Once in a lifetime?

Idag ville solen bryta igenom det tjocka molntäcket, inte mer än någon stråle ibland men ändå så att det kändes riktigt vårigt. Temperaturen gick upp emot fyra plusgrader och vinden var ändå uthärdlig. Jag måste liksom ut i trädgården för att samla "bevis" på att ljusare och varmare tider är på väg.
Lite lökar som vaknat:

 Rabarbern börjar visa sin vårröda näsa, ser årets chutney framför mig...

 Och sälgens små vita sötnosar...

Sista veckan i februari stundar och redan anas våren. Lite batteriladdning för att orka med de där bakslagen som ska komma, tre stycken är det väl innan Kung Bore slutligen drar sig tillbaka för säsongen.
Så jag blev sugen på en promenad, passa på en regnfri dag.

Jag traskade iväg bort mot de nya ledningsgatorna och tänkte att det skulle göra gott för flåset att gå uppför jättebacken i någorlunda rask takt. När jag passerar ett litet vattendrag som rinner under vägen hör jag värsta plasket.. Men HÄR kan det väl inte finnas fisk?!?!? Och det lät som en hyggligt stor en också. JAg stannar och spanar mot det grumliga diket och det plaskar igen. Jädrans vad stor men vad ÄR det för något?? Jättestor och lerbrun?? Jag står blickstill och lyssnar, tittar.. Nu rör det sig alldeles nedanför mina fötter och jag ser en nos och två ögon som stirrar på mig precis bredvid röret som går under vägen, den väser lite ilsket. Blixtsnabbt får jag upp mobilen för att fota.
EN UTTER:

 Jag hinner inte fånga den när den är som närmast men den är där under plankan.. ser ni?? Helt otroligt! Inte trodde jag att man kunde få se dessa djur i ett litet dyigt dike mitt på dagen. Här hemma hos mig.. Och att jag dessutom lyckades fånga den på bild!
Åh, jag älskar naturen. Vissa dagar känner man sig liksom lite extra lyckligt lottad och det här är absolut en sådan.

Jag har sett en livs levande utter.. i vilt tillstånd. Lyllo mig!