Rörd

Det har inte blivit av att jag skrivit på ett tag så jag tänkte försöka sammanfatta lite som hänt..

När Signe kommit tillrätta gick jag på en väldigt blåsig promenad, med blåsig menar jag så blåsig att jag nästan slog omkull när jag kom över ett backkrön. Det hade varit fint att rulla baklänges ner för backen så jag hade behövt gå den en gång till (för vänder gör jag inte när jag kommit mer än halvvägs..) Väl uppe på toppen var det till att gå ner på andra sidan och det var lite spännande faktiskt. Det gick nästan att "hänga" i vinden så jag fick streta rätt bra, gissa vad som händer när det slutar blåsa? Men jag lyckades parera och hålla balansen :)

Dags att hämta kära bror på tågstationen. Skulle tro att utmaningen att få en tågbiljett den här lördagen före julafton var ungefär lika stor som att hitta en parkeringsplats i hålan Nässjö, till och med betalplatserna utanför stationen var fulla.. var kommer allt folk ifrån? Det är ju inte så att man åker till Nässjö om man inte bor där.. Väl??
Nåja, jag hittade en plats och nådde perrongen samtidigt som tåget.
Jag hade fått en liten "hint" om att det kanske fanns en inte-julklapp i hans resväska och att den nog var till mig. Nog fanns det det...

Vilket minne!!

Och jo, nu kom tårarna. Börjar visst bli lite blödig så här på ålderns höst ;) Eller vad ska jag annars skylla på? Det värmde mitt systerhjärta och jag behöver bara titta i dvd-hyllan så ler jag och minns hela konserten.
Nu räckte det ju inte med det här, som grädde på moset hade han lyckats ordna något riktigt fint från en konsert jag var inte så lite avundsjuk på..

Iiiiiiii \o/ Varken svenskt eller metal att låta så. Tur jag har öron så smilet stannade där :D
Tack kära bror

Vi har en tradition dagen före julafton:

Så mycket smågodis man bara orkar äta till så mycket film man bara orkar se... Vi hade inte köpt för lite godis det här året heller, det blev över..

Julafton åker vi till mor och far. Signe också. I år kändes det extra bra att samlas allihopa då min kära far fått kryptonit i magen eller hur jag ska uttrycka mig. Familjen är viktig och i morgon börjar kriget mot kryptoniten.
Som ni förstår har det varit en ovanligt omtumlande period i livets bergochdalbana. Men det är bara att åka med, hålla i sig och skrika lite i de läskigaste backarna. Resan ska inte ta slut riktigt ännu och vissa backar är ju riktigt roliga.

Och Signe? Hon tog julen med ro. Hon roade oss en del och var lite lagom stökig som en katt bör. Inte så värst mycket gnäll om att inte få gå ut så därför trodde jag att hon skulle ta igen det på fredagen när vi kommit hem igen. Kvällen slutade såhär:

Kram till alla nära och kära

Försvunnen katt

Signe har varit lite extra "mattig" sista tiden, följt mig mellan sovrum, badrum, matsal och soffa. Ganska mysigt med en gosig katt.

Ganska söt va?? Mattes goa :)
Så i torsdags kom hon inte springandes när jag kom hem med bilen efter jobbet... det gör hon ALLTID. Nåja, till 98% i alla fall. Okej, hon kollar väl av sitt revir och kommer om en stund.. inte heller efter att jag gått min promenad dök hon upp..
Jag åkte till Jönköping och handlade, inte heller efter den resan var hon hemma. Var är mattes katt??

Fredag morgon kom och ingen katt. Jag åkte till jobbet och kom hem - ingen katt. Jag kollade utanför dörren hela kvällen och ropade vid flertalet tillfällen - ingen katt.
Med oroligt mattehjärta gick jag och lade mig. Någon gång under natten vaknade jag och tyckte jag hörde henne.. upp och till dörren - ingen Signe.
Ingen Signe på morgonen nu heller.. Oh så orolig jag blev..
När jag skulle gå på morgonpromenad träffade jag på grannen och frågade om de sett henne? Vi letade i uthusen och tillslut ger hon sig till känna med ett litet pip.. JIPPI!!!

Glad igen

DM

Malmö :)
Ingen snö och hyggligt promenadväder. Jag anlände något tidigt för lunch men traskade runt en stund tills det började öppna. Det är inte riktigt lika stort utbud av matställen så här på vintern. Sommartid svämmar det över av uteserveringar och alla krogar verkar slåss om att på bästa sätt locka till sig kunder. Nu är det vinter och staden ser helt annorlunda ut. Små diskreta skyltar som talar om öppettider och mycket bredare vägar att gå på.
Lunch fick jag (jo, jag åt lite broccoli utan att varken kräkas eller få huvudvärk) och sedan en lång promenad innan jag satte mig på ett café och mös en stund. En liten runda till på stan innan jag traskade hem till en vän för kvällens event.

