Museum

Första museumet att besöka på den här vändan blev Museum of Pop Culture, samma museum som jag nog har besökt varje gång jag varit i Seattle.Det ligger precis bredvid Space Needle så den får man lite på köpet, gör sig dessutom bättre på bild än själva museumbunkern ;) . De har alltid någon ny utställning eller en som är sevärd igen. Största nyheten i år var annars namnbytet: MoPOP istället för EMP. Huvudattraktionen för min del var

 En hel hall med foton på Bowie. Lite berättelser om hur bilderna kommit till och en del citat från Bowie själv och fotografen. De andra utställningarna vi såg var om Star Trek och Science Fiktion. Det finns en attraktion till som är knuten till området

En monorail!
Den går bara mellan city och MoPOP, inga mellanstationer. Lagom läskig måste jag säga... Mitt sällskap placerade sig längst fram i vagnen

Som ni ser sitter man liksom utanför själva banan. Ingen underbar känsla när det svänger och hastigeten är dryga 50km/h... tur att det inte var så lång sträcka.

Museum nr 2 blev Museum of Flight (Boeing)

En väldans massa flygplan. Och Rymdraketer med det som hör till. Det krävs ju lite byggnadsvolym för alla dessa skapelser och svåra att fånga på bild är de, känslan blir inte lika överväldigande. Jag försökte fånga rymdfärjan men det gick inte alls. Men man kunde kliva upp i den och få en känsla av hur stor eller liten den är. Den som står på det här museumet har inte varit i rymden men det är i den som de utbildar rymdfarare.
Funderade en stund på att byta yrke...

Men jag är inte mycket för det där med krig. Roligare då att kunna kliva ombord på allra första Air Force One och spana in konferensrum (med riktiga gammaldags telefoner), sovplatser och toaletter. Eller Boeing 747, synd bara att övervåningen var stängd. Concorden var ju häftig...

Jag fick huka mig i dörröppningen men det var faktiskt ståhöjd inne i planet. Förr siktade man på snabba resor, idag vill man frakta så mycket som möjligt på varje tur.

Tredje museumet blev SAM, Seattle Art Museum. Lite äntligen... varje gång jag har gått hit tidigare så har det varit stängt. Kan bero på att jag tydligen alltid tyckt att tisdagar har varit bra dagar för museum.... Här fanns allt från likkistor

Till konstiga kostymer

Porslin, glas och skulpturer av alla slag och varianter. Tavlor såklart...

Efter den rundan var jag helt säker på att jag gjort mig förtjänt av årets besök på Cheesecake Factory så dit bar det av. Självklart skulle det bli en Oreo, jag äppnade inte ens menyn

Och nej, jag orkade inte hela i år heller. Lite farsinerande att grädde kan lätta upp en efterrätt..

En dag på stan

Tisdag....
Alla vet väl att det är veckans tråkigaste dag? Inget undantag den här veckan. Kollade ut genom fönstret och tyckte det såg hyggligt ut så jag bestämde mig för en morgonpromenad till parken. Jag hann inte gå särskilt långt innan det började trilla ner små, kalla och blöta partiklar från ovan.
Upp med luvan och traska vidare.
Efter ytterligare ett kvarter fick jag fälla upp paraplyet. Här kunde jag ha vänt och gått tillbaka men det var ganska skönt att röra på sig och i lägenheten snarkades det så jag traskar på och tänker att det är nog inget ihållande.
Tar ett varv i parken, tittar på änderna som plaskar runt i en damm och blommorna som fortfarande finns. Går mot stan. Kaffe kanske? Jo, det blir nog bra. Hittar ett Starbuck's för de har garanterat fritt wifi, beställer en STOR frappuchino med extra kaffe och slår mig ner. Har ett par vykort att skriva också.
Efter kaffet styr jag vidare mot stan och tänker att jag kan ta svängen förbi utsikten och över motorvägen, paralyet får åka fram igen. Kunde ju ha passat på att pinka innan jag lämnade Starbuck's.... dripp, dropp på paraplyet... långt att gå... tralala... dripp, dropp.... vart finns närmsta bra ställe med toalett? Visst ja, REI ligger utmed den här vägen. Så hur långt kan det va? Paraplyet kan i alla fall fällas ihop men det känns som en evighet innan jag kommer fram dit. Trappa upp var det också, skynda, skynda. Jippi!!! Ingen kö \o/
Sen fanns det ju en massa grejer att se och klämma på i den här affären också.

