och vad är väl ett besök här borta utan en dag att traska runt Down Town Seattle? Nej just det, så nu var det dags. Då brorsan inte längre bor på gångavstånd därifrån blev det till att ta bussen. Klockan blev väl lagom så det inte skulle vara stängt överallt vid framkomst när jag traskade iväg, två tänkbara bussar passerade mig på väg till hållplatsen. Fick väl vänta dryga 5 minuter innan det kom en ny att kliva på och vips var jag på väg!

Eller nåja, vi hann ut på motorvägen i alla fall innan busschauffören började byta fil åt höger och bromsa in. Tänkte väl att nu är det kö, inte helt ovanligt här borta. Inte många som kör bil här har koll på att hålla avstånd så det brukar bli en del krångel och köer, framför allt vid av- och påfarter. När bussen stått stilla kanske tre minuter hör jag att folk börjar ropa till chauffören och fråga vad som står på? Well... vi hade fått haveri. Bussen var överhettad och sprutade ut vatten bak vid motorn. Det vore bra om alla satt stilla på sina platser och inväntade hjälp som var på väg.

Så efter en pizzeria-kvart blev vi evakuerade till en annan buss för fortsatt färd mot centrum. Och inte hade jag bråttom heller... mer än att det började bli länge sedan jag var och kissade. Det får jag alltid planera allt runt nu för tiden, avstånd till platser att kissa på. Så nu vet jag att jag är gammal också ;)

Annars gick det bra. men shoppat blev det inte heller denna dag om man bortser från lunch och tre frimärken.

Fredag kväll var "Last call for alcohol" eller vad man ska säga. Helkväll på stan med drinkar i alla fall. Så vi tog oss till ett favoritställe som har typ 2000 sorters whisky och är kända för att blanda roliga och bra drinkar. I ett svagt ögonblick hade jag visst sagt till brorsan att det skulle vara kul att lära sig dricka whisky. Såklart kom han ihåg det...

Så den trevliga bartendern ställde några frågor om vad jag gillade för smakprofiler, gin?, tequila?, lagrat?... osv Han återkom med en bourbon som jag helt skeptiskt smuttade på. Döm om min förvåning när jag tyckte att den faktiskt var helt ok att smutta vidare på. Där ser man.

Sen var det såklart dags för en rolig drink också

Gin-drink fick det bli. Och ett bubbelbad kom in.  En till? Och jag fick beslutsångest av drinklistan. Så mycket godis att välja bland. Det slutade med att jag tog den översta; Surprise (bartendern blandar efter smakprofil du gillar typ). Han ställde ingen som helst fråga och kom tillbaka med...

En drink baserad på bourbon! Och jo, den var väldigt god. Så jag antar att jag är så gammal att jag gillar sån där gulorange sprit nu. 

Hittade ett hamburgerhak att dämpa nattahungern på innan förd tillbaka. En helkväll alltså. Vi var hemma typ halv tio. Gissar att jag är så pass gammal nu att det är bra att komma till krogen kl 17 för då hinner man ha sin helkväll och ändå få skönhetssömnen. 

Skål!

Vin, Vänner och Värme

 Efter vistelsen i paradiset gick resan till Seattle. Behov av att tvätta och packa om väskan, vilket TSA visst hade gjort åt mig ;)

Kan det ha varit centern de ville åt?? Och ska jag vara helt ärlig hade jag nog aldrig märkt att de öppnat väskan om de inte lämnat den lilla lappen. Med en ny tidsomställning i kroppen var det åter upp med tuppen. I med en massa tvätt i maskinen och ut på en liten bensträckare.

Varmt i Seattle just nu. Knappt det går under 20 på nätterna ens. Och dagstempen är nog något högre än i paradiset, här är dock inte sanden lika sandig.. Vid lunch var det dags för viktigheter. Det är ju valår hemma i Sverige och rösta är viktigt även om det blir lite krångligt. Jag hade inte hunnit få mitt röstkort innan avresa och jag kommer ju inte hem igen innan vallokalerna stängt. Först var planen att rösta på konsulatet i Honolulu men där var det tomt utan hänvisning till annan adress. Med poströst utan röstkort behövs underskrifter så det blev att plocka med lunch och besöka en vän som kunde titta medan jag lade ner kuverten i ett annat kuvert ner i ett annat kuvert. Men det är gjort ändå så jag har fått tycka. Det är fint.  

