Ny karriär??

Åh vad det är mörkt ute.
På eftermiddagen kan man ana att det är ljust något längre nu men på morgonen... I flera veckor har det känts som om varenda fönsterglugg vore igenbommad med både luckor och mörkläggningsgardiner.
Jag vaknar vid fyratiden och det är svart, tänker att jag ska somna om. Gör väl det men ligger mest och vänder och vrider och väntar på någon sorts ljusning utanför. Det händer aldrig och till slut bara måste jag gå upp, får liggsår annars. Jag tänder lampan och kliver ur sängen, kör igång kaffebryggaren och startar radion.
??? -Ekot, klockan är sju...
Hur hände det?
Eller nästa morgon när jag kliver ur sängen klockan halv sex. Sedan blir jag sittandes lääääänge. Halv åtta kan jag fortfarande inte skymta trädtopparna ute. Det har alltså blivit ganska långsamma morgnar sista veckorna och det är här den nya karriären kommer in: Jag har blivit dörröppnare!!

Jo, helt sant. Igår morse/förmiddag öppnade jag dörren ungefär var sjunde minut mellan klockan åtta och klockan tio.
Himla springande.
Det går till så att Signe äter sin frukost och vill sedan gå ut, helt okej. När det sedan äntligen ljusnar ställer hon sig på trädäcket utanför matsalsfönstret och stirrar på mig: dags att komma in. Så är vi igång. -Nähä... blir det inget godis?? Då vill jag gå ut igen! (Jag öppnar dörren)
En lagom stund senare står hon utanför fönstret och stirrar på mig och historien upprepar sig. Ganska många gånger. Men jag får lite morgongympa och börjar bli ganska bra på att öppna dörren :)
Och på kvällen när hon ligger hos mig i soffan är det värt varenda gång jag får gå mellan stolen och dörren så jag ler mellan suckarna när hon vill gå ut igen (eller in).

God Kväll