Oåret 2016

Mitt hus

Ganska talande bild. Ett härligt krypin vid regnbågens slut, vackert beläget i vad som kan kännas som mitt i skogen. Å andra sidan ser du ju molnen som hänger över.... I år har de trillat ner allihopa. Rakt på mitt hus och orsakat det ena efter det andra.

Man kan väl säga att det började med värsta influensan när jag besökte Sweden Rock, det som skulle bli den bästa festivalen ever sett till årets lineup. Ah well, det blir inte alltid som man tänker sig. Tur jag hade med mig en burk Alvedon så jag klarade sista dagen och hemresan.
Väl tillfrisknad skulle det städas inför brorsans besök, knappt feberfri trodde jag först att jag såg syner

Men tyvärr, huset var invaderat av svamp, den där läskiga sorten som sprider sig som eld i fnöske. Bryt ihop och kom igen har jag sagt till mig själv många gånger.... första fasen av det jobbet finns beskrivet tidigare i bloggen.

Första rummet blev "klart" och det var dags att sätta igång med nästa. Stort slit och släp och en hel del tandagnissel när eländet visade sig vara värre än förväntat. Ut med kaminen och fram med storklustret, en del agressioner dundrade i alla fall iväg där. Slå, gräv, slå. gräv. Ut med hela bjälklaget. Damm. Damm överallt!! Jag liksom typ hatar damm nuförtiden. Överallt lade sig ett lager damm. Äckligt damm från betong och jord.

Det är ganska jobbigt att behöva bo mitt i ett renoveringselände som det inte går att stänga dörren om. I alla fall blev det dags för mig att åka på semester. Tur att den var bokad och betald redan i mars annars hade jag säkert ställt in. På morgonen avresedagen när jag satt och åt frukost så rann det vatten ur de tomma värmeledningarna.... så här lämnade jag stället

Jag hade tre fantastiska veckor då brorsan skämde bort mig och jag skämde bort mig och det var helt skönt att koppla bort det där hemma ett tag.

Jag kom hem till ett rum som hade både golv och väggar så det var väl bara att börja jobba igen

Spackla och slipa och spackla och slipa. Samtidigt som jag funderar på vad jag ska ha för tapeter.... Jag gillade ju de gamla väldigt mycket så helt lätt att tänka nytt var det inte.
Mellan allt spackel och slip bar jag vattendunkar... Brunnen var nästan tom så det var till att vara sparsam med dropparna. Duscha och tvätta på annat ställe än hemma, hämta vatten i dunkar till matlagning och spolning i toaletten. Blommorna vill ju ochså ha vatten förresten.... och bara att tvätta händerna utan rinnande vatten kan ju få en att sucka lite. Savetter är en bra uppfinning...
Ett resultat i nya sovrummet blev det i alla fall och när de nya tapeterna väl var uppe såg jag att det inte alls passade med möblerna längre... Bara att måla då ;)

Blev rätt fint ändå.

Man kan tycka att det hade räckt såhär. Men inte riktigt. En kväll strax innan jag flyttade tillbaka till mitt sovrum låg jag på soffan och hade nästan somnat när jag hörde ett obekant ljud. Någon sorts tickande fast oregelbundet. Till slut blev jag så fixerad att det bara inte gick att ligga kvar, bara att kliva upp och försöka lösa mysteriet. Stannade till i hallen och lyssnade... nä... jo.... ja, från köket kommer det! Kanske har jag inte stängt kranen ordentligt? Kanske en vattenflaska som låter? Jag kliver in i köket och väntar. Det tar en stund, sedan hör jag ljudet igen: PLUPP! Det konstiga var bara att ljudet kom från där mina fötter befann sig. Jag tittar ner och ser en blöt fläck på golvet. Men hur?? Mitt på golvet?? Vänder blicken uppåt och där i taket hänger en vattendroppe. SUCK!!!
Upp på ovanvåningen. lokaliserar läckan till ett vattenledningsrör i förrådet. Alltså, hur mycket otur kan man ha??
Nåja, läckan tätades dagen efter av kära far och försäkringsbolaget kontaktades.
Ett par dagars lugn och ro infann sig innan nästa katastrof: Värmepumpen slutade fungera. Eller inte helt. Den slutade fungera vid minusgrader. Massor med turer om det men det verkar ha löst sig så att reparation kan ske runt jul.
Så.... vågar jag andas ut nu?? Det är ju ett par veckor kvar det här året. Håller alla tummar jag har att jag har fått min beskärda del nu.
ETT STORT TACK!!!!! Till alla ni som hjälpt mig i både stort och smått. Ni vet vilka ni är, ni är ovärderliga. Ingen nömnd ingen glömd som man säger.