Med allt tvättat var det packning av weekendväska och nästa morgon lyfte planet mot San Francisco. Skutt in i hyrbilen och styr norrut mot Napa Valley. 

Och ja, den sängen var precis lika skön som den lovade. Men först bjöd fredagskvällen på fest för ett stort och härligt gäng, 11 vuxna och 5 barn om jag räknade rätt. Vin och god mat, superbra service och när middagen var slut var vi några som avrundade med lite portvin i poolen. Eller vi hällde inte vinet i poolen utan i oss själva medan vi satt i och vid poolen. En sån härlig kväll.

Morgonen därpå hängde vi på låset till frukostmatsalen. Fancy ställe som öppnade kl 08 och bara serverade vid bordet. Så ägg och bacon med bröd och frukt. Och en balja kaffe såklart. Därefter var det dags för dagens första vinprovning.

Obeskrivligt goda röda viner. Tillverkade med kinkig precision för att hålla kvalitet som de är kända för. Det är så små kvantiteter som görs så priset blir såklart därefter. Härligt att få uppleva.

Och vyn från verandan gjorde inte speciellt ont, hade lätt kunnat tillbringa en vecka där med en bra bok och lite mera vin.

Nästa ställe vi besökte hade releaseparty. Det innebär massor med vin, inte lika "kontrollerad" provning och lite tilltugg. Vilket behövdes för att alkoholen skulle ha något att landa på i värmen. Det var ångande hett och klarblå himmel. Någon enstaka liten fläkt som rörde runt i hetluften men vaaarmt. Som lite annorlunda här så var vi ett par stycken som gick till och från provningarna. 

Sedan behövde det vilas lite före poolhäng och efterföljande finmiddag. Ska tilläggas att barnen hade helt eget kalas från frukost till läggdags, hade nog varit lagom trist för dem annars.

Och middagen? Mycket tjusig. De hade inte riktigt kommit igång med sin "fine dining" ännu och det märktes för lite att öva på har de. Men det var på inget vis illa. Och majssoppan som serverades var en riktig höjdare, Hade varit nöjd med bara den och lite bröd..

 Kanske liiite större portion om det varit bara den men ack så god. Och här är hela menyn (hela bordet valde steken)

Men nu är det tillbaka i Seattle i alla fall. Och det är fortfarande varmt. Lite träning och lite planering för fler happenings. Bra har jag det.

Kram

HAWAII

 

 

Med bästa resesällskapet mr Jet Lag som följeslagare blir det tidig frukost. Det var fortfarande kolsvart när magen ylade av hunger och blåsan höll på att spricka (trots att jag varit uppe flertalet gånger under natten) men kroppen höll på att få liggsår så upp var enda alternativet.

När klockan slog halv åtta hade jag avnjutit frukost och sett soluppgången från balkongen medans morgonkaffet slank ner. Så vad väntas det på?? Beach Time!! Bara att dra på sig bikinin och kila dit. 

För alla som undrar kan jag rapportera att sanden är väldigt sandig och havet är alldeles vått. Skönt att vissa saker känns bekant liksom... Det gick alldeles utmärkt att doppa sig, inte obehagligt på något vis och när solen torkat upp skinnet ordentligt gick det an att ta ett dopp till. Nog med pressa för en dag...

Lite lunch, lite handla mat/frukt, lite förbereda morgondagen så kunde sedan solnedgången avnjutas på balkongen.

Nästa dag var upp med tuppen. Eller så kan man inte säga för här verkar den gala dygnets alla stunder... uppe före gryningen i alla fall. 

Medan brorsan lekte runt i djungeln på en halvmara med hinder tog jag det hårda slitet att bada i havet och titta på utsikten i några timmar. Varmt...

Fast jag fick förstås gå en liten bit för att komma dit och promenaden tillbaka var ungefär lika lång den... Jag stod ut med det. Och nästa dag var det min tur att leka i vildmarken. Bland hinder, glada Spartaner och strålande sol. Men det gick bra. Över förväntan faktiskt. Fast det var slitsamt det med. Ett par käcka blåmärken och helt oändligt tröttnöjd (brorsan hade såklart roat sig på en runda innan den han gjorde mig sällskap på) var det pizza på middagsmenyn. Det är man värd efter allt slit

Dagen därpå gjordes inte alltför många knop. Lagom tidigt ner på stranden innan den blev full. Plaskade bland vågorna och solade skinnet om vart annat tills det började kännas som att folk snubblade mest hela tiden. Lunchdags!   Och ett nytt strandpass i gasset efter det. Solenergi är väl hyggligt gratis för att ladda upp kroppsbatteriet?

