Vår

Jag har hört talas om det ett tag. Att våren skulle vara på väg. Säkert, tänker jag, i februari redan... men visst, i allra södraste Skåne kanske det går att hoppas redan så dags. Här uppe i Sibirien känns det som en utopi. Vi ska vara glada om det är vår i mitten av april och heller inte förvånas av snöstormar och isvindar i maj månad.
Sedan ryktades det om Tranor, det ska vara ett säkert vårtecken. Men som det sägs att "en svala gör ingen sommar". Hornborgasjön ligger lite bättre till än knölen jag bor på, i alla fall rent klimatmässigt.
Men så den 27e februari tändes även mitt hopp lite grand:

Snödropparna, dessa modiga vårpionjärer, hade vågat sig upp ovan mossan. Visst känns det i hjärtat. Att det liksom inte går att vänja sig, det är lika dant varje år. Och fast det är ohyggligt tidigt att uttala ordet "vår" så börjar det allt pirra lite i själen.
Sista 1,5-2 veckorna har det dessutom kliat i näsan lite ovanligt mycket. Well, det kryllar av förkylningar och influensor och en dammig arbetsmiljö så det kliar lite mellan varven. Här är svaret på kliet:

Hassel...

I slutet på arbetsveckan kom så tranorna och flög över huvudet på mig, glatt trumpetande för att meddela att NU minsann är de här och våren med dem.
Småfåglarna har börjat hitta sina melodier efter vintern och det kom svanar flygandes igår. Det måste vara på riktigt nu fast mars knappt har gläntat på dörren. När ska nästa stora snöfall komma och sätta hejd för allt det här? Eller vågar jag tro att det är sant det här året? Jag vill gärna det så länge våren inte väller in och allt är slut innan påsk... vore väl inte jättekul om varenda blomster är slut i maj.

Idag är det den första riktiga vårdagen här på småländska höglandet. Till och med hos mig i Sibirien har det varit strålande. Klarblå himmel 5-6 plusgrader och nästan ljumma vindar. Såklart var jag tvungen att ta ett litet varv i trädgården för att spana om det hänt något redan (hoppashoppashoppas).
Och jo, det har hänt grejer:

Mina söta mini-krokusar glänste som pärlor i mossan. OJ! Nästan så jag fnissar och skuttar omkring lite.

Tulpanbladen är än så länge orörda av rådjuren.

Små, små kissar i sälgen. Som tur är har inte björken kommit så långt ännu...

Så visst, våren är här. Men vågar man hoppas att den håller i sig? Det har bara gått en vecka av mars månad....

Ps
Jag hittade en liten en i mossan... har den varit konserverad i snön tro?