Depeche Mode :)
Det regnade lite på vägen så vi beväpnade oss med ett paraply och traskade till tågstationen. Väl på arenan insåg vi att vi hade med oss ett potentiellt vapen. Paraplyet skulle slängas om vi skulle bli insläppta.. "men vi måste väl få hänga det i garderoben??"
Det blev att stå i skamvrån och vänta på säkerhetschefen. Men det visade sig gå bra till sist. Eskort av stor och muskulös säkerhetssnubbe och vi fick gå före i garderobskön så vi inte skulle hinna slå ner någon på vägen ;)

Dags att kliva in på arenan lagom till förbandet började. "Big Deal". De var faktiskt ingen "big deal", ganska kassa faktiskt var vi rörande överens om. Men det var inte för deras skull vi var där.
Huvudbandet för kvällen levererade! Väldigt bra spelning med massor av energi och ett helt underbart ljud. Vi var överens om att ljudteknikerna var värda medalj. Det ringde inte ens i öronen eftter spelningen och ändå hade vi glömt propparna.
För att sammanfatta konserten: I JUST CAN'T GET ENOUGH

Yra

Alltså snöyra. Efter en solig lördag i Göteborg var det dags för hemfärd. Vi hade beslutat att komma iväg tidigt så vi var i frukostmatsalen strax efter sju. Först skulle jag köra min vän till Landvetters Flygplats innan jag själv skulle ta vägen via Ullared hem. Eller det var i alla fall planen.
När jag hämtade min påtår tittade jag ut genom fönstret och såg att det snöade... igen... Well, det är ju tur att vi ändrat planen och åker tidigt som sagt.
Vi sätter oss i bilen och ger oss iväg på snöiga vägar. Väl uppe på Rv40 inser jag ganska snabbt att det inte ska bli någon sväng till Ullared. Vägen var bedrövlig och snöyran tilltog, raka vägen hem blev beslutet. Så 3.5 timmar senare styrde jag in bilen på Sonarps parkering. Helt slut i skallen och kroppen och öronen. Fy bubblan! Hela vägen var isknagglig som en tvättbräda. Ända hem! Vibrationer och oljud och spända muskler och koncentrationen på topp.

Skönt att vara hemma helskinnad

Väder

...kan man säga att vi har haft. Det har blåst ganska mycket hela veckan men "den stora stormen" skulle anlända under torsdagsdygnet. Jag stormsäkrade lite grann utomhus och kurade ihop i soffan med tända ljus när vinden började friska i frampå kvällen. Det är lite mysigt ändå, speciellt när strömmen fortfarande fungerar. Vinden visslar i skorstenen och rycker i huset, allt verkar knaka och gunga och så började snöflingorna singla.
På fredagsmorgonen vaknade jag mitt i ett riktigt vinterland. Det var vitt överallt. Kändes lite som att gå omkring i den där mysiga stugan som finns på julkorten.
Och Signe? Hon ruskade på sig när jag öppnade dörren och rullade ihop sig på soffan. Den som ändå fått göra det.. men jobbet kallade så det var bara att pulsa ut i snön och gräva fram bilen. Vad det blåste! Det är ju en sak att röja av bilen efter ett oväder men medan det fortfarande pågår kommer det ju tillbaka hela tiden. SUCK.
Tillslut var det ändå farbart så jag gav mig iväg. Det var ingen rolig resa men det gick bra. Däremot var det inget kul att komma ut från jobbet:

Så kan det gå. Tog 35 minuter att skotta fram bilen ur den snödrivan. Och resan hem? Ja, den brukar ta ca 15 minuter beroende på trafik. Den tog drygt en halvtimme och var inte alls kul. Tokstollar som kom i mötande i min fil för att de väjde för drivbildning på vägen.. det var nätt opp ett par gånger.
Grannen fick ta fram traktorn och dra upp mig då drivan vid ladugården gick upp till halva dörren på bilen, klarade inte riktigt att forcera den.
Senare var det dags att bege sig till Göteborg. Inget att se fram emot direkt, men Rv40 skulle vara öppen igen så jag gav mig iväg. Tänkte att kommer jag till Jönköping så har jag gjort värsta biten.
Tack o lov för mobiltelefonen! Jag ringde en vän som jag vet gav sig av ca en timme före mig och de satt fast i helt stillastående kö. Jag tog beslutet att köra av på Nissastigen för att runda Ulricehamn där stoppet var. Väglaget var väl inte helt toppen men jag slapp stå stilla i kö. Kom ner till Göteborg helskinnad på ca 3 och en halv timma.
Och det blev en bra kväll.