Kram

Kramar ur det sista...

Ur semestern alltså.
Torsdagen åkte vi först till leksaksaffären (Fry's) fär lite shopping. De hade inte det som eftersöktes så det fick bli lite annat istället. Så kan det gå... Burgare på ett fint burgarställe till lunch sen drog vi till andra sidan om stan för ett återbesök på Outleten. Nu har jag för många Converse igen.... Att det ska hända varje gång ;) Fast jag har ju nästan gått helt slut på de jag åkte i så nåja..

Fredag var lite halvkass väder så det fick bli besök på museum. Star Trek var specialutställningen nu. Jag fick möjlighet att titta mer noggrant på utställningen om Nirvana, sist jag var där var den ny och det var hur trångt som helst. Nu gick det bättre.
Efter lunch tog vi efterrätt. Jag ville gärna ha en bit cheesecake av favoritsorten innan hemfärd

Japp, den innehåller en massa Oreo's. Hur mumsig som helst. Jag har dock aldrig lyckats äta upp en hel bit...
På kvällen blev det filmkväll. Temat var såklart Star Trek, inspirerat av dagens kulturella evenemang

Det funkade till både pizza och popcorn

Upp tidigt på lördagen för brorsans lördagstradition på gymet. Själv passade jag på att lyxa på SPA-avdelningen en gång till. Annan massör men lika bra upplevelse. Lunch och promanad till stan på eftermiddagen. VÄLDIGT sen middag. Bordsbokningen var 20.30. Men gott var det, tur det så det var värt att vara vaken så länge ;)

Sista dagen så... i Seattle. Tvätt på förmiddagen och fotbollsmatch hos bekanta efter det. Lite rosé och tilltugg till en match som nog ingen egentligen var intresserad av. Alltså Amerikansk fotboll är ju helt märklig.
Vi gick en promenad i stället

Kul träd med väldiga och kladdiga kottar. Det var en fin ordninggjord park/promenadväg med olika planterade träd och buskar.
Målet för promenaden var Japanska trädgården. Väldigt vackert. Säkert ännu vackrare om några veckor när höstfärgerna börjar ta över

På kvällen åt vi finmiddag för det var ju ändå sista kvällen. Kött med pommes och bea. Amerikaner är inte riktigt lika bra på bea som svenska köket, men man kan ju inte få allt... Lång promenad på hemvägen eftersom det är roligare att gå än att stå och vänta på en buss i 20 minuter. Och så gillar vi ju att gå.
Tog ett sista adjö av Mr Hendrix också...

Glassfest innan det var dags att trycka ner all packning i väskan. Lyckades nästan men vi kom fram till att den troligen blev för tung så då delades helt enkelt fyra väskor på hälften och blev stuvat i två istället för en + handbagage.

Bye, bye Seattle. På återseende...

Jag har fallit för havet

Vi åkte på semester brorsan och jag. Eller.. jag har ju redan semester så för mig blev det en semester på semestern. Lite vin på flighten mot Maui. Sure, Hawaii it is! Garanterat semesterväder i långsam miljö.
Och så varmt det var när vi klev av planet, hur ska man vänja sig?? Inte alls svårt... Hela sommaren hemma har jag fantiserat om färgglada drinkar och sand mellan tårna. Ett par smakprov på förgglada frozens. Eller efterrätter med alkohol kan man ju kalla det för ;)

Inte så många paraplyer i drinkarna men ananas på alla glaskanter, Hawaii ju... alla vet att allt med ananas betyder Hawaii. Även de själva tydligen. Sött, gott och svalkande i värmen.

Mellan drinkarna hann vi faktiskt sola och bada också... Havet var typ iskallt varje gång jag skulle kliva i. Sedan var det helt ljummet och jag ville bara ligga där och skvalpa i vågorna hur länge som helst.

Det är något visst med det riktiga havet. Det där som aldrig blir tyst utan skickar våg efter våg mot stranden, bara storleken och mellanrummen varierar.
Som tur var blev det lite blåsigt en dag så vi kunde unna oss en liten roadtrip med gott samvete. Det går ju inte att ta sol och badtid till att åka bil...
Vi åkte till ett ställe vi varit tidigare men då hade det nyss ösregnat så man kunde inte gå så nära. Den här gången fanns det fast mark att sätta fötterna på och det var värt klättrandet i värmen.

