Stackars...

I onsdags kväll knackade grannen på min dörr och frågade om jag hade skaffat en kattunge? Nej, svarade jag, hur så? Det ligger en på din uteplats... Bara att ta på sig skor och gå ut och inspektera. Den hördes på långt håll den lille stackaren. Inne i syrénhäcken bland alla nässlor låg en liten rädd stackare och efter lite stök och nässelbrända händer lyckas jag fånga den.
Stackars liten! Vad skulle jag nu göra med den?? Jag kunde ju inte för hela livet släppa ner den och lämna den i trädgården. Den är inte alls tillräckligt gammal för att överleva höst och vinter ute. Med ett stadigt grepp om nackskinnet tar jag med den in och gör ett "hem" åt den på toan, den är ju ändå ganska stor.
Jag ringer Djurens Vänner och talar om vad som hänt.

Stackars rädd liten kille gömmer sig under skåpen..
Dagen efter får jag komma till Djurens Vänner i Nässjö och låna en kattlåda och få lite mat till stackar'n. Plats har de ingen, så om han kan bo hos mig i några dagar? Vad har jag för val?? Ingen med hjärta kan väl slänga ut en så oskyldig liten varelse.

Så nu har jag en gäst på toan. Och med tålamod och ömhet har han nu börjat bli en trygg liten kille.

Det är härligt att ligga i knäet och spinna. Kan man få bli lite mera kliad tack? Efter någon dag till blev han så modig att han vågade utforska mig lite mera.

Dragkedjor har lockat katter i alla tider, så även denna. Han tittar gärna på mig och smakar försiktigt på ett finger, vänder upp hela magen och njuter för att i nästa stund glida ur knäet, gå ett varv och äta. Så kollar han läget.. sitter jag kvar kommer han tillbaka och kryper åter upp i mitt knä. Hur kan man överge en sådan härlig liten varelse??
Jag hör att han leker med sina små pappmöss och hoppas att någon vill ge honom ett namn och ett hem. Här i Sonarp är det ju precis lagom med Signe och mig. På fredag ska han åka till Katthemmet i Nässjö om ingen annan hör av sig före dess.

Kram