Kram

Gran(n)

Snön har kommit o gått i omgångar och det har blivit december. Julen närmar sig med stormsteg och mörkret ligger som en tung filt över min lilla värld. Visst, det är advent och man ska börja pynta. Hänga stjärnor och ställa stakar i fönstren och snart kommer lucia.
Fast jag är inte så mycket för att pynta sådär. Dels tycker jag att det redan står så mycket grejer i fönstren som jag måste plocka bort först, sen är det ändå snart dags att byta tillbaka.. Och tanken är ju att jag ska åka till kära föräldrarna på julafton och stanna ett par dagar så vem ska då titta på pyntet?
Men i år har det ändå infunnit sig någon sorts förväntan, jag har ju bakat lussekatter ;)  och tanken på att ändå pynta lite har gnagt i bakhuvudet. Kanske berodde på att det kom så vacker snö tidigare?

...såååå...

En gran utomhus kan jag väl åtminstone ha. Jippi! Nu har jag en plan. Den kan stå kvar ett tag också, alltså lite mer värt besväret. Idag tyckte jag att det var en bra dag att rekognosera i skogen och kolla in utbudet.. Tur jag hade med stöldverktyg på en gång (ett större än det brorsan och jag hade häromåret när infallet senast drabbade)

Himmel en så vacker gran! Det verkar som att Signe håller med. Nästan syndigt att inte ha den inne full med pynt men det går ju inte då jag är allergisk. Nåja, grann gran pryder Sonarp :)
Jo, ljusslingan är lite kort. Det tycker jag också.

Kram

Inget gott som inte har nåt ont med sig

Eller var det inte så talesättet löd?? Ibland känns det så. Men jag ska börja med det bra.

I fredags klev jag på tåget mot Stockholm. En lugn och fin resa med en bra bok, tåget anlände till och med ett par minuter tidigt. Eftersom man oftast inte kan checka in tidigt på hotellen bestämde jag mig för att en andra frukost skulle vara på sin plats. Traskade Kungsgatan upp förbi Hötorget och slank in på ett kaffehak. Underbar varm macka med kalkon och ost och till efterrätt en quattro choclate muffin :) MUMS
Glad mage = glad Jessica.
Jag checkade in på hotellet och fick ett jättefint rum högst upp, lååångt bort från hissen och med en egen liten balkong. Synd att det inte var bättre väder. Sedan var det dags att njuta av stan, glo i skyltfönster och på folk. Lite lunch och mera promenad.

Efter att ha klättrat upp för ett par branta trappor hamnade jag på den här gatan.. och mindes mitt allra första tandläkarbesök (eller var det gireringsgatan??? ;)  ) Jag gick och småfnissade lite för mig själv och helt plötsligt befann jag mig i ett litet grönområde där jag fick börja skratta på riktigt:

Det blev ett par ordvitsar som sprang förbi i hjärnan..

En liten vila på hotellrummet innan det var dags att möta upp med några vänner inför kvällens stora begivenhet. Black Sabbath spelade på Friends Arena. Kanske inte den bästa konsert jag varit på men långt ifrån den sämsta. Lite orolig för ljudet var jag med tanke på allt dåligt jag läst om föregående konserter i den arenan. Det var en del sång i otakt och lite falskt ibland men gubben var glad och älskade publiken hela tiden. Ho-ho.. Och helt klart visade de att de fortfarande kan rocka och att de förtjänat sin plats i rockhistorien. De har ändå skapat några klassiker och banat väg för musiken.
När det var ungefär tre låtar kvar hände det. Det var som ett stort KLONG i huvudet och ett stort vitt sken i hela skallen. Jag trodde jag skulle svimma. My God, vad hände??!! Fick jag en glasflaska i huvudet eller är det såhär det känns när ett blodkärl brister? Jag hann tänka en del där jag satt på huk och höll om skallen. Sen kom ljuden tillbaka och jag hörde upprörda röster och en orolig kompis som undrade hur det var med mig.
Well, jag överlevde. Tur att det var nästan slut på konserten så jag kunde se färdigt. Men ont hade jag och frös gjorde jag så det blev ingen efterfest för mig.
På lördagen tyckte jag att det kändes ganska bra så efter en härlig frukost alldeles ensam i matsalen tog jag en morgonpromenad i Gamla Stan

Ett folktomt Stockholm med friskt promenadväder. Kan man annat än njuta? Jag fortsatte promenera omkring och vid halv tolv hade jag en lunchdate innan det var dags att ta tåget hemåt.