Helt fantastiskt att vattnet gröpt ur ett hjärtformat hål i klippan! Det blev en liten bonus. Det vi egentligen kom för att se var detta:

Cool va?
Naturen kan vara precis hur häftig som helst och jag är glad för varje sak jag får se och uppleva. Väl sett for vi vidare på vindlande smala vägar och var tillbaka så vi hann med ett eftermiddagsbad innan det var matdags.

En av kvällarna bjöd på en helt fantastisk solnedgång. Det är inga långa solnedgångar så långt söderut så det är väl tur att man blir hungrig innan mörkret faller så man hinner uppleva så fantastiska vyer. Kanske till och med fånga något med kameran?

Sista badpasset på ön skulle vi prova en annan bit av stranden. Beroende på hur botten lutar ut i havet så beter sig vågorna olika.... Vips! så hade våg nr 3 typ kastat sig mot mina knän och jag föll pladask kan man säga ;)

Ett visst blodvite uppstod...

Vi for tillbaka till Seattle, jag har nog fortfarande lite vågskvalp i öronen och hoppas få ha det en bra bit in på vintern. Bara att blunda och drömma sig bort va?

Sooool

Det har varit fantastiskt väder sedan jag kom till "Staterna", sol och värme och hyggligt ljumma kvällar. Stackars jag har varit tvungen att ta en "Coffee frappuchino, extra coffee no cream" varje dag... Jobbigt läge.
Jag har strosat på stan och shoppat souvernirer, legat och läst i parken eller suttit på takterrassen och njutit av utsikten

Första veckan sprang iväg som om den hade eld i baken. Knappt har jag hunnit landa och ställa om tiden så blev det dags att åka till flygplatsen igen. Det skulle ju ändå börja regna i Seattle så då solsäkrar vi på Maui istället ;)
Lagom läbbig utsikt från balkongen

Det är varmt och skönt och det går inte att inte njuta när vinden är varm och havet är ljummet. Som jag har guppat på vågorna! Helt fantastiskt att bara flyta runt och svepas med. Sen kom såklart vågen. Fast jag såg den och tänkte flyta upp på den så bara den sköljde över och svalde mig med hull och hår så att säga. Första tanken var att hålla i glasögonen, tills jag kom på att jag smart nog lämnat dem i väskan på stranden. Sen var det bara att skratta och åka med på nästa våg igen.
Och vad är väl semester utan en färgglad drink?

Såååå.... semester är det och nu är det dags att bada igen

En dag att fira

Söndag betyder visst brunch och bokhandel. Så brunch och bokhandel blev det. Någon sorts stekt macka med bönor, skinka och ägg och iste till det. Mätt och glad kan man fortsätta till bokhandeln. Jag verkligen älskar bokhandlar, doften av alla böcker är fantastisk. Just den här bokhandeln har en härlig atmosfär med trägolv som knarrar lite och ett par läsplatser och ett fik. Trättnar nog aldrig på att gå dit... Två böcker blev jag "tvungen" att köpa.

Till kvällen skulle vi fira, det är ju ett helt år sedan jag slutade på min förra arbetsplats. Helt klart värt att fira!
Bord bokat på ett ställe som är känt för sina stekar. Lite tidiga var vi när vi kom dit så det blev ett glas champagne i baren medan vi väntade på bordet.
En perfekt tillagad köttbit med ett väldigt gott zinfandel-vin till. Attan så bortskämd jag kände mig.

Efterrätt??
Jo, men inte där. Efter den måltiden behövdes promenad för att ens orka tänka på efterrätt. Och firar man ska man väl ha bästa efterrätten som kan fås?

Alltid minst ett besök på Cheesecake Factory... och firar man så gör man. Och det var ju uppförsbacke hela vägen hem så nån kalori förbrändes väl ;)

AJ vad skönt

Första dagen efter flygningen händer som vanligt inte vrålmycket. Jag tvättade kläder eftersom jag tvingats utföra gympapass i vanliga kläder. Jag lagade lite lunch och tog en promenad

Soligt är det. Har hört att det har regnat en del det sista så jag ler glatt och säger att Seattle nog har saknat mig och skiner liksom upp nu när jag är tillbaka ;)

Så blev det lördag. min väldigt snälla bror hade bokat en tid för massage åt mig medans han ändå skulle spela squash med en kompis. Och OJ!! Alltså, det var ett riktigt SPA med kristallkrona utanför entrén. All inredning och trapporna i marmor. Beige och guld och mjuka mattor, mjuka fåtöljer... vatten och teer och småtugg för kundens välbefinnande.
Jag blev tilldelad ett skåp och ett formulär att fylla i. Badrock i fluffigt sammet och silke och ett par små sandaler var klädkoden där inne bland oss besökare

Söta va?

