Jag har fallit för havet

Vi åkte på semester brorsan och jag. Eller.. jag har ju redan semester så för mig blev det en semester på semestern. Lite vin på flighten mot Maui. Sure, Hawaii it is! Garanterat semesterväder i långsam miljö.
Och så varmt det var när vi klev av planet, hur ska man vänja sig?? Inte alls svårt... Hela sommaren hemma har jag fantiserat om färgglada drinkar och sand mellan tårna. Ett par smakprov på förgglada frozens. Eller efterrätter med alkohol kan man ju kalla det för ;)

Inte så många paraplyer i drinkarna men ananas på alla glaskanter, Hawaii ju... alla vet att allt med ananas betyder Hawaii. Även de själva tydligen. Sött, gott och svalkande i värmen.

Mellan drinkarna hann vi faktiskt sola och bada också... Havet var typ iskallt varje gång jag skulle kliva i. Sedan var det helt ljummet och jag ville bara ligga där och skvalpa i vågorna hur länge som helst.

Det är något visst med det riktiga havet. Det där som aldrig blir tyst utan skickar våg efter våg mot stranden, bara storleken och mellanrummen varierar.
Som tur var blev det lite blåsigt en dag så vi kunde unna oss en liten roadtrip med gott samvete. Det går ju inte att ta sol och badtid till att åka bil...
Vi åkte till ett ställe vi varit tidigare men då hade det nyss ösregnat så man kunde inte gå så nära. Den här gången fanns det fast mark att sätta fötterna på och det var värt klättrandet i värmen.

Helt fantastiskt att vattnet gröpt ur ett hjärtformat hål i klippan! Det blev en liten bonus. Det vi egentligen kom för att se var detta:

Cool va?
Naturen kan vara precis hur häftig som helst och jag är glad för varje sak jag får se och uppleva. Väl sett for vi vidare på vindlande smala vägar och var tillbaka så vi hann med ett eftermiddagsbad innan det var matdags.

En av kvällarna bjöd på en helt fantastisk solnedgång. Det är inga långa solnedgångar så långt söderut så det är väl tur att man blir hungrig innan mörkret faller så man hinner uppleva så fantastiska vyer. Kanske till och med fånga något med kameran?

Sista badpasset på ön skulle vi prova en annan bit av stranden. Beroende på hur botten lutar ut i havet så beter sig vågorna olika.... Vips! så hade våg nr 3 typ kastat sig mot mina knän och jag föll pladask kan man säga ;)

Ett visst blodvite uppstod...

Vi for tillbaka till Seattle, jag har nog fortfarande lite vågskvalp i öronen och hoppas få ha det en bra bit in på vintern. Bara att blunda och drömma sig bort va?