När jag vaknade hemma på söndagen var det inte lika bra. Jag blev yr vid små ansträngningar och trots vila hela dagen kände jag mig ganska onykter framåt kvällen. Det blev ett besök på akuten i Eksjö med undersökning och röntgen där det konstaterades att jag trots allt inte hade någon blödning i hjärnan men troligen en lättare hjärnskakning. Vila, vila, vila.
Idag är det tisdag och jag börjar känna att jag är på banan igen.

Farliga grejjor hårdrock, fråga Siewert Öholm ;)


 

Snö

Det hade pratats om första "riktiga" snöns ankomst ett par dagar, lite oklart bara vilken dag den skulle dyka upp. Men så var det dags på onsdagskvällen. Jag satt i soffan och läste och fick en känsla av att jag borde titta ut genom fönstret och i ytterlampans sken ser jag några snöflingor som singlar i luften. Det är något visst med första snöfallet varje säsong. Jag blir både upprymd och glad på samma gång.
Allt eftersom kvällen gick ökade snömängden på marken och jag tänkte att med lite tur blir det så mycket att den ligger kvar i alla fall till i morgon.
Det gjorde den.
På torsdagsmorgonen vaknar jag till ett vinterland täckt med ca 1.5cm alldeles perfekt kramsnö. Den här dagen skulle jag ha varit ledig tänker jag. Perfekt första dagen med snö, det blir ju så ljust och fint även om det är mulet och snöar.  Men jag jobbar inte så många timmar just nu så jag ska nog hinna njuta efter jobbet tänker jag och far iväg.
Efter att jag ätit lunch, skottat snö och druckit kaffe med en vän tycker jag att det är dags för en promenad. Det ÄR vackert med snö

Jag valde att gå in på den här vägen där det fortfarande låg snö på vägbanan. Det var härligt att promenera och titta på alla vackra snötunga träd. Bara en svag vind och ungefär en minusgrad

Kunde lika gärna ha vandrat i en sagobok eller vad säger ni?

Vägvisar-tall..

Det var väl inte fullt lika trevligt när jag frampå kvällen tyckte att det liksom bara blev kallare inne. Fläktvingen på värmepumpen hade gått sönder igen, inte heller startade elpatronen så jag fick plocka fram alla filtar och linda in mig där jag satt i soffan. Tur för mig att underbara pappa fann en lösning och att jag känner en elektriker som kunde åtgärda det hela. Nu har jag varmt i väntan på ny fläktvinge.

Söndag i Sonarp

Någon gång tiiiiidigt i morse vaknade jag av en massa skrammel och dunsar. Blev stel som en pinne i sängen och spetsade öronen i väntan på att något mer skulle hända. Det var tyssst. Sekunderna tickade på och plötsligt hörde jag ett litet, litet pip. Dock helt omisskännligt: en mus. Fy så tråkigt tänkte jag, undrar vart Signe håller hus? Ett par sekunder till så hörde jag hur hon gjorde ett nytt utfall mot det lilla krypet. Bara att kliva upp. Jag har liksom ingen lust att hon skulle komma in och hoppa upp i sängen för att visa sin trofé.

Tänder lamporna och drar igen sovrumsdörren, Signe ligger halvvägs in under köksön så jag tänker att jag måste locka fram eländet. Å-hå! En stor rackare har hon fått fatt på. Inte heller är hon speciellt intresserad av att döda den, den är ju helt otroligt kul att leka med.
-Tycker inte matte mitt  natten...
Vad ska jag slå ihjäl den med då?? Ingen ved inne och köksredskapen känns inte helt ok att använda i detta syfte. Ser späntekniven och tänker att den blir bra. Så återigen är det matte som får ha död på krypet, men jag vill helt enkelt inte gå och lägga mig igen medan damen Signe leker med en mus. Nåja, jag behövde inte slå speciellt hårt och det blev inget kladd på mattan, jag svepte upp liket på lilla skyffeln och slängde ut den genom dörren.
Godnatt

I morse tänkte jag att om den ligger kvar måste jag se efter hur hur stor den verkligen var

Heh.. den var lika stor som min telefon, dvs ungefär 8cm lång plus svans. Undrar om det är den som har klampat omkring på ovanvåningen när jag ska sova??

Det har varit ett strålande väder här idag. klarblå himmel och nästan vindstilla. Så när det är så fint väder ska man väl ha inomhusaktiviteter ;) Lingonsylt hade jag planerat för eftersom den tog slut i veckan. Det blev en liten flaska lingondricka också.
Efter lunch och en härlig promenad gjorde jag något som jag aldrig gjort förut. En anledning är väl att jag har hört att det ska vara svårt och att de lätt blir väldigt torra.
Well, de blev inte speciellt vackra men de blev ljuvliga. Mjuka, saftiga och välsmakande. Mmmmm, jag provsmakade en ljummen och tänker att jag ska ta en till kvällsteet lite senare.