Sen var det dags för huvudattraktionen. I salongen som fungerade som väntrum blev jag upphämtad av min massör, en liten man som hette Al. Jag blev visad till ett rum med en fluffig massagebänk och där mjuk musik flödade ur ett högtalarsystem. Vi gick igenom formuläret jag fyllt i och sedan lämnade han rummed medan jag skulle kliva ur badrocken och krypa in under den lika fluffiga filten på massagebänken. Det knackade på dörren och sedan började en timme med helt ljuvlig misshandel...
Alltså, mina muskler var visst lite spända. Eller inte så himla lite. Jag kan säga att jag har träningsvärk efter det massagepasset. Även armar, händer, ben och fötter fick en rejäl genomkörare och det hela avslutades med nacke och huvudsvål. Sedan lade han fram badrocken och sa att han skulle vänta utanför.
På något vis hade han hunnit vika ihop rocken alldeles mysigt och värmt den ( i micron?) så den var alldeles urmysig att dra på sig. Jag blev serverad ett glas kallt vatten och så satt jag där en stund och kände mig som en väl urvriden disktrasa. JÖSSES vad skönt!
Dags för dusch. Den avdelningen hade allt som kan behövas. Bastu, duschar, toaletter, stora och små handdukar, långa spegelbänkar, hårfönar, borstar, bomullspads/pinnar och såklart tvål, schampo, balsam och lotion. Allt med lagom väldoft utan att vara parfymigt. Stora urnor att lägga allt använt i. Måsta ha varit min lyxigaste upplevelse hittills...

Efter liten kaffepaus drog vi iväg till Seattles outlet. Dags för lite shopping! Egentligen var det väl mest så att jag haade lovat mig själv lite nya jeans...

Så det blev ju ingen mängd med kassar det här besöket.

Skuttar runt på klotet

Well,
det är väl lika bra att börja från början.

Nu har jag äntligen SEMESTER!!! Planen är att åka och hälsa på köra brorsan, det är ju ett tag sedan jag var över sist. Den här gången åker jag från Arlanda så det blir ett Stockholmsbesök med övernattning.
Kliver på tåget som faktiskt är i tid. Jubel och klang, för man vet ju aldrig med SJ. Det var varmt på tåget. Så där syrefattigt varmt. Inte blir det bättre i Norrköping när vagnen fylls av ivrigt pratande konferensdeltagare... fast snart påverkar syrebristen även dem och allt tjatter avtar. Mellan Södertälje och Stockholm Södra blir vi stående en stund för att bara ett spår är öppet, då helt plötsligt verkar systemet börja fungera och det tillsätts syre i luften. Jippi!!
Och för första gången någonsin på SJ var det ingen som kollade biljetterna på hela resan.

Hade en trevlig kväll med en kusin och hennes vänner. Blev en spännande svenskproducerad stout på OT bland annat. Fantastisk sensommarkväll och vi satt ute tills de skulle åt sitt håll och jag till hotellet för att få ett par timmars sämn före resten av resan. I vanlig ordning när jag varit på Söder tar jag apostlahästarna genom Slussen och Gamla Stan. Det obligatoriska stoppet vid Hilton...

Det var första etappen av resan det...


Torsdag morgon blev det upp med tuppen för att duscha och packa om resväskan före frukost och avfärd mot Arlanda. Med magen glad av pannkakor och håret i resefrisyr checkar jag in på min Business-plats. Tack SAS

Lyx i kubik. Stor filmskärm, massagefåtölj som är ställbar ner till liggande, massa god mat att välja på, champagne, vin, drinkar, godis, frukt, glass.... Trevlig personal och inget säte bredvid.
När boardingen var klar så blev det helt stilla en sund, sedan ropar kaptenen ut att tyvärr måste vi stå stilla en stund för det har upptäckts en drönare inom Arlandas säkerhetszon. Kanske tog en kvart, sedan blev det såklart kö vid start och landning eftersom det hade fått cirkulera plan i luften och ingen hade fått röra sig på marken under den stunden. Men upp kom vi och dagen bjöd på ett strålande flygväder. För första gången fick jag se Grönland och inte bara moln... Hur vackert som helst! Alaska och öknen innanför Californien var inte heller tikigt att titta på. För att inte tala om utsikten från toa...

