Flyg, flyg, flyg...

 

Så blev det då äntligen semester. Bilen lämnas på sitt vanliga dagis/spa och jag tar tåget till Stockholm. Träffar en vän för god middag och trevligt samtal innan jag far vidare mot Arlanda för att checka in på hotellet. Vispar runt bland kläderna för att slippa på morgonen, frukost serveras från klockan 04 och jag tänker hänga på låset. Blir direkt inget nattsudd utan tv:n stängs av redan strax efter halv nio.

Jag är vid frukosten när den öppnar, plockar ihop det jag behöver på en bricka och bär upp till rummet; lite yoghurt, ett par ägg en macka och två koppar kaffe. Redo att starta dagen!

Första flyget är bara ett litet skutt ner till Köpenhamn, smidigt byte där till stora flyget mot Los Angeles. Så hur sysselsätter man sig då? 11 timmar instängd i en tunna 10tusen meter upp i luften? Jag hade med mig en bok, den är dock lite trögstartad så vi får väl se om jag läser klart den.. Jag hade med en virkning men snart nog blev det mysbelysning på planet och då funkar det inte så bra med sånt pill. Det serverades lite dryck och tilltugg och när middagen därefter inmundigats började jag scrolla filmutbudet.

Tog mig igenom två rullar och försökte sedan småslumra. Det gick sådär... även om väckarklockan hade manat till uppgång kl 03.30 tyckte inte hjärnan att det var riktigt dags. Och när det börjar närma sig LAX (flygplatsen) börjar jag fundera över bytet. Det är inte riktigt planetens smidigaste flygplats och vill det sig illa kan det ta sin stund genom immigration. Som det nu blev landade vi lite tidigt och fick en Gate direkt. Wohoo! 

Väl av planet förflyttar jag mig så raskt det går utan att springa och det verkar inte vara jättelång kö. MEN det tar tvärstopp och när jag sneglar på klockan visar det sig att det är 1,5h till boarding av nästa plan. Nåja, det finns ju inget annat val än att stå snällt i kön. Men plötsligt är det min tur att gå fram till en av de vinkande gubbarna och förklara varför jag vill komma in i landet. -Jaha, du ska träffa din bror? Han bor i Seattle? -Ja, han är Amerikansk medborgare. -Kommer han och möter dig här? -Nej, jag ska till Honolulu. Brorsan möter mig där. -Ok, så han är medborgare säger du? -Jaaa... -OK, välkommen! Ha så trevligt!

Kortaste intervjun ever.

Sen var det dags att leta reda på väskorna och jogga en bit. Det är långt från internationella terminalen till terminal7... Och Shutteln som går ca var 10min såg jag precis bakändan på när jag kom ut. Nåja, jag har sprungit här förut. Kommer ända till termilnal7 och får väskorna incheckade. Traskar till Security där de måste titta lite extra på mig eftersom jag är svettig på ryggen. Och precis när jag gått igenom kommer jag på att jag glömt vattenflaskan i väskan... Så självklart åkte den åt sidan för inspektion. Jag erkände glatt mitt misstag och fick tillbaka väskan utan vattenflaska. Traskar iväg och halvvägs uppför trappan till gaterna hör jag -Miss, miss..!! Vänder mig om och inspektören vevar glatt med min dator i luften. Well... one of those days..

Det blir dags för boarding och planet fylls så sakteliga. Alla är ombord och dörrarna stängda, planet står still. Och det står still. Och ingenting händer. Till slut pratar en flygvärdinna och säger att hon inte vet varför planet står still men att hon återkommer när hon fått information. Det går ytterligare en stund och högtalarrösten kommer tillbaka: Nu vet vi att det här planet inte kommer att flyga idag, det är något problem med hydrauliken. Tyvärr måste vi avboarda igen... 

Så alle man av. Ny gate blir tilldelad och så småningom har man trollat fram ett annat flygplan. 

När vi väl kommer iväg är jag ganska mör, det har gått 24 timmar sedan jag åt frukost i Sverige och det hinner bli dryga 24 timmar restid innan jag landar i Honolulu. Men allt gick ju bra. Jag kom fram, väskorna kom fram, det var väldans varmt och min kära bror mötte mig på flygplatsen. 

Wohoo! Semester!