Alldeles underbart goda egenbakade lussebullar :)

Nöjd

Plötsligt händer det

Jag trodde att det bara var ett försäljningstrick i reklamen, "plötsligt händer det", men det är verkligen så på riktigt.
Wiiiiiiee!!!! Jag har gått omkring och hoppat och pipit och flinat sedan i måndags kväll. Jag har åkt bergochdalbana mellan lycka att det faktiskt hänt och tvivel att det bara är på låtsas. Men jag ska berätta från början...
För ett par veckor sedan köpte jag biljett till nästa års Sweden Rock Festival, skönt att ha det fixat. Vid nästa nyhetsbrev med bandsläpp kom jag på att de brukar ha tävling med signerade gitarrer på hemsidan så jag kikar dit. Jag hittar tävlingssidan och ser att det lottas ut en från en av mina absoluta favoriter så jag skyndar mig att fylla i alla mina uppgifter, del av biljettnumret och svara på den busenkla frågan. När formuläret är skickat skriver jag ett meddelande till brorsan att nu får han hjälpa till att hålla tummarna.

Dagarna gick och jag hade lite annat att tänka på. Måndagskvällen kom och jag får ett meddelande på chatten från en kompis: "Grattis till den nya gitarren" 
VA??
"Kolla Sweden Rocks hemsida"
Sagt och gjort, jag går in på deras sida och där står det: "Vinnare i förra veckans tävling: Jessica Karman, Nässjö - Bas signerad NEWSTED

Wiiiiie!!!

Jason Newsted har varit en av mina största idoler sedan början av -90talet då han var basist i Metallica och jag såg dom i Göteborg på Scandinavium. Det bassolot han levererade då har för alltid etsat sig fast i mitt minne. Ett av de största musikaliska ögonblicken i mitt liv.
..så, sedan i måndags har jag gått omkring och flinat och småskuttat. Som ett barn på julafton eller som en skock tonårsflickor och idag kom den. En vacker elbas signerad av min idol.. hur stort kan det bli??

Plötsligt händer det! ...på riktigt!

Nog för jag bad om regn..

Tänk att för en gångs skull bli bönhörd!! När brunnen här hemma sinade bad jag om regn, och det har det gjort sedan dess. Fantastiskt. Nu finns det vatten i brunnen och jag har vågat köra diskmaskinen samma dag som jag duschade :) Fast det kommer nog att dröja innan jag diskar under rinnande vatten igen eller tar långdusch. Det ger väl lite energibesparing med ;)
Och på tal om energibesparing... när vattnet började komma tillbaka så gick fläktvingen i värmepumpen sönder. Är det inte det ena så är det det andra. Tur att temperaturen ute ändå håller sig över +5. Vissa kvällar får jag elda lite i kaminen för det blir lite rått när det regnar mycket. Eller när det blåser... Nåja, jag har det ganska bra ändå och jag kan köra igång elpatronen om det blir kallt. Men just nu passar jag på att hålla nere kostnaderna.

Så var det promenerandet då. Jo, jag är riktigt stolt över mig själv som traskar på i nästan alla väder. Målet är att gå 2 mil varje vecka och än så länge har det bara varit influensa som stoppat mig. Känner mig som en karamell när jag traskar på i mitt röda regnställ utmed vägarna.

Korta armar har jag så bilden blev ju lite kul. Den är från promenaden igår, då regnade det inte riktigt så mycket som idag. Det är meningen att jag ska ha gått 100 mil innan juni är slut, jag har gått mer än hälften på mindre än halva tiden \o/

Heja mej!

Punk!

Upp på barrikaderna och kritisera styret!

Jag var på punkmusik-konsert i Huskvarna Folkets Park igår.

Vilket drag! Energi och glädje blandat med allvar och samhällskritik. Gamla låtar från den tiden jag lyssnade på sånt här hela tiden varvat med nya låtar. Jag log i stort sett hela tiden.
Publiken var alla sorter kan man säga. Såna som jag (och lite äldre) som var lagom nostalgiska från förr, de i min ålder som fortfarande lever punk, de nya punkarna i 13-17års åldern med alla attribut. Och mamma, mina trasiga jeans och färgade hår var inte i närheten av det jag såg igår :) Rosa spikes och blåa tofsar, rakade huvuden och svarta tuppkammar. Gult snagg och lila långt hår. Till och med en herre med "måne" som odlat ut håret på sidorna och sprayat upp det (såg dock ganska kul ut).
Jag hade en toppenkväll som slutade hemma i en varm säng med katten som extra fotvärmare, hon är bra go'

