Resa!!

 Den här tiden på året brukar jag resa, inget undantag i år. I år är dessutom lite speciellt så självklart är planen att ge sig ut på äventyr.

Jag jobbade in i kaklet inför kan man säga, inte mycket ledigt i förväg och tusen saker som inte kunde förberedas hur långt innan som helst. Så sista dagarna blev ett virrvarr av att plocka undan hemma, städa bilen, tvätta, diska, hämta paket, tvätta bilen, packa, ställa fram till kattvakterna... ja, ni fattar. Vid lunch på resdagen stämplade jag ut och tog mig till verkstaden där bilen ska bo medans jag är borta. Ska jag på SPA så kan väl bilen också få SPA ;)

En god vän såg till att jag kom därifrån till tågstationen. I god tid som vanligt men hellre det än att riskera att missa. Så jag kämpar upp väskorna och sätter mig att vänta. Det går väl en lagom lång stund tills jag kommer på att det nog skulle vara lämpligt med ett toabesök före tågavgång. Jag sätter rull på väskorna och går mot rulltrappan.. som är avstängd i nedåtgående riktning... ok, hiss it is. Och vi vet väl alla hur trevlig det är med hiss i stationsbyggnader. De luktar på rim liksom.

Två väskor och jag tar oss in på toan i alla fall. Troligen dagens nöje att studera för damerna som satt på bänken utanför.

Hur som, tåget avgår i tid och framkommer Malmö i tid. Mest spännande med resan var att inga stationer ropades ut i högtalarna på hela tiden. Aldrig varit med om det innan. Det brukar vara ett väldans hallå inför varje station om vilken sida man ska kliva av på och vilka anknytningar som går vart och från vilket spår. Knäpptyst.

 

Kliver av i Malmö och hinner fånga kvällens sista solstrålar. Härligt! Inte lika härligt att rulla väskorna på kullersten hela vägen till hotellet... men sånt är det ibland. Livet är ingen dans på rosor.

Kommer till hotellet där det står tre personer bakom disken. Vilken ska jag välja?? Lobbyn är helt folktom i övrigt. Går till den som säger hej först för att checka in. Hej och välkommen, en natt var det ja och det vanliga rabblet. Sen kommer det: "Vi är HELT fullbokade inatt så" (här hör min hjärna hur hon säger att de har ordnat ett litet rum i en skrubb, alternativt källaren, för det har ju hänt förut när de börjar prata fullbokat. Jag har ju dessutom bara bokat frinatt) "Vi har gett dig en kostnadsfri uppgradering till våran Master Svit"

Det tog en stund innan polletten trillade ner. 

 Snacka lyxig uppgradering! Rum högst upp. Eller rum och rum, som en liten lägenhet utan kök kan man säga. Möblerad hall, soffa och sittgrupp med bord. Tv i det rummet och tv i sovrummet. Stor fruktskål, kylt vatten och diverse annat lullull. Och jacuzzi! Snacka om guldkant på en redan speciell resa.

Middag och finöl med vän innan det var dags att krypa ner i sängen och sova gott. 

På morgonen valde jag att plocka ihop frukost på en bricka och ta med upp på rummet. Ett sådant lyxrum vill man väl utnyttja max liksom. Och den utsikten finns inte i frukostmatsalen. Inte heller är det andra gäster som väsnas alldeles intill ;)

Efter avnjuten frukost blev det till att klura ut hur jacuzzin fungerade. Tur att de hade inplastade funktionsinstruktioner.. badat blev det, med både väldoft och massagebubblor. Lampor som bytte färg fanns det i karet också. Ja jösses...

Lunch och sedan en kort tågresa till Kastrup. Checkade in mina väskor och gick till säkerhetskontrollen. Ingen rusning där kan jag säga. Aldrig varit med om att det inte varit någon som helst kö ens i Fast Track förut, måste ha råkat komma mellan grupper på något vis. Traskade vidare till loungen och sippade på ett glas vin i väntan på boarding.

Hör var det lyx som jag visste om i förväg.Tack världens allra bästa bror! Love you to pieces! Det blev champagne även som drink före maten och som dryck till maten. Varför inte liksom... och när flaskan ändå är öppen ;)  Undantaget var vid desserten, då fick det bli lite Port

Efter tre filmer, en massa godis och mer dryck börjar det ändå liksom krypa i kroppen. Jag var jättetrött, lyckades inte sova alls på överresan. Varje gång jag tänkte att NU somnar jag nog och fällde ner stolen till liggläge så blev jag mer vaken igen. Tur att utsikten var njutbar.

Äntligen dags att kliva av i San Francisco! För ovanlighetens skull hade det inte landat en jättejumbo från Korea strax före heller så hallen vid passkontrollen var helt tom. Kortaste intervjun någonsin var det också. "Welcome madam, let me take a quick picture of you" Han tittade i passet och på dataskärmen, "How long are you staying?" Jag svarade. "Aha, business or pleasure?" -Pleasure sir, I´m selebrating my 50th. "Wow, I see! What you gonna do??"  -We will go to Napa sir, heading for Calistoga tomorrow. "That´s awesome! Have a great time! Bye..."

Så den här gången fick jag VÄNTA på väskorna istället för att de fick vänta på mig. Helt ny upplevelse. Brorsan mötte upp i ankomsthallen och när vi väl nådde hotellet hade jag "dygnat" så att säga.

Solen skiner. Kram