AROO!

 Ganska tidig lördagsmorgon ger vi oss iväg. Det är dags för Spartan-helg här i Seattle. Dimman låg tät när vi rullade in på området men den lättade tills det var dags för start.

Första dagen är bara långa lopp så där får brorsan klara sig själv ute i spåret medan jag hejar på där hindren är inom synhåll. Jag handarbetade och traskade runt bland folk ett par timmar och sen var han i mål. Bra jobbat!!
Efter race har man förtjänat kaloriintag. Burgare och bärs.. jag antar att det är tillräckligt hårt jobb att vara supporter på plats för jag fick hänga på.

Det blev söndag morgon och nu var det dags för mig att vara med. Ingen dimma men mulet, lite småkallt att invänta start. Men det tog inte många meter av uppförsbacke i lös dammig jord innan kylan var bortglömd. Uppför, uppför, uppför... och dammigt som tusan. Rätt vad det var dök det upp ett plank att kravla över sen fortsatte uppförsbacken i dammet. Meeen... går det uppför måste det så småningom gå utför. 

Dra saker, bära saker, klättra på saker, klättra över saker och kräla under saker. Och lera..

Jag hade dagen före stått och tittat på flera som närapå stöp raklånga här så jag visste på ett ungefär vart jag inte skulle gå. Kom över utan missöden men med dyblöta fötter. Drygt halva vägen kvar...

Nu var det inte så mycket backe längre men desto stökigare hinder på vägen. Jag provade de flesta, tog mig över en del och misslyckades med andra. Vi kom i mål i alla fall. Trött men inte lika trött som befarat. Skitig, törstig och hungrig...

Brorsan gav sig ut på en runda till och jag vallade runt mig själv i sakta mak på området, det gäller ju att inte stelna till. Lön för mödan blev det i alla fall. Tshirt och medalj vid målgång

Och efter storsanering hemma i duschen blev det kaloriintag som var väldigt välbehövligt. Sällan har jag väl plats för efterrätt efter en hel pizza?? Och kyparen föreslog att man skulle dela en pizza på två eftersom de var så stora (hahaha)

Nöjd med dagen

AROO!!