Sverige igen

Det var den resan det... Hade sällskap av brorsan på första flygplatsen och vi skulle luncha där. Sagt och gjort, klev in på en "riktig" restaurang med bordsservering. Fisk skulle det bli, det är ju både gott och miljöpolitiskt riktigt när man befinner sig i en kuststad. Det tog en stund att få maten men när den kom var den fantastisk. Bortsett från att det var mandel iblandat i riset.. det stod inte på menyn. Blir lite förundrad hur det kan ske i detta stämningarnas land??
Well, tusen ursäkter och avdrag på notan så har de kanske lärt sig till nästa gång. Tack och lov var det inte allvarligare än mandel den här gången :)

Första flighten var väl okej, jag satt och funderade en del över att luften verkar vara lika guppig och gropig som motorvägarna.. lite träsmak blev det allt.
Värre blev långflighten med SAS. Jag är helt hundra på att det var reserverat en gångplats, jag bokar alltid gångplats. Skulle det mot förmodan vara slut på såna väljer jag fönster. Just den här resan var dessutom bokad i så god tid att det fanns gångplatser kvar, jag har kollat flera gånger och.. nåja, nog ältat. SAS hade jonglerat med platserna och jag fick en i mitten. Dvs jag hade passagerare på båda sidor om mig.
Ogilla som det heter så fint nu för tiden. Okej, nu ska jag inte vara sån och ha en massa förutfattade meningar om mina medresenärer. Det kan vara så att det blir bra ändå. Men nej, när jag kom fram till raden där jag skulle sitta satt det en snubbe som absolut var tvungen att ha tv:n i knät. Och hur besvärlig kunde jag vara som skulle stöka in innanför??? Så i stället för att låta tv:n (läs hålla armarna ut från kroppen) hänga ut lite i gången var den tvungen att hänga in lite över mitt säte.. (morr).
På andra sidan satt det en man som hade fru och dotter på raden framför, vilket resulterade i att han satt som i en gungstol större delen av resan för att prata med dem. Jag förstår att han ville det men han lutade sig då snett inåt mitt håll för att prata mellan deras säten.
Resultatet blev hopklämd Jessica med ont i axlar och nacke och ett riktigt grinigt humör. Tusen morr åt SAS för denna tabbe.
Som grädde på moset tror jag minsann att kocken hade tappat saltkaret i maten. Har nog aldrig varit så törstig under en flygning att jag bett om extra vatten förut. Och värmen var rejält uppskruvad som omväxling till att jag brukar småhuttra lite. Ingen vidare resa alltså.

Men säg det mörker som är ständigt.. På Kastrup flöt allt nästan lite för smidigt. Planet landade ca en kvart före utsatt tid, väskorna (för såklart har jag mer än en på hemresan) kom hyggligt fort. Ingen kö till biljettautomaten så jag hann med första tåget till Malmö. Men jag dog inte av att vänta där, stationen är ju öppen dagtid ;)
Och tågresan är i tid, lugn och behaglig och ingen som sitter bredvid och trängs.

Välkommen hem Jessica