söndag 17 mars 2013

Resan börjar..

Och säg den resa värd namnet som inte strular lite lagom, hur ska jag annars komma ihåg just den resan?
På fredagsmorgonen packade jag väl om väskan ett par gånger då jag kom på mera som måste ha plats. Pappa kom eftersom han skulle hämta katten och köra mig till tågstationen. När kaffet är urdrucket får jag en idé om att kolla ifall tåget har avgått i tid; NEJ det är 20 minuter sent redan i Södertälje..
Inte bra
Så jag köper biljett till tåget som går en timma tidigare för att vara på den säkra sidan. Det tåget var ju också lite sent och eftersom det blev byte i Malmö kom jag till Kastrup ungefär den tiden jag hade räknat med från början.

Frid och fröjd

Flyget avgår som det ska och jag är med. Många timmar tog det men jag hade trevligt resesällskap så det gick rätt bra ändå.
Landade i Chicago 10 minuter före utsatt tid och kom av planet riktigt fort. Men varför måste det vara så osmidigt att ta sig igenom transfern på denna flygplats?? Först rullade ändå världens längsta kö på ganska bra, tills det "bara" var ungefär tre svängar kvar.. då tog det plötsligt tvärstop och tiden gick. När jag kommit igenom passkontrollen var klockan redan dags för boarding och det är en bra bit kvar till gaten.
Och visst ja! En till security att ta sig igenom. Den kön var både lång och långsam. Varför kan inte folk lära sig att gå genom en security? Det finns skyltar som säger vad man får och inte får ha med sig, det talas om hur man ska lägga sina saker och ändå får personalen hela tiden påpeka för folk att ta av sig skor och bälte, inga vätskor, ta ut eventuell dator ur väskan... och igen.. och igen..
well, well
Genom securityn kommer jag och hittar åt vilket håll gaten ligger, sen är det bara att springa då. Jaaaaa... där framme är den och det är fortfarande folk där!! Jippi! Klockan är ändå precis avgång? Jo då. Jag når gaten exakt på avgångstid och de är massor av folk som sitter och väntar och ingen kö?? Vad nu då??
PLANET ÄR FÖRSENAT
En hel timme. Suck! Det hade väl kunnat stå på infotavlan så hade jag sluppit att springa. Men se det från den ljusa sidan: jag hann ju gå på toa innan planet lyfte.. och jag hann slå på telefonen för att smsa brorsan.
En timme sen landar jag i Seattle där världens bästa bror väntar med vatten och frukt, han vet precis vad en trött resenär behöver.

:-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar