Guldstjärna

Jag vaknade strax före klockan sex i morse men tänkte att det nog skulle vara skönt att ligga kvar ett tag till i sängen. En kvart ungefär, sedan tyckte Signe att det var dags för matte att masa sig upp och servera frukost. Lika bra förresten annars blir det extra jobbigt när klockan ringer för arbetsdag i morgon och jag kan ha långfrukost medan jag väntar på att det ska bli ljust.
Så jag gick upp och startade radion och kaffebryggaren, matade katten och tände några ljus. Riktigt mysigt. Efter en halvtimme eller så ville damen gå ut och kontrollera sina jaktmarker så jag kliver iväg mot ytterdörren och får se att det snöar! Hela världen har blivit vit igen medan jag har sovit.. och det fortsatte.

Jag gjorde ett storkok med köttfärssås eftersom det inte såg ut att bli någon promenad på förmiddagen. 26 portioner att fylla frysen med, det är dags att börja ha med matlåda till jobbet igen. Bra jobbat tänkte jag när det var klart och jag hade ätit, ute snöade det fortfarande.
När man är mätt är man modig (??) så jag bestämde mig för att lite snö har ingen dött av. På med massa varma kläder och ut genom dörren. Hade det inte tilltagit nu? Äh! Jag går.
Efter en kilometer värker det i kinderna och glasögonen är alldeles immiga, fy bubblan det blåser också! I byarna känns det som minus 20 minst. Men har jag gett mig ut får jag väl gå lite längre.

Ett annat fenomen när det är kallt ute och man är påbyltad en massa kläder är att blåsan på nåt vis drar ihop sig och man blir pinkenödig fast det inte gått mer än en halvtimma sedan förra toabesöket. Inte en chans att sätta sig i skogen i det här vädret. Bara att traska på. Där skogen glesnar tar vinden i ordentligt och jag undrar det kloka i att ha gett mig ut på en så lång promenad.
Det blev bättre när promenaden bytte riktning och jag fick vinden i ryggen istället. 6km och en timma senare kommer jag hem. Toa toa toa... åh vilken lättnad. Jag bryggde mig en kopp te och kröp in under filten väldigt nöjd med mig själv.

Guldstjärna till mig