 

Sista hela dagen packades matsäck och vi tog en liten tur för att uppleva vyer, krigslämningar och sevärdheter.

Det kom lite regn medans vi körde men det avtog ganska snabbt. Vägen upp till utsikten var bred och asfalterad, utmaningen för mig låg i uppförsbacken...

Men det var såklart värt kämpandet. Kaktusar som finns hemma i krukorna växte som stora häckar och från ett ställe kunde man ana de andra öarna. Klart väder hade såklart erbjudit tydligare vy...

Själva fyrhuset som trailen var uppkallad efter..

Och en av alla skyttegömmor som det finns rester av. Upp dit var det lerigt och stenigt så inte bara asfalt ändå. Lite mellanmål intogs på en närliggande strand som bjöd på fantastiska vågor, hoppade badet då de varnade för starka underströmmar

Lunch blev det sedan på en servering med Thai-mat. Massor med mums att välja på och en fantastisk varning på menyn. Såklart jag tar ananas-curry, vi är ju på Hawaii ;)    Det smakade väldans bra men när det var dags att gå kände jag att det var något som inte var ok. Hade ett ganska hårt tryck över bröstkorgen och det var tungt att andas... Hade jag överansträngt mig i värmen? Det blev värre, jag kände mig lite matt också. Tillbaks i lägenheten tog jag lite sprej och lade mig på sängen, fick ropa på brorsan efter ett tag när det även började klia på huden. Gräv fram piller i resepåsen, nötter var tydligen intagna by accident... I hela matbibeln fanns ju hela tre rätter med nöt eller jordnöt så på nåt vis hade de lyckats kontaminera min tallrik.

Så kan det gå

Flyg, flyg, flyg...

 

Så blev det då äntligen semester. Bilen lämnas på sitt vanliga dagis/spa och jag tar tåget till Stockholm. Träffar en vän för god middag och trevligt samtal innan jag far vidare mot Arlanda för att checka in på hotellet. Vispar runt bland kläderna för att slippa på morgonen, frukost serveras från klockan 04 och jag tänker hänga på låset. Blir direkt inget nattsudd utan tv:n stängs av redan strax efter halv nio.

Jag är vid frukosten när den öppnar, plockar ihop det jag behöver på en bricka och bär upp till rummet; lite yoghurt, ett par ägg en macka och två koppar kaffe. Redo att starta dagen!

Första flyget är bara ett litet skutt ner till Köpenhamn, smidigt byte där till stora flyget mot Los Angeles. Så hur sysselsätter man sig då? 11 timmar instängd i en tunna 10tusen meter upp i luften? Jag hade med mig en bok, den är dock lite trögstartad så vi får väl se om jag läser klart den.. Jag hade med en virkning men snart nog blev det mysbelysning på planet och då funkar det inte så bra med sånt pill. Det serverades lite dryck och tilltugg och när middagen därefter inmundigats började jag scrolla filmutbudet.

Tog mig igenom två rullar och försökte sedan småslumra. Det gick sådär... även om väckarklockan hade manat till uppgång kl 03.30 tyckte inte hjärnan att det var riktigt dags. Och när det börjar närma sig LAX (flygplatsen) börjar jag fundera över bytet. Det är inte riktigt planetens smidigaste flygplats och vill det sig illa kan det ta sin stund genom immigration. Som det nu blev landade vi lite tidigt och fick en Gate direkt. Wohoo! 

Väl av planet förflyttar jag mig så raskt det går utan att springa och det verkar inte vara jättelång kö. MEN det tar tvärstopp och när jag sneglar på klockan visar det sig att det är 1,5h till boarding av nästa plan. Nåja, det finns ju inget annat val än att stå snällt i kön. Men plötsligt är det min tur att gå fram till en av de vinkande gubbarna och förklara varför jag vill komma in i landet. -Jaha, du ska träffa din bror? Han bor i Seattle? -Ja, han är Amerikansk medborgare. -Kommer han och möter dig här? -Nej, jag ska till Honolulu. Brorsan möter mig där. -Ok, så han är medborgare säger du? -Jaaa... -OK, välkommen! Ha så trevligt!