Så landade vi på LAX i Los Angeles. Mjuk och fin landning och inbromsning, sedan blev vi ståendes... Det var upptaget vi Gaten vi skulle till. What?!?! Tog väl en halvtimma ungefär innan vi öntligen kom av planet och kunde traska till Imigration. Och där var det fullt.... ett plan hade just landat från Korea och det är inga små plan kan jag lova. Men jag hade ju gott om tid så ingen stress...
Helt plötsligt så bara stannade kön. Den rörde sig inte på evigheter, tiden går och paniken börjar sprida sig i kroppen. Hela hallen full av folk som inte har papprena i ordning, selfservice-automaterna är ur funktion så till och med Amerikanska medborgare får gå genom manuell kontroll. Och det går lååååångsamt. Tyvärr går inte tiden lika långsamt som kön, med knappt en halvtimme till boarding ska börja blir det min tur. Svarar på några frågor, får fatt i min väska och köar genom tullen. Vid nästa väsk-dump får jag veta att jag inte kan lämna väskan där, det är för kort tid till planets avgång. Men om jag springer till terminalen så kanske...
Och som jag sprang... från terminal 3 till terminal 7 är det en bit. Dyngsvettig och med andan i halsen kommer jag till rätt ställe och visar mitt boardingcard för en tjänsteman. Så nära panik... Vad händer om jag inte kommer med??
Inte en chans säger han, nu är tårarna inte långt borta kan jag säga. Astman inte heller. Det piper i luftrören och kroppen skakar av adrenalin.
Jag kan inte fixa en direktflight åt dig säger han. Däremot kan du få flyga till San Fransisco och därifrån till Seattle... Ja, vad säger man? Går det inte på ett annat sätt får det ju bli så... Måste få iväg ett meddelande till brorsan också. Igång med telefonen. Gubben får datastrul.... nästa dator vill inte heller... min telefon startar långsamt, det måste ju komma en massa SMS om att jag är utomlands, tänk på vad det kostar. Just då struntar jag i det, bara jag kan kontakta honom så han vet att jag inte sitter på det planerade flyget.
Gubben får fortfarande inte igång nåt... Men han klappar mig lite på armen och säger att han ska lösa det här. Om han så själv ska köra mig. -Är det något du behöver ur väskan? Passa på och ta ur det i så fall, jag ska gå bort till damen där borta och fixa det här. Vänta här du...
Så jag väntar. Gubben kommer tillbaka med två boardingpass och förklarar vart jag ska ta vägen.

I kön till security ringer brorsan, han har fått mitt meddelande och jag kan tala om för honom med vilket flyg jag kommer istället... Jag hinner stoppa lite mat i magen innan det blir ett litet flygskutt till SFO. Väl där en kvart till nästa boarding, precis lagom för att gå till nästa gate och hinna besöka toan också. Den tvåtimmarsflighten var nog den längsta i hela mitt liv tror jag. Det kändes som att vi aldrig kom fram. Frusen av intorkad svett på kroppen och helt slut efter ett dygn på resande fot blir jag upplockad av "Hiltonexpressen". Alltså, min goa brorsa hade med sig vattenflaska i bilen och släpade min väska så jag slapp själv.

Äntligen framme!

Objuden inneboende

Det var visst ett tag sedan jag delade med mig av mina tankar här.. våren sprang förbi och det var fullt upp med jobbresor och förberedelser inför det årliga besöket på Sweden Rock. Det hade jag nog tänkt att skriva en del om då det var ett extra bra år rent musikaliskt. Tyvärr drog jag på mig en influensa av den elakare sorten och blev totalt däckad i en vecka.
Lagom återhämtad dök den upp, min ovälkomna inneboende:

Ser ut som något ur en skräckfilm va? Jag har drömt mardrömmar om svampmysel som väver in allt i sin väg i stora kokonger... så då började renoveringen igen. Jag tycker att det ska gå längre tid mellan varje golvbyte än ca 12 år.