När jag styr vidare har det i alla fall slutat regna. Det börjar nog närma sig lunch så jag går mot Pacific Place. Burgare på Johnny Rockets får det bli. Kolla bioutbudet (det har ju börjat regna igen), men nej, den enda film jag vill se har vi pratat om att se sen.
Så jag fäller upp paraplyet och går vidare. Ja, jag kan ju gå på Seattle Art Museum. Bra idé. Fördelen med vädret är att det inte är så många att knuffas med på trottoarerna. Kommer i stort sett hela vägen till entrén innan jag inser mitt misstag. Det är ju TISDAG.... Inga museum öppna då.

Näha.... Nästa idé...

Regn och rusk ute men affärerna har öppet. Rea och fritt wifi. Tjoho!!

Mycket gå blir det

Torsdag blev det ett par turist-måsten. Pike Place Market är ett sådant, ett virrvarr av våningar, gångar och butiker. Det säljs allt möjligt: kryddor, begagnade böcker, försk fisk, kläder, tingeltangel, gamla serietidningar och film/reklam-affischer. Jag har nog fortfarande efter massor av besök sett allt. Köpte kaffe på allra första Starbuck's också, det hör ju till när det är turistdag.
På kvällen skulle vi äta lite fint så brorsan hade bokat bord på en Indisk restaurang som skulle vara både veganvänlig och allergivänlig. Well, det senare var den inte. Spännande när de lista cashewnötter i ca hälften av de rätter som faktiskt innehåller det... Nåja, mat i magen och dit går jag väl inte nästa gång jag kommer över.

Fredag bjöd på en alldeles fantastisk morgon

Det är fortfarande sommar här, jag traskar runt i shorts och t-shirt på dagarna och njuter av värme på skinnet. Inte kallt i skuggan heller.. Äntligen! På kvällen går man hemåt med bara en tunn kavaj som överdrag. Såklart det inte är högsommar längre men fullt njutbart.
Efter frukost nyttjade vi det fina vädret och gick till Japanska Trädgården. Kanske en dryg halvtimmes promenad dit och en hel del backar men helt klart värt det

Lite alger i vattnet då... men vackert. Så rogivande. Det finns gott om små bänkar att sitta på och fundera över tillvaron om man vill eller behöver, måste bli alldeles ljuvligt här om några veckor när höstfärgerna kommer. Lite lunch och sedan alla backar tillbaka.

Lördag drog vi ut i vildmarken. Till brorsans älskade Mount Reinier. Det pågår lite skogsbränder i de trakterna men det skulle vara ok nu, vägarna upp öppna och vinden åt andra hållet typ. Fast under bilresan dit var det så man undrade ibland. På vissa håll låg röken tämligen tjock och det osade ganska bra.
Vi fortsatte. När vi kom högre lättade det fast i horisonten såg det hela tiden disigt ut. När vi väl parkerat och klivit ut kändes höjdskillnaden väldigt väl temperaturmässigt i alla fall. På med ett par tröjor, bättre skor och upp med ryggan: Här ska vandras! Direkt när vi lämnade parkeringen började uppförslutet och jag började undra lite vad jag gett mig in på. Nu var vi inte direkt JÄTTEhögt upp men luften är tunnare och med astma kan jag erkänna att det inte var helt lätt att försörja hela kroppen med allt syre den behöver.
Med så mycket uppförslut behöver musklerna en hel del om inte mjölksyran ska vinna. Låååångsamt fick det bli. Som tur är måste man ju stanna och titta på utsikten ibland också

Tjusigt som bara den. När vi kommit "upp" så blev det lite blåsigt också, bitvis ganska isiga vindar men bara att hålla i hatt eller luva och fokusera på det vackra

Det här brukar vara en frusen sjö men sommaren här har tinat upp den helt i år, ingen tillstymmelse till is kvar där inte. Men på bergstopparna syns en del snö och is

Och så for det blev lä eller vinden avtog blev det riktigt skönt i luften. Bitvis på den här promenaden så önskade i alla fall min hjärna att det funnits någon typ av räcke

Well, nästan så jag får lite handsvett bara av att titta på bilden jag tog. Men "face your fear" som man säger. Jag har ju ändå vandrat ner en bit i Grand Canyon så det här skulle nog funka. Vilket det gjorde, brorsan slapp ringa räddningen.