Rock on allihopa

Torrt

Så hände det där som händer andra men inte mig. I torsdags kväll blev duschstrålen svagare och svagare för att upphöra helt. Det var ju tråkigt. Visst har jag hört på nyheterna att det är dåligt med vatten och jag har vänner som det har hänt hos, men det händer väl bara stora hushåll?? Och jag tycker nog att min brunn ändå är ganska djup.
Tydligen hjälper inte det för nu sitter jag här och har inget vatten i kranen. Det blir att hämta i dunk. Dra på trissor vad tung en vattendunk är! Lyftas in i bilen ska den och sedan bäras hela vägen från parkeringen till huset. En full dunk är inte heller helt lätt att hälla ur för jag kan ju inte spola i toan direkt ur dunken, vattnet måste hällas i hink först och vattnet som är till kaffe, dricka och matlagning häller jag först i stora saftgrytan så det går att hantera. Någon som vet hur mycket vatten det går åt för att diska??
Alldeles för mycket när det inte finns i kranen kan jag säga. Tills det har runnit till i brunnen blir det papperstallrik att äta på.
Nåja, det kunde ha varit värre. Jag har både värme och elektricitet så jag klarar mig. Det handlar om att planera sin tillvaro efter tillgången. Nån vecka till klarar jag nog men sedan kommer behovet av att tvätta kläder...
Men där är jag inte ännu och jag ska inte ta ut olycka i förskott.

Ha det bra alla ni där ute i världen som har vatten i kranen och tänk på mig när ni kör igång tvättmaskinen eller diskar under rinnande vatten ;)

Kram

Bäddat för vila

Nu är det höst på riktigt. Första riktiga frostperioden har passerats och naturen har börjat förbereda för vinter. Men ännu är dagarna ljuvliga med solsken, klar luft och glödande färger. Höst på bästa sätt.
Jag promenerar så mycket jag bara orkar medan jag ännu kan utnyttja dagsljuset och ibland bara måste jag stanna till en stund och titta lite extra:

Få saker lockar väl ögat så som höstlöv mot en blå och solig himmel? Bäst att titta så mycket man orkar för att ladda alla måbra-depåer.

Tänk att det finns så mycket vackert inpå knuten.. Nåja, på promenadavstånd i alla fall :)

Men den här är min:

Det är också alldeles perfekt väder för att sparka runt lite bland de fallna löven i trädgården. Det är ett ganska härligt ljud och jag har gott om löv.
Efter dagens lilla arbetspass på jobbet tänkte jag att trädgården kunde behöva lite arbete också. Jag har planterat vad jag hoppas ska bli ett plommonträd så småningom och vill såklart att det överlever vintern. Både snö, kyla och harar är presumtiva hot såhär i "Sibirien" på vintern. Bäst att fixa lite..

Sov så gott lilla trädet :)
Passade även på att bädda om lite hos kryddorna. Mamma hade gjort så fint härom helgen men vinden hade busat lite med täcket ;)

Håller tummarna att det isolerar tillräckligt.
Men så vill man ju gärna ha lite vackert att titta på fram till snötäcket rundar till alla skarpa konturer och skapar massa jobb. Just nu är tid för vila både för mig och min trädgård. Vila, njuta och ladda.

Tjaaa.. vad säger man?

I stort sett fyra månader sedan sist, inte utan att jag har haft funderingar. Fyra månader kan vara hur länge som helst (fråga min kära bror som hade 3mån ofrivillig semester i somras hur lång den tiden var) eller bara en kvart, allt beroende på från vilket perspektiv tiden betraktas.
Jag önskar att jag hade kunnat säga att jag styrde bilen med ett leende på läpparna och en glad melodi i tankarna i morse, full av förväntan. Det hade varit underbart. I stället funderade jag på hur det skulle bli att stämpla in på jobbet efter fyra månaders frånvaro..

Jag hade glömt portkoden.. bra eller dåligt? Kom in på andra försöket. Och mitt anställningsnummer fanns kvar i databasen så att jag kunde stämpla. Fast stämpelsystemet var helt nytt så jag får väl söka sen informationen i morgon, ska inte tro att information kommer utan att man bett om den.

På det stora hela gick det ändå bra. Jag kom, jag jobbade, jag lämnade byggnaden.. Två timmar var ganska lagom. Låt se vad morgondagen erbjuder..

Go' natt

Ynk

Man säger ju att det finns inget som är som när en kille är förkyld.. med tanke på hur jag mår nu så skulle jag då absolut inte vilja vara kille.
Det började med att benen inte hade någon fart härom dagen, och lite ont på utsidan av halsen när jag vände på huvudet, dagen efter vaknade jag och kände att nu kommer den snart: FEBERN. Frossa med skakningar så jag spillde när jag försökte dricka vatten, ömma muskler och stumma leder. Huvudvärk och grymma svettningar när alvedonen börjat jobba.
Så den dagen bestod av frysa, alvedon, sova, svettas och börja om igen. Och igen. Länge sedan jag kände mig så ynklig. I det stadiet är det inte roligt att kylskåpet är tomt och det saknas glass i frysen. Stackars mig.

