Resdag

Torsdag morgon och jag promenerar från Norra Bantorget till Centralen. Sommarmorgon i Sverige när den är som bäst; några få till som är ute, solen skiner och termometer visar 22 plusgrader redan vid halv åtta. Dagen kan knappast börja bättre. Jag vet ju att jag även har en Atlantflygning i Economy Extra att se fram emot (fick mail om uppgradering i tisdags kväll) så dagen kommer att fortsätta lika bra som den börjar...
Väl framme vid stationen står en Arlanda Express redan inne och det är fem minuter till avgång, väl tajmat. Tåget tuffar på och jag ler för mig själv när jag tänker på resan och resmålet. Det ska bli toppen att komma tillbaka till Seattle igen. Och att umgås med brorsan såklart. Jag vet också att han har bokat en överraskningsresa till sol och bad, lyllo jag.

Framme på Arlanda väljer jag att gå till incheckningsdisk eftersom jag har en anknytning utanför Star Alliance och jag vill att mitt bagage ska bli incheckat hela vägen. Business Check in eftersom jag har Silverkort och har blivit uppgraderad.
Jag upphör aldrig över att förvånas av andra passagerare när jag är ute. Till synes resvana typer med guldkort som inte har ordning på alla papper innan de checkar in, det ska strulas och diskuteras. Nåja, det blev min tur och jag går fram och slänger upp väskan på vågen. 21,5kg, det är väl precis lagom mycket? Jag pratar med damen vid disken lite om vart jag ska, jag tittar lite när hon klistrar en röd lapp på mitt bagage men tänker inte så mycket mer på det, vi önskar varandra en trevlig dag och jag traskar iväg. Tyvärr tog alla strulputtar så lång tid på sig att jag inte hann utnyttja min behörighet i SAS-loungen. Det var bara 35 min kvar till boarding och den ligger åt helt fel håll i förhållande till gaten. Vad gör det om hundra år tänker jag och traskar genom security och går till gaten.
Boardingen blir försenad och jag börjar se framför mig hur jag åter igen ska få springa som en tok genom flygplatsen i Chicago... av någon anledning tar jag fram och tittar på mitt boardingpass och håller på att trilla ur stolen: jag har blivit uppgraderad till business!!!! Jösses i hela livet hur gick det till???

Lite champagne att börja med medan resten av passagerarna kliver ombord? Ja, men varför inte... känns rätt lagom lyxigt så här strax efter kl 10 på förmiddagen. För att inte tala om det eminenta benutrymmet

Resan tog åtta och en halv timme och jag hade inte träsmak en enda minut av flygningen. Hur ska jag någonsin kunna flyga något annat igen?
För att inte tala om vilken bra mat det var där längst fram i flygplanet, rökt torsk till förrätt, tre varmrätter att välja på (det var absolut inte svårt att välja fisk), ost och delikatknäcke efter maten och tre desserter att välja på. Och champagne. Och vin. Och godis. Och småkakor. Och drinkar.... listan kan göras lång men jag höll mig till champagne och vin, jag ville kunna njuta av resan utan att riskera att somna.
Och jo! Jag höll på att glömma toaletten.. Fönster att titta ut genom minsann, inte konstigt att det tog tid för vissa där inne ;)

I övrigt var flygningen den bästa jag någonsin upplevt. Inget lock för öronen varken vid start eller landning, och landningen var inte ens märkbar. Det kändes alltså ingen duns när hjulen tog mark utan helt plötsligt så bromsade det bara och vi rullade i stället för att flyga. Helt fantastiskt!
För en gångs skull gick det dessutom smidigt genom immigration också och när jag var klar där kom min väska åkandes på bandet precis när jag kom dit så det var bara att sträcka ut handen, ta den och gå genom tullen.

Nästa flight var inget att hänga i julgranen men jag väljer att inte gnälla om det... "Limousinservice" mötte upp i Seattle och kvällen avslutades i solnedgången på takterrassen

Efter lite mer än ett dygn vaken var det ganska lätt att somna...