Börjar pilla lite i ena hörnet... Aj aj, hela golvet måste bort

Sen är det "bara" att börja gräva. Ösa i hinkar, bära hinkarna till skottkärran, köra skottkärran till diket för tömning. Om och om igen. Och igen... TRÄNINGSVÄRK!
Grävjobbet som tvunget måste till utanför huset lejde jag dock bort till en med maskin

Det var liksom lite för mycket att ta för hand. Men gruset som skulle ner i dikena fixade jag med skyffel

Stor hög... En hel del skulle kärras in i huset efter utgrävningen. TRÄNINGSVÄRK!!

Just här känns det som att jag inte minns en tillvaro utan muskelsmärta. Gräva, bära, skotta. Och igen... Visst ja, köra lite kärra och gräva också. Men inget mörker som inte erbjuder lite ljus efteråt (eller nåt), det kommer bättre tider med golv i rummet

Fast det är klart.... det ska ju hämtas hem och det kräver en del muskelansträngning. Sa jag att jag har burit nåt? Förutom att gräva och skotta? ;) Jo, det som handlades ena dagen och följaktligen lastades i släpkärra blev nästa dags morgongympa. Men nu så!

Tjohooo!!!!
Skruva och städa "bara"... In med lite pynt så det slutar eka

Och när jag ändå håller på så kan jag ju ta och kånka runt på mina små smidiga möbler (eller inte så små och smidiga)
Tur (eller otur) att man envis och en aning fiffig. Möblerna kom på plats och träningsvärken tilltog...

Nu är det "bara" nya tapeter och nåt annat golv än spånet som fattas i det rummet. Just nu har jag halvleksvila. Precis. Ni läste rätt. Halvlek. Jag har alltså ett rum kvar att göra samma i...

#BootcampSonarp

Upp!!!

Så kom dag två i Paris. Ingen väckarklocka för den här dagen hade vi inget direkt att passa. Jag åt en sockrig frukost igen som sköljdes ner med en extra mugg kaffe. Väskor packades och lämnades i receptionen och så började dagens äventyr.
Jag hade trott att jag skulle ha lite ömma fötter efter 2 mil i ett par Converse men när fötterna väl var nere i skorna kändes det mest invant. Sacré-Coeur på dagens lista. Så var det dags att kryssa mellan stressade Parisare och hundbajs, det gick fint kan man säga och när vi lämnade den hektiska trafiken bakom oss klev vi också in i det jag tror passar mer in i min bild av Paris. Mysiga smågator, caféer och kullerstenar.
Så började det gå uppför, så pass att det var lite småtrevligt att korsa gatan till andra sidan eller att jag kanske blev en aning besviken när en bil helt plötsligt stannade och gav företräde.... men, men, är jag på äventyr så är jag.
När backarna tog slut började trapporna. Det är något med trappor för mig och brorsan, det verkar som att vi alltid måste finna sådana att traska i ända sedan vi var i London en gång nör det var strejk på vissa tunnelbanestationer (jädrans vad djupt ner i backen de har grävt där). Kliv, kliv, överlev... kliv, kliv, överlev... det värkte ovanför knäna efter ett tag vill jag lova.

Ganska tjusig va?
Ända uppe hade jag klivit 200 trappsteg och det var värt varenda ett. Vilken fantastisk utsikt... Pustade en stund, knäppte några bilder och började traska ner igen, då såg vi att det fanns alternativ för de som inte vill gå i alla trappor. Naah... jag tar säkert trapporna igen om jag kommer tillbaka, det är ju nåt med trappor ;)
Det blommade i planteringarna

Härligt!
Efter den här ansträngningen var det minsann dags för fika. Kaffe och crêpes. Det är väl nåt man ska äta i Frankrike??

Eller så kan man kalla det för extra tunna pannkakor med glass och grädde. Det smakade bra i alla fall och gav en välbehövlig energipåfyllning. Så.... vi behövde ju inte lämna Paris riktigt ännu, vad ska vi mera hitta på innan lunch? Det skulle visst finnas ett Dalí-museum i trakterna vi befann oss, både brorsan och jag gillar hans grejer och här skulle de visst ha en del av hans inte så kända föremål. Sure, vi går dit.
Moahahaha... nästan lika många trappsteg upp igen!! Men även denna gång helt värt besväret. En av favoriterna:

Svanelefant eller Elefantsvan
Han har skapat en och annan helt förvirrad grej alltså, en hel del som får mig att undra hur insidan på hans huvud fungerade, så kommer då en sån hör genialisk figur. Jag kan bara inte låta bli att älska den.

Vi hade lunch på en Italiensk sylta innan vi plockade upp väskorna och tog oss till biluthyrningen, men där börjar nästa historia.
Tack för nu