Annars då?

 

God morgon!

Är i San Francisco för lite transfer så att säga. Det är dags att åka hem och jag funderar över den uteblivna semestern. Eller ja, lite semester har det varit. Men en annorlunda en kan man väl påstå. 

Ni som läser det jag skriver här vet ju om allergireaktionen som knockade mig strax efter ankomst till det stora landet "over here". Det tog ett par dagar innan utslagen var helt borta. Nåväl, nu kunde semestern börja! Jag hade mitt första bokade träningspass på torsdagsmorgonen och därefter for vi till Outlet för att shoppa lite. Åkte dock därifrån tomhänta. Måste varit en first...

Vi åt middag med vänner, promenerade i sensommarvarma kvällen och det kändes riktigt som semester. Dagen efter åkte vi istället till en galleria i Bellevue för att se på utbudet där. Det blev napp så här shoppades det. Och lunchades.

På kvällen åkte vi in till Seattle för lite finkultur. Symfoniorkestern spelade till olika datorspel som visades på skärmen. Det var jättebra men vi lämnade i pausen för klockan sprang iväg och brorsan skulle ju delta i Spartanrace dagen efter.

Och Spartan blev det hela helgen. Så roligt! Men jag överansträngde ett korsband i vänsterbenet så på söndagen när vi skulle gå och äta den välförtjänta pizzan kunde jag knappt gå. SMÄRTA alltså. Varje steg var som en kniv in i knäet tillsammans med naglar mot en griffeltavla. 

Ispåsar för lindring... 

Dagen efter var det träning igen och jag fick lite tips på behandling att upprepa lunch, kväll och morgon. Som lite extra plåster hade vi hundbesök resten av dagen

Han fick ta med sin tillfälliga förare på en mycket långsam promenad. Vi var trötta båda två efteråt...

Det blev tisdag och träning igen. Knäet kändes bättre men brorsan kände sig hängig. Hosta men ingen feber. Jag hade en mycket välbehövlig massage efter lunch. Och bastubad. Alla ömma muskler skrek av lycka. Vi var ute och käkade med hundens ägare på kvällen. Mycket trevligt.

Nästa dag kände sig bror sämre så jag tog förmiddagspromenad själv och på kvällen åkte jag till Bellevue för att hämta det inhandlade som skulle ändras lite. Och för att äta middag med vänner.

Massor med god indisk mat. Mycket skratt och lite planer inför kommande helg.

Meeen.... det verkar alltid finnas ett men. Torsdag morgon vaknar jag och känner mig hemsk. Det är tvärstopp i näsan och den är säkert minst lika bred som hela ansiktet. Ingen träning idag inte. Men då brorsan ändå känner sig lite bättre så går det ju att hoppas på ett kort förlopp. Allteftersom dagen går blir jag sämre. Näsan börjar rinna lite och jag är hurken. Huvudvärk också.

Kära bror tar en promenad och förser sin ynkliga syster med näsdukar och glass. Vi videochattar med vännerna vi ska tillbringa helgen med och bestämmer att bara jag inte är sämre så syns vi efter lunch följande dag. Jag har ju en hel natt att sova mig frisk på. Men det blev inte mycket sova..

 Så fort jag lade huvudet på kudden höll det på att sprängas av trycket bakom näsan, det blev till att sitt-ligga i soffan istället. När morgonen kom var jag allt annat än pigg. Efter en massa diskuterande blev det så att brorsan åkte iväg med vännerna efter lunch så att jag fick vara ifred med min feber och snuva. Nu började jag hosta också. Och hostan liksom smakade bekant

Det här var ju inte vad jag önskade mig av semestern. Men kära bror hade laddat frysen med glass och köksbänken med burksoppa innan han åkte. Jag låg på soffan och tittade på film och småsov om vart annat till han kom hem igen på lördag eftermiddag. Det var ändå skönt att få vara ensam med sin snoriga näsa och trötta lekamen. Söndagen var något bättre. Ingen feber längre men flåsig och andfådd. Det blir spännande att se hur efterverkningarna blir den här gången.

Måndag är det ingen återvändo. Flyget går till San Francisco för vidare färd hemåt på tisdagen. Vi tar svängen förbi en bättre hamburgerkedja på väg till flygplatsen. Smakar som vanligt alldeles utmärkt. Det är lite stökigt på SEA-TAC den här dagen. Det tar typ forever att komma igenom säkerhetskontrollen. Eller i alla fall sina modiga 40 minuter.

Vi sätter oss vid gaten och väntar, vi är i god tid som vanligt. Efter en stund börjar jag hosta och känner att jag måste röra på mig för att få slut på det. Går mot toaletten och tänker att jag kan snyta mig, det brukar av någon anledning hjälpa... Väl inne på toan får jag världens magknip så det är bara att hitta ett ledigt bås. Messar brorsan så han inte tror att jag irrat vilse. Och för att få veta hur länge det är till boarding, det kan ju ta en stund. Aaaaj

Ser mig i spegeln när jag tvättar händerna; halsen är illröd. Drar lite i jumperns halslinning; illröd en bit ner där med. Sååååå..... igen?? På riktigt?!?! Efter en stund kommer frossan krypandes. Varvas med att skinnet känns som att det ska brinna upp. Det börjar klia.

Vad jag vet är mina Betapred-piller slut. De hade ändå legat i den incheckade väskan... Så vad har jag ätit den här gången?? Efter lite sökande på internet hittar brorsan information om att hamburgerkedjan friterar sina pommes i (hör och häpna) sojabönsolja!! What!! Att de törs använda en sådan allergen utan att skriva det tydligt på menyn? Jag slutar nog aldrig att förvånas över något längre. 

Det är i alla fall det enda vi kan hitta att jag har reagerat på. Typ heeeela kroppen ser ut som en blandning av nässelutslag och kokt kräfta. Till och med öronen. Ska man skratta eller gråta? Som tur är verkar inte den här allergin sätta sig på luftrören ändå. Tröst i eländet. Och jag hittade några Betapred i necessären nu på morgonen. 

Och solen börjar bryta igenom det tjocka, låga molntäcket som ligger över stan. Så ikväll går flyget hem.

Så det blev inte lika mycket shoppat som jag hade tänkt mig. Det där andra varvet till outleten uteblev. Det blev heller ingen tur till Seattle för souvenir och vykortsshopping. Det var allt en del som uteblev den här resan kan man säga. 

Så... Krya på mig och vi ses