Inget gott som inte har nåt ont med sig

Eller var det inte så talesättet löd?? Ibland känns det så. Men jag ska börja med det bra.

I fredags klev jag på tåget mot Stockholm. En lugn och fin resa med en bra bok, tåget anlände till och med ett par minuter tidigt. Eftersom man oftast inte kan checka in tidigt på hotellen bestämde jag mig för att en andra frukost skulle vara på sin plats. Traskade Kungsgatan upp förbi Hötorget och slank in på ett kaffehak. Underbar varm macka med kalkon och ost och till efterrätt en quattro choclate muffin :) MUMS
Glad mage = glad Jessica.
Jag checkade in på hotellet och fick ett jättefint rum högst upp, lååångt bort från hissen och med en egen liten balkong. Synd att det inte var bättre väder. Sedan var det dags att njuta av stan, glo i skyltfönster och på folk. Lite lunch och mera promenad.

Efter att ha klättrat upp för ett par branta trappor hamnade jag på den här gatan.. och mindes mitt allra första tandläkarbesök (eller var det gireringsgatan??? ;)  ) Jag gick och småfnissade lite för mig själv och helt plötsligt befann jag mig i ett litet grönområde där jag fick börja skratta på riktigt:

Det blev ett par ordvitsar som sprang förbi i hjärnan..

En liten vila på hotellrummet innan det var dags att möta upp med några vänner inför kvällens stora begivenhet. Black Sabbath spelade på Friends Arena. Kanske inte den bästa konsert jag varit på men långt ifrån den sämsta. Lite orolig för ljudet var jag med tanke på allt dåligt jag läst om föregående konserter i den arenan. Det var en del sång i otakt och lite falskt ibland men gubben var glad och älskade publiken hela tiden. Ho-ho.. Och helt klart visade de att de fortfarande kan rocka och att de förtjänat sin plats i rockhistorien. De har ändå skapat några klassiker och banat väg för musiken.
När det var ungefär tre låtar kvar hände det. Det var som ett stort KLONG i huvudet och ett stort vitt sken i hela skallen. Jag trodde jag skulle svimma. My God, vad hände??!! Fick jag en glasflaska i huvudet eller är det såhär det känns när ett blodkärl brister? Jag hann tänka en del där jag satt på huk och höll om skallen. Sen kom ljuden tillbaka och jag hörde upprörda röster och en orolig kompis som undrade hur det var med mig.
Well, jag överlevde. Tur att det var nästan slut på konserten så jag kunde se färdigt. Men ont hade jag och frös gjorde jag så det blev ingen efterfest för mig.
På lördagen tyckte jag att det kändes ganska bra så efter en härlig frukost alldeles ensam i matsalen tog jag en morgonpromenad i Gamla Stan

Ett folktomt Stockholm med friskt promenadväder. Kan man annat än njuta? Jag fortsatte promenera omkring och vid halv tolv hade jag en lunchdate innan det var dags att ta tåget hemåt.

När jag vaknade hemma på söndagen var det inte lika bra. Jag blev yr vid små ansträngningar och trots vila hela dagen kände jag mig ganska onykter framåt kvällen. Det blev ett besök på akuten i Eksjö med undersökning och röntgen där det konstaterades att jag trots allt inte hade någon blödning i hjärnan men troligen en lättare hjärnskakning. Vila, vila, vila.
Idag är det tisdag och jag börjar känna att jag är på banan igen.

Farliga grejjor hårdrock, fråga Siewert Öholm ;)