Idag har väl febern sjunkit lite men halsen är sämre, jag har inte behövt äta lika många piller.. men den ynkliga känslan lär väl sitta kvar så länge febern envisas. Så Jo: vi tjejer kan bli lite ynkliga också.
Nu blir det två alvedon och krama kudde.

Na Na Naaaaa Na Na...

Igår var jag på äventyr. Eller hur man ska se det. Fast det är klart att det är någon sorts äventyr att manövrera fram en kundvagn bland flera tusen andra personer i jakt på FYNDET.
Klockan 06.30 åkte vi från Nässjö och som traditionen kräver var det frukost på Göstas Konditori i Smålandsstenar. Kaffe och fralla och en liten kaka till efterrätt så att man står sig några timmar.Väl framme i Ullared bör man på något vis dokumentera eller memorera vilket nummer det är på kundvagnen så man kan uppge det vid eventuell förlust. Det händer påfallande ofta att det efterlyses kundvagnar via butikens högtalarsystem. Hittills har jag dock alltid återfunnit min vagn utan att efterlysa den.

Listan för inköp den här dagen var inte särskilt lång, egentligen bara tre viktiga saker och lite smågrejer som alltid hamnar i vagnen som av sig själva. Nåja, tänkte att jag tar det jobbiga först: baddräkt. Det måste absolut provas och det är lika bra att göra medan energin är på topp. Jag provade sex stycken och beslutade mig för den minst förskräckliga. Regnställ var punkt nr två och jag hittade ett ganska fint i en härlig röd-orange färg. Punkt nr tre var kattmat, alltid, eftersom det går åt en del på ett år och priset är avsevärt lägre än på affärerna i hemorten.
Det blev ett antal timmar (med avbrott för lunch såklart) att snurra runt med kundvagnen bland alla virrhjärnor som inte förstår att det finns fler än dom själva i affären och skrikande barn som inte har bett om att besöka detta virrvarr av tråkigheter.

Nöjda med innehållet i våra kundvagnar tog vi oss genom kassakö och ut i solskenet. Såklart får skoaffären ett besök på väg till bilen. En riktig heldag och energin är ganska slut. Skönt att komma hem till soffan och katten.

Solsken och karameller

Igår var det en alldeles ljuvlig dag. Solen sken och temperaturen som börjat på -3 steg upp till ca +13. Jag gick en förmiddagspromenad bort till badplatsen och tittade på en alldeles spegelblank sjö med glatt höstfärgade träd omkring sig. Det är bra vackert även på hösten.
Efter lunch tyckte jag att det var synd att inte utnyttja dagen så en tur till svampskogen vore väl nåt? Med lite tur så kan jag ju få med mig ett par svampar hem också :)
Och visst fanns det kantareller. Fler än jag vågat hoppas på faktiskt

En väldigt stor hittade jag bland alla lagom och lite mindre. Faktiskt brukar de inte bli så himla stora just på det stället i skogen. Det var väldans torrt i marken även om det kommit en del regn på sista tiden. På vissa ställen där jag brukar få hoppa mellan tuvor och se mig för var det bara att traska på den här dagen. Vidare till nästa ställe.. Ibland kan svamparna verkligen se ut som bakelser där de står:

Jag tycker att flugsvampar hör till de allra vackraste i skogen, synd att de inte är ätliga för de ser så mumsiga ut. Det blev en bra dag i svampskogen och mycket härlig natur att njuta av. Funderade på varför jag smyger i skogen när jag går ensam?? Inte kan väl svamparna bli rädda och huka i mossan bara för att jag kommer och går? Konstigt hur man har saker och beteenden för sig ;)

Kram

Stackars...

I onsdags kväll knackade grannen på min dörr och frågade om jag hade skaffat en kattunge? Nej, svarade jag, hur så? Det ligger en på din uteplats... Bara att ta på sig skor och gå ut och inspektera. Den hördes på långt håll den lille stackaren. Inne i syrénhäcken bland alla nässlor låg en liten rädd stackare och efter lite stök och nässelbrända händer lyckas jag fånga den.
Stackars liten! Vad skulle jag nu göra med den?? Jag kunde ju inte för hela livet släppa ner den och lämna den i trädgården. Den är inte alls tillräckligt gammal för att överleva höst och vinter ute. Med ett stadigt grepp om nackskinnet tar jag med den in och gör ett "hem" åt den på toan, den är ju ändå ganska stor.
Jag ringer Djurens Vänner och talar om vad som hänt.

Stackars rädd liten kille gömmer sig under skåpen..
Dagen efter får jag komma till Djurens Vänner i Nässjö och låna en kattlåda och få lite mat till stackar'n. Plats har de ingen, så om han kan bo hos mig i några dagar? Vad har jag för val?? Ingen med hjärta kan väl slänga ut en så oskyldig liten varelse.

Så nu har jag en gäst på toan. Och med tålamod och ömhet har han nu börjat bli en trygg liten kille.

Det är härligt att ligga i knäet och spinna. Kan man få bli lite mera kliad tack? Efter någon dag till blev han så modig att han vågade utforska mig lite mera.

Dragkedjor har lockat katter i alla tider, så även denna. Han tittar gärna på mig och smakar försiktigt på ett finger, vänder upp hela magen och njuter för att i nästa stund glida ur knäet, gå ett varv och äta. Så kollar han läget.. sitter jag kvar kommer han tillbaka och kryper åter upp i mitt knä. Hur kan man överge en sådan härlig liten varelse??
Jag hör att han leker med sina små pappmöss och hoppas att någon vill ge honom ett namn och ett hem. Här i Sonarp är det ju precis lagom med Signe och mig. På fredag ska han åka till Katthemmet i Nässjö om ingen annan hör av sig före dess.

Kram

Höst

Grå himmel, regn och blåst. Årstiden för död och förmultning. Det luktar annorlunda i skogen nu men ändå ganska gott. Lite sött och blött. Mylla.
Samtidigt som hösten är vemodig med allt som vissnar kan den vara bedårande vacker med hög luft och färgprakt. Jag tror att jag älskar alla årstider, var och en på sitt sätt. I förrgår låg jag i solstolen och njöt, idag satt jag inne och tittade på regnet och det blev aldrig riktigt ljust ute.

Men att det multnar ute betyder näring till jorden så det orkar grönska igen. Så nu när det liksom är lite tillåtet att kura med te och bok under en filt är det samtidigt dags att plantera för kommande skördar..

Gula krusbär

Röda krusbär

Ett tänkt plommonträd

Jag har jobbat lite.. Och hoppas att det ska bära frukt så småningom. Det är lite rogivande att gräva och pilla bort sten, fylla hålet med ny jord och stoppa ner nya växter. Hopp om framtid kanske. Och man blir lite härligt trött i musklerna.

Och ännu är det nog sensommar.. vill jag tro ändå, för trädgården har fortfarande lite blomsterprakt att erbjuda både öga och näsa

Och det jag fyndar på mina många promenader kan förvandlas till lite mys de dagar då det är dags att kura under filten och lyssna på vindens vinande runt knutarna. Hösten är även stearinljusens årstid

Kram

Nya vägval

Tänkte ta en liten promenad åt det håll som pilen pekar..

...för inte har man väl roligare än man gör sig? Det görs lite nya vägar i närområdet nu i samband med att den nya stora kraftledningen ska byggas. Min förhoppning är att jag ska få en massa krokiga kombinationer att promenera (i alla fall så länge det inte behöver plogas).
Just idag hade jag tänkt att kliva upp på höjden för att se om de kommit någon vart sedan jag klev upp där med brorsan. Och jo, de hade kommit en bra bit. I alla fall så långt ögat nådde. Kul!! Då går jag åt det hållet så blir det nog en liten lagom sväng idag. Men eller hur.. efter nästan en kilometer möttes jag av detta

Det tog liksom lite slut. Men jag kan se att snart skola vägar mötas och jag kan gå ett helt "varv" utan att behöva vända. Ja, ja, bara att vända om och kliva upp på höjden igen.
Gjorde så och på nedvägen såg jag en avsticksväg som svängde åt rätt håll så jag tänkte se om den var "färdig". Oh! Den vindlade iväg så fint

Jippi tänkte jag och traskar iväg, ska bli spännande att se var den knyter ihop med den andra vägen som jag brukar ta ibland. Gick nog en kilometer och uppe på en höjd möts jag av en bedårande utsikt

...men vägen tog slut..
Bara att vända igen. Men jag får en rejäl promenad i alla fall. Gå gå gå gå, hela långa vägen tillbaka ner och runt för att komma ut på den ursprungligt planerade vägen.
Det är härligt promenadväder den här eftermiddagen, solen bränner lite härligt i skinnet och det är en svag bris. Hade varit ännu mera perfekt med sällskap och en picknickkorg, då hade man kunnat slå in på fler spännande vägar..

Men nej, det får räcka för idag. Kanske jag kollar in den här biten nästa gång när jag inte har gått så många återvändor. Eller när den ena är klar så jag slipper vända på den.

Kram