Kortaste intervjun ever.

Sen var det dags att leta reda på väskorna och jogga en bit. Det är långt från internationella terminalen till terminal7... Och Shutteln som går ca var 10min såg jag precis bakändan på när jag kom ut. Nåja, jag har sprungit här förut. Kommer ända till termilnal7 och får väskorna incheckade. Traskar till Security där de måste titta lite extra på mig eftersom jag är svettig på ryggen. Och precis när jag gått igenom kommer jag på att jag glömt vattenflaskan i väskan... Så självklart åkte den åt sidan för inspektion. Jag erkände glatt mitt misstag och fick tillbaka väskan utan vattenflaska. Traskar iväg och halvvägs uppför trappan till gaterna hör jag -Miss, miss..!! Vänder mig om och inspektören vevar glatt med min dator i luften. Well... one of those days..

Det blir dags för boarding och planet fylls så sakteliga. Alla är ombord och dörrarna stängda, planet står still. Och det står still. Och ingenting händer. Till slut pratar en flygvärdinna och säger att hon inte vet varför planet står still men att hon återkommer när hon fått information. Det går ytterligare en stund och högtalarrösten kommer tillbaka: Nu vet vi att det här planet inte kommer att flyga idag, det är något problem med hydrauliken. Tyvärr måste vi avboarda igen... 

Så alle man av. Ny gate blir tilldelad och så småningom har man trollat fram ett annat flygplan. 

När vi väl kommer iväg är jag ganska mör, det har gått 24 timmar sedan jag åt frukost i Sverige och det hinner bli dryga 24 timmar restid innan jag landar i Honolulu. Men allt gick ju bra. Jag kom fram, väskorna kom fram, det var väldans varmt och min kära bror mötte mig på flygplatsen. 

Wohoo! Semester!

En heter-duga-semester

 

Så flygresorna till Seattle gick bra. Allt var i tid och inget krånglade så vart börjar jag en berättelse om den här resan? Så efterlängtad och väl behövd. Semester!! Det har varit väder kan jag väl säga. Mestadels lite lagom jacka-är-för-varmt-väder men jag vill ändå inte gå utan. De flesta dagar har haft solsken i alla fall någon gång och jag har blivit alldeles regnvåt någon gång också. Långhelgen i San Francisco var alldeles underbar; härligt att dricka kaffe på en uteservering, solen skiner och den långärmade hoodien får hänga över ryggstödet. 

Två dagar spenderades med långa promenader i solen, njuta av värme och havsdoft innan vi åkte till Half Moon Bay för umgänge med vänner. Matlagning och vindrickning stod på schemat hela lördagen

Det gick åt både vin, råvaror, tålamod och en gnutta blod innan allt var klart för servering. Gott blev det och glatt var det. Dagen efter styrdes färden till San José för ytterligare vänmöte. Mer god mat och skratt. Vi plockade citroner och kikade på små kolibris i ett bo

Det fanns lite citroner att plocka så det åkte med några till Seattle

När vi ändå är inne på mat och vänner... Första veckan blev jag firad lite i förskott när vi var på middag med ett par vänner. De hade med sig blommor och en goodie-bag. Vem blir inte lycklig av tulpaner?

Vi var hundvakt när andra vänner åkte bort över dagen

Och så firade vi födelsedag på ett alldeles urtjusigt ställe. Det dög liksom inte med jeans där så shopping blev det

Bästa steken ever tror jag. Och servisen var perfekt. Uppmärksamma utan att vara i vägen och personliga utan att vara privata. Vilken upplevelse!

Roliga drinkar blev det sista helgen innan hemfärd

Och självklart en bit cheesecake innan jag lämnar landet

Nog har jag stoppat i mig fler kalorier än jag gjort av med men det är ju ändå semester, Och lite har jag allt bränt

Så nu är det bara hemresan kvar och den börjar i alla fall lyxigt med uppgradering och ett par timmar i lyxlounge. Hoppas det finns bra film att se på planet och en inte alltför högljudd granne.

