HAWAII

 

 

Med bästa resesällskapet mr Jet Lag som följeslagare blir det tidig frukost. Det var fortfarande kolsvart när magen ylade av hunger och blåsan höll på att spricka (trots att jag varit uppe flertalet gånger under natten) men kroppen höll på att få liggsår så upp var enda alternativet.

När klockan slog halv åtta hade jag avnjutit frukost och sett soluppgången från balkongen medans morgonkaffet slank ner. Så vad väntas det på?? Beach Time!! Bara att dra på sig bikinin och kila dit. 

För alla som undrar kan jag rapportera att sanden är väldigt sandig och havet är alldeles vått. Skönt att vissa saker känns bekant liksom... Det gick alldeles utmärkt att doppa sig, inte obehagligt på något vis och när solen torkat upp skinnet ordentligt gick det an att ta ett dopp till. Nog med pressa för en dag...

Lite lunch, lite handla mat/frukt, lite förbereda morgondagen så kunde sedan solnedgången avnjutas på balkongen.

Nästa dag var upp med tuppen. Eller så kan man inte säga för här verkar den gala dygnets alla stunder... uppe före gryningen i alla fall. 

Medan brorsan lekte runt i djungeln på en halvmara med hinder tog jag det hårda slitet att bada i havet och titta på utsikten i några timmar. Varmt...

Fast jag fick förstås gå en liten bit för att komma dit och promenaden tillbaka var ungefär lika lång den... Jag stod ut med det. Och nästa dag var det min tur att leka i vildmarken. Bland hinder, glada Spartaner och strålande sol. Men det gick bra. Över förväntan faktiskt. Fast det var slitsamt det med. Ett par käcka blåmärken och helt oändligt tröttnöjd (brorsan hade såklart roat sig på en runda innan den han gjorde mig sällskap på) var det pizza på middagsmenyn. Det är man värd efter allt slit

Dagen därpå gjordes inte alltför många knop. Lagom tidigt ner på stranden innan den blev full. Plaskade bland vågorna och solade skinnet om vart annat tills det började kännas som att folk snubblade mest hela tiden. Lunchdags!   Och ett nytt strandpass i gasset efter det. Solenergi är väl hyggligt gratis för att ladda upp kroppsbatteriet?

 

Sista hela dagen packades matsäck och vi tog en liten tur för att uppleva vyer, krigslämningar och sevärdheter.

Det kom lite regn medans vi körde men det avtog ganska snabbt. Vägen upp till utsikten var bred och asfalterad, utmaningen för mig låg i uppförsbacken...

Men det var såklart värt kämpandet. Kaktusar som finns hemma i krukorna växte som stora häckar och från ett ställe kunde man ana de andra öarna. Klart väder hade såklart erbjudit tydligare vy...

Själva fyrhuset som trailen var uppkallad efter..

Och en av alla skyttegömmor som det finns rester av. Upp dit var det lerigt och stenigt så inte bara asfalt ändå. Lite mellanmål intogs på en närliggande strand som bjöd på fantastiska vågor, hoppade badet då de varnade för starka underströmmar

Lunch blev det sedan på en servering med Thai-mat. Massor med mums att välja på och en fantastisk varning på menyn. Såklart jag tar ananas-curry, vi är ju på Hawaii ;)    Det smakade väldans bra men när det var dags att gå kände jag att det var något som inte var ok. Hade ett ganska hårt tryck över bröstkorgen och det var tungt att andas... Hade jag överansträngt mig i värmen? Det blev värre, jag kände mig lite matt också. Tillbaks i lägenheten tog jag lite sprej och lade mig på sängen, fick ropa på brorsan efter ett tag när det även började klia på huden. Gräv fram piller i resepåsen, nötter var tydligen intagna by accident... I hela matbibeln fanns ju hela tre rätter med nöt eller jordnöt så på nåt vis hade de lyckats kontaminera min tallrik.

Så kan det gå