Once in a lifetime?

Idag ville solen bryta igenom det tjocka molntäcket, inte mer än någon stråle ibland men ändå så att det kändes riktigt vårigt. Temperaturen gick upp emot fyra plusgrader och vinden var ändå uthärdlig. Jag måste liksom ut i trädgården för att samla "bevis" på att ljusare och varmare tider är på väg.
Lite lökar som vaknat:

 Rabarbern börjar visa sin vårröda näsa, ser årets chutney framför mig...

 Och sälgens små vita sötnosar...

Sista veckan i februari stundar och redan anas våren. Lite batteriladdning för att orka med de där bakslagen som ska komma, tre stycken är det väl innan Kung Bore slutligen drar sig tillbaka för säsongen.
Så jag blev sugen på en promenad, passa på en regnfri dag.

Jag traskade iväg bort mot de nya ledningsgatorna och tänkte att det skulle göra gott för flåset att gå uppför jättebacken i någorlunda rask takt. När jag passerar ett litet vattendrag som rinner under vägen hör jag värsta plasket.. Men HÄR kan det väl inte finnas fisk?!?!? Och det lät som en hyggligt stor en också. JAg stannar och spanar mot det grumliga diket och det plaskar igen. Jädrans vad stor men vad ÄR det för något?? Jättestor och lerbrun?? Jag står blickstill och lyssnar, tittar.. Nu rör det sig alldeles nedanför mina fötter och jag ser en nos och två ögon som stirrar på mig precis bredvid röret som går under vägen, den väser lite ilsket. Blixtsnabbt får jag upp mobilen för att fota.
EN UTTER:

 Jag hinner inte fånga den när den är som närmast men den är där under plankan.. ser ni?? Helt otroligt! Inte trodde jag att man kunde få se dessa djur i ett litet dyigt dike mitt på dagen. Här hemma hos mig.. Och att jag dessutom lyckades fånga den på bild!
Åh, jag älskar naturen. Vissa dagar känner man sig liksom lite extra lyckligt lottad och det här är absolut en sådan.

Jag har sett en livs levande utter.. i vilt tillstånd. Lyllo mig!

Nya kläder?

Det är mycket nu.. Jag tvättar och tvättar och skriver listor och promenerar. Konstigt det där hur tiden varierar sig. För flera månader sedan planerade jag för semester i mars. Tre långa veckor på andra sidan Atlanten ska det bli. Sen.. om några månader.. jättelångt fram i framtiden. Först ska det vara jul och kalla vintern i januari och februari.
Dagar blir till veckor som blir till månader, julen passerar med gott och ont. Januari kommer med vinter och helt plötsligt är det slutet av februari och all den där tiden som var kvar är som bortblåst. Inte så att jag klagar, jag ser fram emot min semester. Men det är så mycket jag ska hinna innan, jag har knappt ens skrivit klart listorna på saker som ska skaffas, tvättas, packas och tänkas på. För att inte tala om att jag inte ens har börjat göra det som är tänkt att stå på listorna. Ja, ja, jag lär nog hinna. Det jag har glömt får jag klara mig utan eller skaffa nytt.

På tal om det så är våren på väg. Det är den alltid. Inte alltid att det märks när vi ligger på soffan Signe och jag. Snön yr och vinden tjuter runt husknuten. Filtar, värmeljus och sprak i kaminen hjälper föga vissa kvällar..

Eeeehh...
Fast Signe verkar inte direkt lida av vinter.. Men nu är det ändå så att våren är på väg. Igår kröp det runt en nyckelpiga på köksbordet. En liten röd glädjeprick på duken :) Undrar vart den legat gömd och vad som lockat fram den nu?? 
Så när jag satt och åt kände jag en liten duns på huvudet och ner i tallriken trillar den lilla nyckelpigan... Kanske ska jag få en ny hatt tänker jag och ler lite medan jag pillar bort den. Lite senare när jag sitter i soffan känner jag hur det killar lite i hårfästet och viftar lite förstrött med handen. Efter en stund killar det mera men på halsen istället så jag vevar till lite och ner på magen trillar en...: nyckelpiga. Det måste vara ny kläder på gång!!
Eller åtminstone vår, för den är alltid på väg.