Jag kan!

I lördags förmiddag lämnade jag ett regntungt Nässjö för att åka söderut. Slutdestination Kastrup men först på söndagen. Jag planerade att dricka ett par finöl med en god vän i Malmö på lördagskvällen först. Så jag satte mig i bilen och började mata mil på E4.
Som vanligt funderar jag en hel del där jag sitter bakom ratten, den här dagen att medtrafikanter allt oftare börjar kännas som mottrafikanter som konkurrerar om filutrymme. Vansinnesomkörningar på insidan och fort ska det gå. Krama varandra i trafiken var det nån som myntade för länge sedan, idag sker visst dessa kramar så hårt att plåten skrynklar sig..

Väl i Malmö checkar jag in på hotellet, njuter av en låååång skön dusch och vilar lite. Det där med lång skön dusch får jag passa på med när jag är borta eftersom det aldrig verkar vilja regna. Vattennivån i brunnen ökar inte direkt här hemma om man så säger.

Kvällen blev mycket trevlig. Finöl på uteservering med samtal om allt som är viktigt här i livet och lite småsnack om en och annan ovesäntlighet hanns med. När uret visade att söndagen anlänt för en timme sedan tyckte jag nog att det var dags för sängen, bilfärden skulle ju fortsätta om några timmar.

Söndag morgon och hotellfrukost bland barn med olika nivåer av Damp. Jag verkar alltid hamna mitt i cirkusen, det var till att hålla i grejorna jag burit till bordet om jag ville ha dom kvar. Lite samma regler i en frukostmatsal som på E4 kände jag... Nåja, frukost intogs och jag packade i ordning min väska. Chattade lite med resenären och tidsplanen verkade följas.
Dags att åka. Väl nere i P-garaget hamnar jag bakom en BMW som står och tutar vid vikdörrarna. Han backar lite, kör fram och tutar lite till. Efter ett tag verkar han ändå komma på att han haft så bråttom iväg att han inte sett att man ska trycka på en knapp för att dörrarna ska öppna sig. Eller så hade han väl helt enkelt kört mot färdriktningen där nere i djupet.... Nåväl, dörrarna gled till slut upp och han försvann med sina passagerare i ett däcktjut. Jag avvaktade en stund så jag skulle slippa komma ifatt vid nästa dörr.

Efter lite gräl med GPSen som bara ville svänga höger hela tiden kom jag tillslut upp på bron och över sundet. Tjugo minuter före planerad landning så en kaffe på Starbucks kunde jag unna mig. Småpratade lite med kassören som efter en stund frågar varifrån jag kommer, -Sverige svarar jag. Ha en trevlig helg svarar han på skånska. Varpå jag brister ut i skratt och säger att jag alltid byter till engelska när jag passerar bron eftersom danska språket allt är lite klurigt. Han höll med och jag gick och satte mig med min kaffemugg.

Plan landar och bror anländer. Jag står på P7 säger jag och vi släpar dit all packning. Bilen hittas och väskor stuvas in. Vi sätter oss och jag startar bilen Men vad tusan var det där för PLING??? P-broms ur funktion... Varför måste den bli ur funktion i aktiverat läge då?? Inte helt enkelt att flytta bilen då.

Jag provar att lägga i och ur några gånger. Gungar lite på växlar. Inget hjälper. Försöker få tag på någon som kan något om sånt här.
Har ändå inga verktyg så tillslut ringer jag försäkringsbolaget. Dansk bärgare kommer till fots, frågar vad som hänt och jag förklarar. Förklarar även att jag provat att köra iväg några gånger men att bromsen ligger hårt på på höger hjul. På typiskt karlvis sätter han sig i bilen och provar han också.

Lite diskussioner fram och tillbaka i telefon så bestäms det att det ska komma en snubbe i en servicebil så ska vi nog kunna lösa det här på plats. Han har verktyg... Bra, en timmes väntan bara. När vi traskat tillbaks till terminalen för att gå på toa ringer telefonen igen. Om jag kunde komma tillbaka till bilen så skulle han prova en grej till?
Sure. han gjorde bilen strömlös och provade igen. ingen skillnad. Mera telefonsamtal och de har kommit på att de inte kan hjälpa mig på annat sätt än att köra bilen till verkstad. SUCK.

Som tur är har jag en fantastisk vän som via sms förklarar vad jag behöver för verktyg och hur jag ska göra. Brorsan surfar lite och hittar ett öppet Harald Nyborg. Vi traskar tillbaks till Terminalen igen och tar en taxi. Jag skuttar in och handlar verktyg medan brorsan väntar med taxin. Tillbaks i P-huset blir det att byta t-shirt till en som inte är vit och börja jobba.

Svettigt.
Orginaldomkraften var såklart tvungen att glida iväg en gång också... Pang, så landade bilen på bromsskivan! Jag hann som tur var få ut huvudet och inga kroppsdelar var under. Nästa försök säkrade jag upp med reservhjulet under länkarmen och det hjul jag skruvat loss under tröskeln. Tur att brorsan hade ett litet survivalkit i packningen. Ficklampa och multiverktyg gör susen i ett mörkt parkeringshus.
Skruva, skruva, skruva och vips var elmotorn borta och kolven tillbaka så hjulet snurrar igen! Att jag kan jag!!
Vi åkte hemåt ganska mycket senare än planerat till ett taktfast PING PING PING.

Men hem kom vi