Upp!!!

Så kom dag två i Paris. Ingen väckarklocka för den här dagen hade vi inget direkt att passa. Jag åt en sockrig frukost igen som sköljdes ner med en extra mugg kaffe. Väskor packades och lämnades i receptionen och så började dagens äventyr.
Jag hade trott att jag skulle ha lite ömma fötter efter 2 mil i ett par Converse men när fötterna väl var nere i skorna kändes det mest invant. Sacré-Coeur på dagens lista. Så var det dags att kryssa mellan stressade Parisare och hundbajs, det gick fint kan man säga och när vi lämnade den hektiska trafiken bakom oss klev vi också in i det jag tror passar mer in i min bild av Paris. Mysiga smågator, caféer och kullerstenar.
Så började det gå uppför, så pass att det var lite småtrevligt att korsa gatan till andra sidan eller att jag kanske blev en aning besviken när en bil helt plötsligt stannade och gav företräde.... men, men, är jag på äventyr så är jag.
När backarna tog slut började trapporna. Det är något med trappor för mig och brorsan, det verkar som att vi alltid måste finna sådana att traska i ända sedan vi var i London en gång nör det var strejk på vissa tunnelbanestationer (jädrans vad djupt ner i backen de har grävt där). Kliv, kliv, överlev... kliv, kliv, överlev... det värkte ovanför knäna efter ett tag vill jag lova.

Ganska tjusig va?
Ända uppe hade jag klivit 200 trappsteg och det var värt varenda ett. Vilken fantastisk utsikt... Pustade en stund, knäppte några bilder och började traska ner igen, då såg vi att det fanns alternativ för de som inte vill gå i alla trappor. Naah... jag tar säkert trapporna igen om jag kommer tillbaka, det är ju nåt med trappor ;)
Det blommade i planteringarna

Härligt!
Efter den här ansträngningen var det minsann dags för fika. Kaffe och crêpes. Det är väl nåt man ska äta i Frankrike??

Eller så kan man kalla det för extra tunna pannkakor med glass och grädde. Det smakade bra i alla fall och gav en välbehövlig energipåfyllning. Så.... vi behövde ju inte lämna Paris riktigt ännu, vad ska vi mera hitta på innan lunch? Det skulle visst finnas ett Dalí-museum i trakterna vi befann oss, både brorsan och jag gillar hans grejer och här skulle de visst ha en del av hans inte så kända föremål. Sure, vi går dit.
Moahahaha... nästan lika många trappsteg upp igen!! Men även denna gång helt värt besväret. En av favoriterna:

Svanelefant eller Elefantsvan
Han har skapat en och annan helt förvirrad grej alltså, en hel del som får mig att undra hur insidan på hans huvud fungerade, så kommer då en sån hör genialisk figur. Jag kan bara inte låta bli att älska den.

Vi hade lunch på en Italiensk sylta innan vi plockade upp väskorna och tog oss till biluthyrningen, men där börjar nästa historia.
Tack för nu