Kram

ÄNTLIGEN

 

Så var det dags. Packat och klart, som jag längtat! Första etappen är tåg till Malmö, inte alltför försenat och ganska glest med passagerare. Börjar bra.Jag har bokat boende på Kastrup som omväxling den här gången eftersom det är svårt att veta hur mycket tid det ska behövas på flygplatsen. Så jag tar mig dit direkt och får checka in fast klockan bara visar lunch. Och tjolahopp!! Högst upp får jag åka med hissen och rummet duger mer än väl för en natt

 Tillbaka till Malmö för att äta lunch och hämta ut mediciner på apoteket. Och ta Covid-test. Det enda jag egentligen är nervös för inför resan. Tänk om det skulle ha slunkit in en liten bacill och jag inte får åka... vilken skräck. Kom till testningen en halvtimma tidigt men det verkade inte vara någon rusning där direkt så jag fick komma in på direkten. Så damen vispade runt i stackars näsan som om hon rörde runt i en gryta havregrynsgröt, log och sa att det kommer ett sms om 30 minuter, tack och hej!

Så vad gör man i ett snålkallt Malmö i 30 minuter? Vankar av och an och runt och runt.. Ena delen av hjärnan vill ju jubla över att jag ska få åka och häls på hos brorsan och en annan del vågar inte riktigt ännu. Så jag traskar på och tänker att jag kan ju gå och köpa dollar, de kan ju om inte annat gå åt en annan gång. Intet är som väntans tider... låååånga 30 minuter, hinner gå en liten runda till och sedan säger det äntligen pling i telefonen. Loggar in på länken i mailet och YES! JAG ÄR NEGATIV!! Känner att jag skulle vilja dansa en liten krumelur men är liksom lite för frusen för det. Men med positivt besked vill jag ju fira på något vis och än är det en stund till avtalat middagsmöte

Så det fick bli en liten förrätt.

Avnjöt sedan god mat och dryck tillsammans med vänner innan jag tågade tillbaka till Kastrup och kröp till sängs. Oh, en sån skön säng, precis perfekt hård eller mjuk. Kliver upp morgonen efter och kliver in i en närapå folktom frukostmatsal. Vilken lycka! Kunde alltså ta all tid i världen på mig utan att skämmas. Så jag började med lite blommig yoghurt

Och ägg, och kaffe, och macka, och påtår, och croissant och sen kunde jag inte motstå wienerbrödet som låg där i en korg och log soligt mot mig. Jeeezz, jag kommer att rulla på planet.

Efter ett göttigt badbombs-bad och ompackning av väskor strosade jag ner till flygplatsen. Tre personer bakom incheckningsdisken hjälptes åt att se till att både jag och bagaget blev incheckade hela vägen med byte och allt. Och meddelade glatt att jag var uppgraderad till Business Class. Wohoo! Champagne på flyget!

Och benutrymme och säte som går att fälla till ligg-läge. Bra mat, öppen bar och snacks, bara att ta för sig. Lyxigt så det förslår. Så vad gör man elva timmar på ett flygplan? Förutom att äta och dricka tills magen står i fyra hörn... så kan man kolla på film, äta lite till, surfa på ett slött wifi och handarbeta. Typ..

Framme i San Francisco var det ju bra att jag hade gott om tid. Kön till passkontrollen var hur långsam som helst men helt problemfri för min del. Hejsan! Vad är meningen med ditt besök? Har du med några gåvor? Vad? Hur länge tänker du stanna? Välkommen hit! Så jag gick och samlade ihop mina väskor och gick för att ställa dom på andra sidan gränsen. Fast just den här gången så var visst gränsen flyttad med en kilometer eller så. I stället för att bara dumpa dom till någon som skjutsar dom vidare dit dom ska fick jag släpa iväg dom ända till bagageinlämningnen på en annan terminal. Väl igenom securityn så hade 5 timmar krympt till 1,5. Lagom att traska till loungen och ta en flygplatsöl alltså

Nu är väl klockan någonstans mellan 2 och 3 på morgonen svensk tid så jag kan lugnt erkänna att jag är ganska trött. Och det är två timmar till att flyga. Lyckas väl sätta hjärnan på flight mood ett par gånger men ingen riktig sömn. Landar i Seattle utan missöden och brorsan är där och möter. Och närapå allra först på bagagebandet rullar mina väskor fram...

Tack för en smidig resa

Kram