Mycket gå blir det

Torsdag blev det ett par turist-måsten. Pike Place Market är ett sådant, ett virrvarr av våningar, gångar och butiker. Det säljs allt möjligt: kryddor, begagnade böcker, försk fisk, kläder, tingeltangel, gamla serietidningar och film/reklam-affischer. Jag har nog fortfarande efter massor av besök sett allt. Köpte kaffe på allra första Starbuck's också, det hör ju till när det är turistdag.
På kvällen skulle vi äta lite fint så brorsan hade bokat bord på en Indisk restaurang som skulle vara både veganvänlig och allergivänlig. Well, det senare var den inte. Spännande när de lista cashewnötter i ca hälften av de rätter som faktiskt innehåller det... Nåja, mat i magen och dit går jag väl inte nästa gång jag kommer över.

Fredag bjöd på en alldeles fantastisk morgon

Det är fortfarande sommar här, jag traskar runt i shorts och t-shirt på dagarna och njuter av värme på skinnet. Inte kallt i skuggan heller.. Äntligen! På kvällen går man hemåt med bara en tunn kavaj som överdrag. Såklart det inte är högsommar längre men fullt njutbart.
Efter frukost nyttjade vi det fina vädret och gick till Japanska Trädgården. Kanske en dryg halvtimmes promenad dit och en hel del backar men helt klart värt det

Lite alger i vattnet då... men vackert. Så rogivande. Det finns gott om små bänkar att sitta på och fundera över tillvaron om man vill eller behöver, måste bli alldeles ljuvligt här om några veckor när höstfärgerna kommer. Lite lunch och sedan alla backar tillbaka.

Lördag drog vi ut i vildmarken. Till brorsans älskade Mount Reinier. Det pågår lite skogsbränder i de trakterna men det skulle vara ok nu, vägarna upp öppna och vinden åt andra hållet typ. Fast under bilresan dit var det så man undrade ibland. På vissa håll låg röken tämligen tjock och det osade ganska bra.
Vi fortsatte. När vi kom högre lättade det fast i horisonten såg det hela tiden disigt ut. När vi väl parkerat och klivit ut kändes höjdskillnaden väldigt väl temperaturmässigt i alla fall. På med ett par tröjor, bättre skor och upp med ryggan: Här ska vandras! Direkt när vi lämnade parkeringen började uppförslutet och jag började undra lite vad jag gett mig in på. Nu var vi inte direkt JÄTTEhögt upp men luften är tunnare och med astma kan jag erkänna att det inte var helt lätt att försörja hela kroppen med allt syre den behöver.
Med så mycket uppförslut behöver musklerna en hel del om inte mjölksyran ska vinna. Låååångsamt fick det bli. Som tur är måste man ju stanna och titta på utsikten ibland också

Tjusigt som bara den. När vi kommit "upp" så blev det lite blåsigt också, bitvis ganska isiga vindar men bara att hålla i hatt eller luva och fokusera på det vackra

Det här brukar vara en frusen sjö men sommaren här har tinat upp den helt i år, ingen tillstymmelse till is kvar där inte. Men på bergstopparna syns en del snö och is

Och så for det blev lä eller vinden avtog blev det riktigt skönt i luften. Bitvis på den här promenaden så önskade i alla fall min hjärna att det funnits någon typ av räcke

Well, nästan så jag får lite handsvett bara av att titta på bilden jag tog. Men "face your fear" som man säger. Jag har ju ändå vandrat ner en bit i Grand Canyon så det här skulle nog funka. Vilket det gjorde, brorsan slapp ringa räddningen.

Och alla vyer på vägen gjorde att det var helt värt besväret och lite svindel. Vad gör det att luftrören inte riktigt räcker till mellan varven när jag får njuta av naturens skådespel och sedan slå mig ner och äta världens godaste medhavda mackor? Inte ett tusan något! Det här går att leva på ett tag. Så jag sällar mig till bergets fanclub. Inte för att jag tänker klättra upp på den snöklädda toppen någon gång men naturen runt kan nog få nya besök framöver.
Och på hemvägen fick jag ju köra brorsans "gamla" S5a ;)