Och alla vyer på vägen gjorde att det var helt värt besväret och lite svindel. Vad gör det att luftrören inte riktigt räcker till mellan varven när jag får njuta av naturens skådespel och sedan slå mig ner och äta världens godaste medhavda mackor? Inte ett tusan något! Det här går att leva på ett tag. Så jag sällar mig till bergets fanclub. Inte för att jag tänker klättra upp på den snöklädda toppen någon gång men naturen runt kan nog få nya besök framöver.
Och på hemvägen fick jag ju köra brorsans "gamla" S5a ;)

Soliga Seattle

Första dagen..
Som alltid vaknar jag flera gånger under natten, kroppen verkar inte fatta att jag pinkade en timme tidigare eller att jag inte sovit på ett dygn. Klockan halv sju slutar jag snurra i sängen och kliver upp, frukostdags. En hel balja kaffe senare blir det dags att duscha av sig gårdagens resa och ge sig ut. Jag brukar alltid promenera till Volunteer Park första dagen, det är ett lagom sätt att låta kroppen komma igång efter resdagen. Så jag drog med mig kompisen och traskade iväg.
Vi började med yttersvängen genom parken bort till Lake View Cemetary, precis vig ingången finns en utkiksplats

Lake View beskriver det hela ganska bra.

Det är en vacker begravningsplats belägen över en kulle, kan väl säga att en och annan välbergad person grävts ner här. Stora monument och sarkofager, sirliga och blanka stenar varvat med väldigt gamla knappt läsbara plattor i marken och minnesplaketter på en vägg. Det finns en grav här som lockar en hel del turister också

De flesta som besöker det här stället verkar dock komma med bil, kliva ur och plåta, kanske göra några fåniga poser och sedan åka igen. Gå omkring verkar lite annorlund... jag går...

Vi gick tillbaka till parken och åt lite matsäck innan vi tog svängen till vattentornet

Vi fick trängas med några skolklasser den här dagen, de passar viss på att lufta ungarna så länge vädret tillåter. I alla fall traskade vi upp och kollade in utsikten och sedan ner igen..

Det blev ett besök på en bokhandel som är inriktad på teknik i alla möjliga nivåer, de hade även kafé och ölrättigheter. Så en öl och en scone men en massa prat blev det också när vi handlat klart. Kul med annorlunda ställen.
Väl tillbaka i huset igen tog vi med oss lite dryck upp på takterrassen för att njuta av väder och utsikt

Härligt med sommar kan jag säga!

Vi lagade middag när brorsan kommit hem och sedan var det dags för bio. Star Trek Beyond skulle ses. Nu var det ju inte en helt vanlig bioföreställning utan en med livemusik.

Det var alltså Seattles Symphoniorkester som spelade all bakgrundsmusik live med dirigent till filmen. Hej så intensiv filmupplevelsen blir på det här sättet. Om man dessutom lägger till en amerikansk publik som gärna jublar, skrattar och applåderar till det som händer både på duken och musikmässigt blir det en upplevelse att minnas. Wow liksom!

Äntligen!

Äntligen har jag semester.
Första helgen gick åt att städa, tvätta och packa. Förbereda inför resan helt enkelt. Blev lite fara runt och hitta det sista som skulle inskaffas för att tas med. På söndagsförmiddagen var i alla fall väskan packad så gott det gick, troligen har jag blivit bättre på att inte ta med en massa onödigt för det blev inte lika fullt som det brukar. Jag behövde inte stuva om massor med gånger och trycka för att få igen dragkedjan. Tung blev sen ändå...

Så ringde klockan på måndagsmorgonen och det var dags att börja den riktiga delen av semestern. Jag var i Nässjö strax efter halv sju på morgonen för att lämna bilen på lite "spa" medan jag ändå inte behöver den. Tåget skulle inte gå förrän strax före åtta, det fick bli en frukostfika på Thimons. Kaffe och en muffins med hallon och vit choklad. Är det semester så är det.
Det började bra. Tåget var bara ca 10 minuter sent till Malmö och det räknas ju knappt. Jag gick till Forex för att köpa lite Dollar, cash is king eller vad det heter. Traskade mot hotellet och jag fick checka in redan strax efter 10. Helt fantastiskt! Så skönt att få in allt på rummet och slippa fixamed det senare.

