Resa

Så blev det dags att ta sig över atlanten igen. Inte samma glassiga bekvämlighet som förra trippen men tillräckligt för att överleva 11 timmar i ett begränsat utrymme. Men först fick jag ta mig till Stockholm via tåg.

Jag kom tidigt till stationen så det blev lagom att ta en frukost nr 2 på kaffehaket där. Passade på att måla naglarna också.. Det är ju ändå semester. När kaffet var urdrucket sneglade jag på klockan och funderade på om jag skulle sitta i solskenet på perrongen istället. Men nej, det hade kommit ett meddelande om att tåget var försenat, ingen ytterligare info. Jag tänker att det är tur att jag inte reser med små marginaler. 

Nu kom vi ändå iväg bara 20minuter sena. Inte så himla illa. Trycker in väskan i bagageutrymmet och slår mig ner. Det tuffar på men vi blir alltmer försenade ju längre resan tar oss. Drygt en timme efter beräknad ankomst kliver jag av tåget och traskar till hotellet.

Snällt nog hade de uppgraderat mig till ett lite större rum med fler faciliteter. Tack så mycket.

Jag passade på att uträtta lite ärenden innan jag hade middagsdejt med en vän. God mat, mycket prat, kaffe på det och en promenad i sensommarkvällen. Härligt.

Somnade gott men bara några timmar senare påkallade larmet att det var dags att kliva upp. Dusch och frukost och stuva runt i väskan och handbagaget så allt är på rätt plats innan man når flygplatsen. Checkar in, tar en sväng i taxfree och traskar till loungen. Jag är i alldeles för god tid så det hinner bli en del kaffe och lite att äta innan första flyget. Ett litet skutt ner till Köpenhamn för att byta till det större planet.

Personalen var lite lagom virriga och vi kom iväg något sena. Lyckligtvis hade jag en trevlig sätesgranne och resan var helt okej. Den vanliga träsmaken kom krypande med ca två timmar kvar till landning, men så är det alltid.

Väl på marken var det nog den smidigaste passkontrollen någonsin. Vi landade vid en gate väldigt nära så knappt någon gångväg alls. Väl inne vid immigration var det i stort sett ingen kö, 5 minuter på sin höjd.

Jag tittade in i ögonkameran och kontrollanten frågade hur länge jag skulle stanna? Två veckor svarar jag. Jaha-jaha... jobb eller nöje? Nöje såklart, jag har semester. Okej-okej.. men du var ju här för ungefär 6 månader sedan? Javisst, jag firade min 50-års dag. Jag förstår.. Välkommen!!

Och vips var jag igenom och fick _vänta_ på väskorna. DET har aldrig hänt förr.

Jag traskar genom dörrarna och där på andra sidan står kära bror och viftar med armarna. Tjoho!! Framme!!

Tar en taxi till hotellet och det är dags för mat. Burgare och bärs. Det slinker ner utan att göra det minsta ont. Med det avklarat är det dags att duscha av sig resdammet och däcka. Ett drygt dygn vaken sätter sina spår.

Men ack och ve!! 2,5 timmar senare vaknar jag med lätt magknip. Bara att gå upp. Mycket stillasittande kan ju sätta sina spår tänker jag. Väl på toa tycker jag att det kliar hemskt på benen. Och det blir värre... det kliar lite på ryggen också. Och varmt är skinnet. Jag tar en sval dusch och när jag torkat mig ser jag i spegeln vad kliandet beror på. 

Nässelfeber delux!! Till och med på armarna och troligen i hårbotten också. Tidigare har jag bara haft från knäna upp till armhålorna. Och jäklar vilken frossa!

Jag sväljer en näve Betapred och lägger mig och hackar tänder tills jag lyckas somna om. Får gå upp igen några timmar senare och svälja en ny näve piller. Samma frossa och hacka tänder medans skinnet brinner igen. Somnar i alla fall om. Troligen var det osten på burgaren som inte var riktig ost. Frågan är ställd och svar inväntas. Det kan ju liksom vara bra att veta vad som framkallat en sådan reaktion.

Nästa morgon är utslagen kvar men mildare och utan klåda. Vi åker till flygplatsen och äter frukast innan avgång till Seattle.

Framme på riktigt!

Kram