Dessutom blev jag uppgraderad. Hade bokat ett litet cabinrum utan fönster och fick denna härliga breda säng och utsikt utan kostnad. Dessutom är badrummet större. Tack Scandic.
Jag hade bokat en massage för att riktigt skämma bort mig före flygresan. Det blir säkert helt underbart när träningsvärken väl har släppt. Lite lunch och lite slappa på rummet innan jag träffar mitt resesällskap för middag och slutcheck att allt är fixat.

Klockan 05 på tisdagsmorgonen kliver jag upp. Dags att duscha och fixa till sig lite inför flyget. Öppnar mailkorgen och hittar mail från Air Canada. Du kan nu checka in på din flight... och förresten så har vi infört något vi kallar för eTA. Det måste du ha om du ska komma till oss i Canada. Eller om du ska mellanlanda här. Okej, en liten stunds lätt panik: det här skickar de alltså samma morgon som flyget går? Läser och begrundar, vidarebefordrar även mailet till brorsan så att han också kan läsa samma sak som jag.
Men nej, det ska inte gälla oss eftersom vi inte gör en kanadensisk gränskontroll i Toronto utan passerar direkt över en fiktiv amerikansk gräsn med deras gränskontroll, en såkallad transborder utan att passera in i Kanada. Så lugn och fin.
Möter upp mitt sällskap strax efter halv åtta och traskar till tåget. Mot Kastrup och vi är på väg!! Kommer upp i stora hallen och går till incheckningsapparaterna. Funkar inte. Nähä. Går till en dam och frågar vart Lufthansas incheckningsdisk är. Går dit hon pekar och får veta att vi måste gå till terminal 2 för att checka in. Okej. Men den är stängd... Hur länge då?? Ingen som vet, det har hittats en annorlunda väska där.. Åhå, det här blir ju kul.

Hela hallen packad med folk som väntar på att terminal två ska öppna...

Nåja, vi ser via nätet att flyget fått ny avgångstid så det är väl någorlunda ok. Vi väntar.... och väntar... försöker utan framgång göra online-incheckning. Fortsätter vänta... ser lite uppdateringar på nätet om det som händer och fortsätter vänta. Det kommer en personal och kunggör att snart ska terminalen öppna, inget har exploderat och vi ska vara rädda om varandra i trängseln.
Går till terminal 2.

Köar... och köar.. ingen panik alla vill med alla flyg. Köar... Kommer äntligen fram till disken och får veta att vi måste ha eTA. Nej, säger jag. Vi ska göra en transborder i samma terminal som vi landar på Toronto och ska inte behöva det. -Jo, svarar damen. Jag kan inte checka in er utan att ni har en sån. Nähä, man har inte mycket att säga till om. Bara att hala upp mobilerna och ansöka. Tydligen har inte utbildningen av det alldeles nya systemet gått hela vägen fram. I alla fall står vi där med vödigt stressade fingrar och genomför ansökan. Vi får den bekräftad via mail efter ca två minuter och blir incheckade. Okej, nu är det 45 minuter till boarding och 35 minuter kö i securityn. Suck. Småspringer tillbaka till den andra terminalen för där är kön mycket kortare. Och gaten vi ska till ligger ändå på det hållet. Köar... köar... och så är vi igenom. Traskar mot gaten och vi är där hela tio minuter före boarding. Ingen shopping och ingen flygplatsöl.

Vi kom ombord i alla fall och hade alldeles utmärkta platser med gott om benutrymme. Nu brorsan är vi ändå på väg!! Bra filmutbud, hyggligt käk och lite vin. En väldigt behaglig resa, inte alls gungigt och luftgropigt. Utom just när jag hade bestämt mig för att köa till toan. Lite typiskt men det gick ju bra i alla fall.

Väl i Toronto löpte gränskontroll och security fint. Vi fick båda komma in i USA. Woho!! Och tack vare förseningen blev bytestiden på den här flygplatsen ganska lagom. Lite längre än nödvändigt men helt stressfri. Gött.
Och så hann vi med flygplatsölen! Eller faktiskt två. På nästa plan och fem nya timmar i luften. Nu var det dags att flyga in i solnedgången

Och lite mer än ett dygn efter uppstigning i Malmö landar vi så äntligen i Seattle. Rusning mot första bästa toalett och sedan promenad mot bagagebanden. Brorsan hade som vanligt kollat vilket band det skulle dyka upp på och skickat ett meddelande. Är det limousinservice så är det. Tack. Och vårat bagage kom rullande på bandet samtidigt som vi kom dit. Slut på köandet...

Äntligen framme efter en hyggligt blandad resa.